nessies käftar

Jårs trulis vader börjar definitivt vara loss från nessies starka käftar. Och inte bara börjar. Hur det är med kondisen är en annan sjua. Nämligen. Före LochNess hade ju lågpulstempo på bra dagar hamnat på rätt sida av sexminsarsstrecket. Som det verkade, rätt så stadigt. Men efter LN har jag inte varit i närheten av den magiska gränsen. Hittar på några poteniella skurkar, som vi ska återkomma till, i det dramatiska dramat.
Igår blev det en rune bergare, tillsammans med folke j. Fastelenkki förstås, måndag som det var. Löpningen kändes lätt och njutbar. Och som vanligt på måndagar, verkade snabbare än det verklighette. Snittempo 6:16, inget att skryta med ens för måndagslenkki. Även om jag aldrig varit under 6 min/km på en måndag. Hade KS-evo på fussingarna, och de kändes fantastiska. Finns rejäl favvo-potential i de skorna!
Idag var det brorunda på agendan. Och hade hoppats på klart besked från nessie: nu är du fri! Uteblev dock. Snitt 6:13 i merrell. Ursligt tempo, men desto mer löpglädje. Bra känsla i benen och kroppen igen, ehuru inte lika sköna skor som igår.
Min plan och upplägg vad gäller energiuppladdning. Inför lördagens maraton. Är som följer:
Förutom 24-timmars fastan, som bröts efter måndagslenkkin, ett lågkaloridygn. Ingenting extremt, men något snäpp under det vanliga. För att tömma energidepåerna förhållandevis grundligt, utan att ta till några drastiska åtgärder. Och sen påbörja ett något överdrivet intag, efter dagens lenkki. För att fortsätta ända fram till lördagen. Överdrivna intaget alltså, inte lenkkin. Inbillar mig att den relativa tömningen med påföljande påfyllning, ska fylla depåerna med några % extra. Både glykogen och färskt -lättillgängligt- fett. Detta, jämte en smärre dos vitargo under loppet av maratonloppet, föreställer jårs truli mig ska ge mandat för något hårdare ansträngning, utan att banga huvudstupa i den proverbiala väggen. Saadaan skådata sitten..
Men så tillbaka till de potentiella suspekterna:
-kan tänkas att nessie inte riktigt har släppt greppet om helhetskondisen ännu, trots att vaderna är hiilade? Fredagens hårdlenkki kan ju tänkas ha förlängt återhämtningsprocessen. I så fall kan jårs truli ännu hoppas på de tre vilodygn, som ska följa morgondagens lunchlenkki!
-även om det senaste dygnet (må kväll -> ti kväll) inte var fasta, så kan ändå ett dygns fasta följt av ett dygns lågkalori, ge liknande effekter på ansträngningsämnesomsättningen. För allt vad jårs truli vet. Egentligen kunde man påstå att om det inte alls hade nån sådan effekt, så kan det neppärligen ha haft önskad effekt på energiurladdningen heller? Och en sådan defekt kan jårs truli hoppas att några dygns relativt frossande torde bota råd på.
-det kan tyvärr också tänkas, att nessie tog en tugga av kondisen. Och svalde ner. Alltså att nettoeffekten av ansträngningen i LN blev negativ. Som jårs truli funderade inför, trodde jag att det var en god idé att keta ett lugnt maraton med hård avslutning, som nyckelpass inför en viktig mara. Förutsatt att kroppen kan absorbera effekten. Vilket jag -niidless to sej- trodde att den förmådde. Men ansträngningen blev något större än planerat. Samt att det finns inget facit på hur hög ansträngning som var optimal enivej. Om så är fallet. Och den tredje suspekten visar sig vara betjänten. Så behöver lördagen alls inte gå till historien som någon värst vidare bra dag i jårs trulis hisnande maratonkarriär.
Våj armades hammaren vilken spänning. Oooliiidlig, if evär aj såå oann. Om någonsin all anledning att steja tjuund. Vilket du därföre ska göra, med ofantlig fokus!
Ju mer lördagen smyger närmare, desto besattare blir jårs truli att följa med väderprognoserna. Snö och storm är stora skräckarna. Kyligt verkar det bli, enligt aktuell prognos, men i övrigt alldeles jätteutmärkt:

Utsikterna har inte skiftat nämnvärt under de dagar jårs truli följt med. Så i detta skede är jag inte nå nervös för vädret.
Kroppen känns bra och som om den vore i rätt så gott skick, medan träningsresultaten sår tvivel..
jaa, vad tjuund du behöver steja alltså, huhhu!