Runner's nåtsåonaan bröd:
Jag började med att blanda fyra matskedar chiafrön i kanske 1½-2 dl vatten. Redan från morgonen. Rörde om rätt så ivrigt så det skulle blanda sig bra. Sen tråmade jag in koppen i kylen och for till arbetet. Det har nämligen visat sig, när jag experimenterat med pizzabottnar, att konsistensen blir bättre bara lösningen får dra sig riktigt länge. Både lättare att hantera och slutresultatet.
Igår hade jårs truli annars en riktigt vilig vilodag. Blev tilåmed tupplur istället för yammutur. Trött som bara den, både i kroppen och knoppen. Och sjuk i benen. Mest vaderna. De sjuka vaderna. Och att de tålde så lite i kankaanpää. Fick mig att bestämma, preliminärt, att efter återhämtningsperioden blir det en period med uteslutande lågpulsträning.
Efter jobbet fyllde jag på gelen med en skvätt fulkonjak. Även kallad matlagningskonjak. Och rörde om temmärligen ivrigt igen. Sen tog jag ett par nävar tigernötter, som jag finfördelade till nåt mjölliknande med hjälp av kära fruns stavmixer (tror jag den kallas). Blev säkert mimst en halv, men neigo en hel, deciliter mjöl av det. Tjångade det i en balja, jämte sisådär 3/4 glas rågmjöl och ditomycket spelt. Sen ungefär en dåolig tesked bakpulver. Och så tog jag fänkol (ur en sån där påse som kryddor brukar befinna sig i, typ torkad, ifall det finns många sorter att välja mellan?). Ungefär ett par fingernyp som jag tjångade i en mortel och krånade nålite med den där pamppan som hör till morteln. När den doftade väldigt gott och kände sig nålite finfördeladare, skrapade jag ner den i baljan. Och rörde om. Så där semi-ivrigt på sin höjd.
Därefter hällde jag chiagelen i baljan. Och likaså med en skvätt olivolja. Ingen aning hur mycket. Kankse några sekunder. Sen en pikuliten skvätt soyasås. Och en något större skvätt agavesirap. Och några varv med saltkvarnen. Och rörde om synnerligen synnerligen ivrigt. Sen lät jag degen vila sig nålite.
Idag hade jårs truli inte egentligen någon jättestor lust att fara på lenkki. Men eftersom det var fastemåndag och jag inte får äta nåt på kvällen annars så tycktes det vara värt besväret ändå. Fast vaderna var en smula ömma ännu. Och farten befarades bli töögigt långsam, i lågpuls med hårdmara i förrgår och tjugofyratimmarsfasta i systemet. Lekte med tanken på att fara och simma istället. Tänkte att några ynkliga vändor och mest vattenmassage, bubbelpool och ångbastu, skulle berättiga till måndagskvällsmat och göra gott för återhämtningen. Men vadömhetens ilskenhet hade avtagit mot kvällskvisten och tanken på att få sig doppad med fastedagsfrusenhet i kroppen var inte oryslig. Så det blev en lenkki i saucony istället. Siktade raka vägen mot rune berg och tänkte att om det är riktigt jobbigt så kan jag rädda mig genom att vända in i skogen och komma tillbaka via räddningsverket. Den rundan blir bara sju-ish kilsar. Janå riktigt så illa var det inte. För att hållas låg om pulsen behövde jag nog tassa på väldigt långsamt. Tror snittet blev 6:45. Men vaderna hölls måttligt ömmande och det var helt uthärdligt alltsomallt. Blir intressant att se hur länge det räcker innan vi är nere under 6 min/km igen. Och kan inleda nästa period. Steja tjuund!
Nu hade jårs truli vridit på ugnen, till ett par hundra º. Tog ett par bakplåtar uppå vilka jag vackert placerade varsitt bakplåtspapper. Och strödde nålite rågmjöl på. Sen kläggade jag några klönttar deg, med hjälp av en matsked, på plåtarna. Och så strödde jag ganska rikligt med rågmjöl ovanpå klönttarna, så de skulle gå smidigt att platta till utan att man blev geggig om fingrarna. Och på dem som jag ansåg att förtjänade extra tillplattning, strödde jag ytterligare rågmjöl. Innan jag applicerade den ytterligare tillplattningen, med oerhörd fingertoppskänsla.
(sen beundrade jag de vackert formade degbitarna, som inte kunde kallas klönttar längre, en god stund. Uppskattningsvis 3½ minuter)
Så tog jag limone olivolja och penslade de blivande bröden. Och så strödde jag nålite flingsalt på dem, genom att liksom smula sönder dem -flingorna- mellan fingrarna. Och för varje nypa salt så gjorde jag en ganska väldigt elegant gest just som jag släppte de sista flingorna. Det kändes, och jag föreställer mig att det såg ut också - men ingen såg på så kan inte bekräfta, proffsigt och konstnärligt på något sätt. Och ännu rätt rikligt med sesamfrön ovanpå, innan jårs truli var nöjd.
Så var det bara att tjånga ena plåten i ugnen. När de började visa tecken på färdighet, så tog jag en stekspade (kanske det inte helt heter?) och testade dem. Om de kändes geggiga så fick de lataläxon. Om de kändes böjliga men fasta så blev de färdigförklarade och fick komma ut ugnen. Om de hade hunnit bli hårda/skarpa så hade jårs truli blivit oerhört lessen och bedrövad. Men så gick det inte. Sen så tjångade jag in andra plåten och gräddade de resterande bröden på motsvarande sätt.
De var goda sen dagen efter när vi käkade, men jag skulle påstå att den lilla plöppen som jag tejstade färsk, var allra goovast! Hade tänkt hetta upp dem innan servering, men det rationaliserades bort. Janå de lät sig som sagt väl smaka. För allt vad jag vet...
Imorgon verkar jårs truli igen ha lång lunchpaus. Om nu ingen visar sig vilja ha nån akut tid mittidan. Huruvida det i så fall leder till lunchlenkki, behöver du steja tjuund för att få reda på!
Och annars också för att följa med hur återhämtningsperioden skrider fram. Och hur snittemporna sakta och säkert graviterar mot sexminsarsstrecket. Och annat. Så steja tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar