merrellarna, fötterna och riktigt dåliga idéer

Igår testade jårs truli nya merrellarna på en brorunda. De kändes bekväma på foten. Kanske inte riktigt i klass med bare access 4, men bra nog. Mjuka i bemärkelse böjliga. Men skarpa. Ingen favoritpotential som asfaltssko. Men ska få chansen på vinterlag snart nog. Och förstås terräng och spånbana. Modellen heter, så vitt jårs truli kunnat utröna, trail glove.
(var ju fyndkorgsfynd, så ingen låddja med)
Snittempo blev 6:07 så mycket bättre än i tisdags. Testade nyinförskaffade pulsbältet till garmin. Det tåjmade bra nog, så månne inte vintern ska bli uthärdlig.
Idag värkte långlenkkinerven ganska hårt. Inte outhärdligt, men inte heller försumbart. Men är det återhämtningsperiod så är det. Korta lenkkiar i lågpuls, basta.
Så det blev en brorunda igen. Veckans femte. Barfota, för att nu få någon löpupplevelse då det är lördag och allt. Och sen bastade jag. Barfota var njutning, såklart. Men när jag hittade den där sköna rytmen där ketaset börjar kännas som löpning, och löpglädje, så tog det inte många tiotal meter innan garmin pipte om "hög puls". Hade förhoppning om sub-6 min/km så man på måndagen finge digga en jeppis-runt...
(beroende på ramp, men minst halvmaratondistans)
...men det landade på strecket. Prick 6 min/km. Retsamt på sätt och vis. Men så tänkte jårs truli en klok idé. Digga: ifall gränsen just&just hade klarats så hade det kvalificerat till jeppis-runt. Men skicket är i stort sett detsamma med 6:00 som med 5:59. Så då är det bättre att vara förpassad i återhämtningsfas tillsvidare. För de korta passen tillåter trots allt återhämtningen att måra åpå. Bevisligen.
Och stig steg in och tröstade jårs truli. Och hjälpte nålite till med stretchandet..

..som kanske eller kanske inte hjälper till med återhämtningen.
Men nu ska jårs truli levelera med er gujar. Inte alla mina tankar är kloka idéer. Vissa är okloka och osunda. Hör här: härom dagen snackade jag med tommy f. Han och ett par andra är på väg till viisarinväänto eller vad det nu heter. Maraton inom bekvämt avstånd. Nurmo. Nästa veckas söndag. Vill inte beskylla tommy, det var inte han som kom med nå otillbörliga förslag...
(om han nu inte gjorde nå verbala DimMak insepschöns, mejbi?)
...utan tanken på att klämma in ännu ett maraton hade klamrat sig fast i ena kanten -troligen den kontralaterala, men obekräftat- av hjärncellen, någon-några dagar efter. Tanken sa: tänk vad armades skönt det vore att avsluta säsongen med ett PB trots allt! OK, jårs truli tänkte. Visst hade det det. Men jårs truli tänkte också:
-chansen att klara PortEllen: 0,039 % chansen att klara PB 1,4 % risken att få en dålig upplevelse 70 % och risken att skada sig 41,19 %
(%erna angivna med 0,000005 % felmarginal)
Nu har ju inte nästa veckas söndag varit och farit änninu. Och man ska inte ropa björn förrän skinnet är på andra sidan gräset. Men nålite stolt är jårs truli trots allt över sin fenomenala tankeförmåga och sin karaktäristiska karaktärsfasthet. Såheså!
Steja hej tjuund som en ekspekterande fader, så får du se hur jårs truli klarar den proverbiala biffen!