barfota-2014 20) jakupas halva

Det har redan hindat gå några dagar sen jakupas maraton jämte halvmaraton ketades av stapeln, jårs truli således deltagande i den kortare distansen...
(tycks vara en utomordentligt lat farbroden, nog, ty till ståkkålm ultran är jag ju också anmäld till den kortare -halva, if ju lajk- distansen)
...velade hitådit in i det sista, mellan fajvfingärs och barfota.
Det som talade för barfota var värmen, typ +27-28ºC i skuggan, varav det inte erbjuikkades något nämnvärt överflöd längs banan. Hade ju som någon form av målsättning att underskrida två timmar, ifall jag ketade med fajvisarna. För en sådan tid skulle jag ha måstat trycka på rejält håålttare än min sköna lenkkitakt, och det känstade osäkert hur jag skulle klara det i värmen.
Tänkte nååleess att om jag ändå blir tvungen att lufsa åpå i skön joggtakt, kan jag lika gärna göra det barfota.
Det blev sist och slutligen så att min kära fru, som utgjorde ypperligt söörvistiim, peedade omkring med fajvisarna redo och så ketade jag barfota

Före start var jag jätteivrig. Både inför själva upplevelsen, då det var debut för mig, men också att få keta barfota för första gången på över tre veckor. I början var också känslan helskön och asfaltens hetta plågade egentligen inte alls.
Jag kom igång sakta, långt bak i fältet, helt adekvat. Sen jag kommit in i lagom ansträngningsnivå och rätt andning, började jag plocka ryggar. Så många jag kunde, utan att kräppa andningen. Några ketade nog om mig också, men långt färre än jag ketade om. Kul! Innemot halva loppet, med värmen kännandes ok och fötterna ännu njutandes, håkade jag att mer folk började komma ikapp bakifrån, medan jag slutade att plocka ryggar. Där ungefär -inte pga det, utan följandes min upplagda taktik- skiftade jag till nästa växel i ansträning/andning. Då började jag plocka ryggar igen och strömmen bakifrån tunnades ut, till enstaka.
Baket 15 kilsar, givårtejk, begynte en smärre ömhet göra sig gällande i trampdynorna. I det skedet kunde jag nog ha dragit på mig fajvisarna, men tänkte att jag försöker fullfölja barfota, så blir det en liten utmaning ändå...
(hade håkat att värmen störde såpass lindrigt, att det nog hade gått att attackera 2h om jag hade valt att starta i fajvisar)
...och det gick ju, spurtade tilåme på slutet. Ketade t.ex om tre personer inne på banan :o)
Summarum jättekul grej, gav mersmak!
Eftersom jag inte diggar att keta hårt på mina länkar, har jag inte förstått att man vill keta hårt när man deltar i lopp. Om man inte råkar vara tävlingsmänska, vilket jag nu inte verkar vara i någon hisklig utsträckning. Men nu håkade jag ju att det är skoj och utmanande.
Min tid blev bajdövej 2.03.20 enligt resultatlistan, med det torde jag ha placerat mig helt försvarligt i barfotaklassen, åtminstone bland gamla farbröder?
Bra debutanttid, tycker jag, och tajmtobiit nästa gång det beger sig.
Fötterna var nog sjuka baket och kära fruns kärleksfulla omhändertagande av blåsor på tår och tramdynor var -låtossäga- uthärdlig. Nu har fötterna vilat lö-sö-må och imorgon är det dags för kammbäkk, då blir det morgonlenkki före frukost. Om inte annat så i adios. Till senare i veckan planeras långlenkki, sista långa inför ståkkålmsultran...
(sannolikt i fajvfingärs)
...om det inte blir för varmt

barfota-2014 19) värmetolerans

Igår var sista arbetsdagen före semppu. Sommarvärmen kom redan en vecka tidigare, smidigt koinsiderande med kära fruns semppu.
Sen förra blogginlägget har det blivit två barfotaketor, en 21,5 kilsars varav 10 på spånbana och en 16 kilsars på asfalt. Fina länkar men ömma fötter baket, så det lutar mot att jakupas halvan blir i fajvfingärs. I så fall tänker jag försöka klara den under två timmar. Kanske övermäktigt om det blir varmt, men i någorlunda drägligt väder föreställer jag mig att det torde befinna sig inom det möjligas ramar.
Idag ska vi till en villo, dit det är 15 kilsar. Jag ska keta dit i fajvfingärs och möjligen tar jag en runda på spånbanan i östanpå för att stretcha distansen en smula. Det blir bra värmetoleransträning.

Hittils har jag inte lidit av värmen denna sommar, på ketaslänkarna, även om jag kan ha lidit pga värmen. Förra lördagen var jag nämligen och visiterade 4 spånbanor. Hade föreställt mig en cirkulus 25-kilsars skön lördagsrunda och laddade med en halvliters vatuflaida.
Det blev 33,5 kilsar och vattnet tog slut baket 25...
(tänkte nog att det sku ha ruckit baket östanpå, men gjorde också PieHis trots allt med tanke på att det är bra att ibland keta några kilsar förbi bekvämlighetsgränsen)
...PieHi varvet och hemfärden därifrån var ingen direkt njutbarhetshuippu.

På barfotalänkarna njuter jag nog, men är lite otålig då jag märker att fötterna inte håller för fullånga ketor. Åtminstone inte ännu. Å andra sidan var ju den preliminära målsättningen för hela säsongen, att klara ett 12 kilsars pass på blandat underlag. Så ingen orsak att pÿÿla. En annan grej som pärttar nålite, är att jag inte tycks bli nå opitogare för grus :o(  ketaset förlorar fort det skönt avslappnade.
Janå, fajvfingärs ruular bigtajm, de får förbli huvudsakliga ketasmedlet och så utmanar jag fötterna med barfota ibland och vilar dem i adios ibland...
...egentligen helt som det var määrat!