herrlian hallvå

kåkkelby håller visst på att utkristallisera sig till en favvoby vad ketaslopp gäller. Bra dag blev det. Ställt lumian på väckelse, för att säkert hinda få i mig frukost i tid, hade jårs truli gjort. Men vaknade nog frivilligt före den alls började göra nä väsentliga väsen av sig. Tjångade in en hyfsat stadig frukost. Tog två espressoar, Och båda tåjmade, om vi säger så. Vidpass halvtie placerade jag rumpan i yammmusadeln och tuffade norrut. Hittade folke j i omklädningsrÿÿmet, så vi bestämde oss för gemensam uppvärmning. Det blev en nostalgitripp kring ultrabanan. Ett par lugna kilsar alltsomallt. Mot slutet då kroppen började vaknas, känstade det riktigt bra. Började misstänka att det kan bli en bra dag. Och vid startlinjen då folkhopen började trängas ihop inför skottet, känstade det tilåmed lite pirraktigt fast det bara skulle vara en hårdträning inför turkumaraton. Pirrigt på ett kivogärt sätt.
*pang*
änd åff vii vent..
Började med spjäldet fast, vilket jag inte hade gjort om det varit rekordförsök. Först riktigt lugnt jimån centrum. När vi vände norrut mot oulu ökade jag nålite grand, dock fortfarandis spjäldet fast. Först vid vändning tillbaka söderut, baket unjifär en tredjedel, öppnade jag spjäldet. Baket det körde jag på de växlar jag planerar att vända an i turku. I miniatyrskala såklart. Inga svackor våtsåoevär. I vissa partier kunade det kännas nålite tungt, men så håkade jag att det var ju ett helt hyfsad motlut. Gooär fiilis och löpnjutning hela tiden. Plockade ryggar under ett varv, från 6-7 kilsar tills kanske 3-4 före mål. Helt motsatt mot HHM. Lite revansch känstade det som.
Sluttiden hade jag spekulerat till högst 1:50 och den blev 1:43:50, vilket är bara femtontalet sekunder från PB. Överraskande bra nog. Kul.

Knädet känstade nog av under andra varvet. Men bara typ 1/10. Inget som störde eller skrämde.
Tänker inte börja spekulera i nå turkusluttid. Utan vi får ta det som det kommer. Määrar lägga upp loppet unjifär som igår, fast i större skala. Alltså enligt växlar och ansträngningsnivåer. Ska helst hållas inom njutbart så länge som möjligt. Icke desto mindre hoppas jag på PB. Nuvarande är 3:44:05 från toholampi.
Hur det går får den som inte stejar tjuund inte veta. Och det är rätt åt den!

bombastiska granater

Jaajaasidu, det började regna så månne inte de får pama sina reketer i år också? Och på tal om lördagen. Då pamar också startskottet till kåkkelbys venetsialaismaraton. PlanA, för jårs truli, är att denna veckas åådänttlilenkki skulle bestå av en halvhård halva i kåkkelby. Typ (önskad) marafart eller tilåmed snäppet hastogare. Det betyder halvmaraton på 1.50 eller nålite under. Vore pöörf träning inför turku.
Är nu inne på tredje veckan med mikrolenkkiar, fast desto fler. Och bara en lite rejälare runda per vecka. I lördags blev det edsevö-bennäs och hem via nya peedbanan. Uppvärmningsfemma, en tuffare femma, en lugnare femma, en tuffare femma och sen barfota (pga skoskav, våtelsisnjuu?) trekilsars hemjogg. Varmt. Gick ändå bra och jag kände mig nöjd över att ha uthärdat i värmen. Fast inte var de tuffare femmorna nu så himlades hårda. Lagom. Men i alla fall, duktig farbroder!
Och knädet har tåjmat godkäntligen. Såg nå nämnt från någon forskning om sjuka achillessenor. Där määrade de att läkningen/återhämtningen inte kräppades av belastning om smärtan hållstade under (eller var det max) 5/10. Under de här veckorna baket ståkkålm har knädet inte pÿÿlat nå hårtare än 1-2/10, på sin höjd. Och sällan tess. Inte identisk vävnad. Aj get dät. Knappelunda heller alltför likartad irritationsmekanism, men i fulla fall. Börjar vi våga hoppas på turku? Eller ska vi avvakta och se vad kåkkelby säger först? Låtom oss hålla tummarna!

En annan lovande grejsimåjs är att löpnjutningen har visat stigande trend, de här veckorna. Det börjar bli sådär löjligt kul att keta igen, som det var som bäst i våras. På tal om kul och njutning så har jag åkt kruisare också, i den lilla mån det haver hindats. Man böövär ju arbeta också, om man ska ha nå wok på bordet och goovkaffi i espressokoppen, juh!
Åålrajtskidenn, återkommer väl senast söndag. Med förhoppelunda rejsripåårt från kåkkelby. Steja så armades tjunad. Så håret yr, änd denn samm!

ny rehabstrategi och turkucity

Då farbrodern slutade semppu så blev det sommar. Janå, bättre sent än aldrig. Kvällarna har varit så najsa att man har ju inte ens hindat blogga sig något.
Det har ju blivit testat det ena och det andra i knärehabväg...
(förutom stretchar och behandlingar)
...vila några till många dagar, keta-gå omvartannat. Inget har gett nå resultat som imppar. Nu har jag anställt en ny strategi, som går ut på kortare men oftare lenkki. Och bara ett lite längre pass per vecka. Eftersom jag bara hindat köra halvannan vecka änninu, så är det för tidigt för utvärdering. Men åtminstone förefaller knädet att tåla kortlenkkiar rätt bra. Och lördagens halvmaralenkki gick också an. Ifall kommande lördags tänkta edsevö-bennäs-runda också tåjmar, så börjar det nästan bli dags att våga hoppas på turku. Janå anmäld är jag ju redan, och man får flytta anmälan till nästa år mot läkarintyg...
(som neppärligen är billigare än anmälan?)
...pengorna tillbaka får man hosåhelst icke. Bokade faktiskt hotellrum också, för att inte bli utan. Men det går att ändra eller avboka, så nemas pråbleemas med det. Vore faktiskt kul att kunna keta i åbo, utan att knädet bråkar. Då jæklar ska PB få sig en match!
Banan har publicerats, ehuru med något mindre än hisnande överskådlighet:

Förutom att inte blogga, och att keta microlenkkiar, har jårs truli varit ute och kruisat så mycket jag hindat och orkat. På den månad -givårtejk- kruisaren och jårs truli trivts tillsammans, har vi avnjutit en bit över tvåtusen kilsar. Och oväntat überkul har det varit. Nyhetens behag eller inte, men jag böövär faktiskt utbrista att det har varit ännu kuligare än att köra vespa, Och då är det kul!
Börjar också lära mig så småningom. Med det määrar jag mig sannerligen inte vara nån bra motorcykelkörare, utan bara att jag börjar vänja mig vid olikheterna från vespaköras. Gläder mig att det är mycket kvar ännu av denna säsong. Och sen får man börja se fram emot teneriffa. Och sen en massa vinterketas och vips har vi ny säsong :o)
Åålrajtski, fortsatt sommar så knapperlunda nå ivrigt bloggas nära framöver. Men det betyder ingalunda att du inte böövär steja tjuunad. Steja oerhört tjuunad, för du vet aldrig när nästa inlägg dimper ner som ett vildvuxet skägg i postluckan!

dnf SUM

Onksdagens barfotatia gick smärtfritt. Inte för att en tia säger något. Sen tjoppade vi iväg till stockholm. Turistade en smula. Och på lördagen var det dags att keta en smula.
Hade en plan, som gick ut på att börja lugnt och varva gå-löpa ifall knädet börjar bråka och fortsätta så länge det tåjmar. Alltså så länge gåpauser gör att det går att keta däremellan. Minns inte vilken ultraguru det var som gav rådet: "make a plan and stick to it" Och det gjorde jag. Började riktigt lugnt och långsamt. Första varvet (11 kilsar, resten varv á 8 kilsar) gick bra, fast knädet nog varnade. Fortsatte nästan lika lugnt och stillsamt. Andra varvet gick bra, knädet känstade ungefär lika lite/mycket som på första varvet. Började nästan hoppas på en bra dag. Andra halvan av tredje varvet hade knädet blivit så sjukt att det blev dags för gåpauser.
(ijenttärligen går det nog att keta fast det smärtar nålite, men då det kommer nå skyddsreflex som gör att benet sviker så tåjmar det inte längre)
Gåaset var smärtfritt och sen gick det att keta en bit igen. Hoppades i smyg att det skulle gå om efter ett tag. Istället blev det värre, så fjärde varvet blev ketasbitarna allt kortare. Men det tåjmade ännu, så jag fortsatte. Femte varvet var rena skämtet. På andra halvan började det göra ont även baket gåpaus, men det gick att keta ändå. Sen började tilåmed gåaset göra ont. Med två kilsar kvar tänkte jag att sista chansen. Jag går hela nästsista och så om det lindrar så jag kan keta till varvning så försöker jag ta ett varv till. Annars äbåårtar jag mischön. Gick således den penultimata kilsaren på femte varvet. Och testade keta. Tåjmade mödosamt något hundratal meter. Gick igen. Försökte keta. Tåjmade inte tess. Gick till varvningsstället och beistade en kopp kaffi. Sen gick jag bort till infotältet och kastade in halsduken. Eller ijenttärligen tidtagningschipet. Klarade alltså fem varv av tolv. Ynkedomars ynklighet! Resten av farbrodern var förstås, efter lugn start och många gåpauser, pigg som en mört. Ytterst otillfredsställande.
Nu baket känner jag mig besviken och besegrad. Janå, så kan det gå när man antar en utmaning, antar jag. Friskt vågat, hälften förlorat. Eller hur det nu var..
Man skall aldrig säga aldrig och inte vet jag hur jag funtsar imorgon eller nästa år, men nu känns tanken på nå ultraketas som ett svart hål.
Ketas annars, däremot, känns lika lockande som nånsin. Kommer nog att börja nå försiktigt rehabketas endera dan. Och det ketas som lät sig göras i stockholm, var njutbart och najs. Hade så armades gärna ketat mer.
Hur knädet beter sig de närmaste dagarna och 1-2 veckorna, blir avgörande för huruvida jag håller kvar anmälan till turku city maraton. Om det inte blir bättre med god fart, så avbokar jag. Det skulle också vara surt, för jag skulle nog vilja putsa PB ännu i år. Och på teneriffa har jag inte tänkt keta nå hårt, utan bara njutbar semppumara. Menmen, det här knädet har nog redan visat vem det är som bestämmer :o(
Åålrajtski, Idag kom vi hem. Och ikväld har jag rostat 2,5 kg kaffi; 2x2 bätchar arabicor och en bätch robusta. Hyfsat mörkrostat rubbet. Så får vi börja ny arbetssäsong med färskt kaffi. Ska mjukstarta imorgon, med sovmorgon och kortare dag.
I och med semppuns slut. böövade också lomaparta rakas. Har varit nåålees lindrigt att raka sig, då man bara böövade fila skallen. Men nu blir det andra bullar i karusellerna. Bjuikkar här på före/efter bildbevis:

Lägg märke till de gråa inslagen i det yviga skägget. Värdigt så här på livets höst, skulle jag vilja påstå. Om några månader blir ju farbrodern till gubbe, med plötslig hastighet.
Jahanå, steja tjuunad så får du veta hur det blir med knädet och turku city änd staff!

knäkräpp

Foten blev som sagt riktigt jæfvla ful, avstod tilåmed från att posta bilder här. Och du vet att jårs truli inte dråår dö lajn nå tidigt. Hamnade exempelvis att modifiera gamla lenkkidojjorna för att kunna köra cruisern. 

Janå, de skola icke saknas i lenkkispåret, tell juu vått!

Men som kaveerat vände det och på torsdagen gjorde jag försiktig kammbäkk, tillsammans med sensei ante b. Barfota i ådöskogarna en njutbar lugn femma. Najs. Sen en vilodag och på lördagen dags för nästa steg. Också barfota. Mötte folke j vid lockande berget och så tassade vi till östanpå. Tog en femma där. På slutet konstaterade jag att det känstade i vänsterknädet...

(som hade tåjmat ok under maraton och fått vila en vecka baket)

...närmare bestämt utsida knä. Men inget paha så vi tänkte ta ett varv till. Från början av andra varvet blev det så saakelis sjukt att jag måstade börja gå -> äbåårt mischön. Vi sökte oss hemåt istället, varvandes gå och jogg. Bestämde då och där att kvarhålla planen på måndagslenkki före frukost. Om böövligt varvandes gå och jogga då också. Tänkte att det kan ju inte vara nå akut, efter en vecka vila. Möjligen nå läkt, men som blivit överkänsligt...

(typ korsåtvärsliga kollagenfibrer och vemvet überkänslig neovaskulisering?)

...så då kan det vara terapeutiskt med P/NW (produce [pejn] / no worse) I detta fall: keta åpå tills det börjar kännas. Eller i praktiken tills jag började halta. Sen gå en bit. Sen keta igen. Änd ånn vii gåo..

Och jup, idag for jag på före-frukost-lenkki. Och jup, utsida vänsterknä blev så armades sjukt att jag måstade gå. Fortsatte ändå, på reina einvisbessin, hela planerade lenkkin. Gick en stund, typ varje kilometer. Intalande mig att det var remodeling fase av riihäb. Vischful tinking änd långschått, såo soo mii!

Det infekterade/inflammerade har gett sig, och skoskavet är på läkningsvägen. Med extrahjälp av kära svägerskans speschöl triitment. MenMen, nå FajvFingärs blir det inte på lördag. Däremot start nog, sannolikt. Tänker anlita merrel bare access och ta det mycket lugnt. Och gå mycket. Och käka mycket :o)  Tänkte idag att janå nog ska man väl klara femton timmar av det här, Gå, varvat med keta. Åtminstone så länge det tåjmar som idag. Så att ketaset var helt smärtfritt då jag hade gått en bit...

(och så kommer man så långt man kommer)

...ifall det blir värre än så, eller skoskavet akutar igen. Då är det raatobussi som gäller :o(

Janå virihoevila, ser fram emot trevlig stockholmskeikka, tillsammans med min kära fru. Som är ein utomordentligt bra resesällskap! 

Efter att ha påbörjat satsningen redan i november. Och tykstat ha en bra utveckling till "huntti på 3 dar" och Kåkkelby 6h. Då var jag inspis och anmäla och skaffa träningsTpajta och jiihaa! Baket det har det mesta som har med SUM-förberedelser att göra kräppat sig. Knädet, eller iliotibiala bandet, tolkade jag som avslutat kapitel i och med jakupas maraton. Och så började det spöka igen. Därför är jag nu temmärligen led och sur och håglös inför SUM-ketaset. Tvivlar på att det blir nå fler uppdateringar inför. Men vem vet. Blir troligen en kort barfotavända på onksdagen. Steja nu tjuunad i vilket fall som helst. Så går du åtminstone inte miste om nå överviktigt!