knäkräpp

Foten blev som sagt riktigt jæfvla ful, avstod tilåmed från att posta bilder här. Och du vet att jårs truli inte dråår dö lajn nå tidigt. Hamnade exempelvis att modifiera gamla lenkkidojjorna för att kunna köra cruisern. 

Janå, de skola icke saknas i lenkkispåret, tell juu vått!

Men som kaveerat vände det och på torsdagen gjorde jag försiktig kammbäkk, tillsammans med sensei ante b. Barfota i ådöskogarna en njutbar lugn femma. Najs. Sen en vilodag och på lördagen dags för nästa steg. Också barfota. Mötte folke j vid lockande berget och så tassade vi till östanpå. Tog en femma där. På slutet konstaterade jag att det känstade i vänsterknädet...

(som hade tåjmat ok under maraton och fått vila en vecka baket)

...närmare bestämt utsida knä. Men inget paha så vi tänkte ta ett varv till. Från början av andra varvet blev det så saakelis sjukt att jag måstade börja gå -> äbåårt mischön. Vi sökte oss hemåt istället, varvandes gå och jogg. Bestämde då och där att kvarhålla planen på måndagslenkki före frukost. Om böövligt varvandes gå och jogga då också. Tänkte att det kan ju inte vara nå akut, efter en vecka vila. Möjligen nå läkt, men som blivit överkänsligt...

(typ korsåtvärsliga kollagenfibrer och vemvet überkänslig neovaskulisering?)

...så då kan det vara terapeutiskt med P/NW (produce [pejn] / no worse) I detta fall: keta åpå tills det börjar kännas. Eller i praktiken tills jag började halta. Sen gå en bit. Sen keta igen. Änd ånn vii gåo..

Och jup, idag for jag på före-frukost-lenkki. Och jup, utsida vänsterknä blev så armades sjukt att jag måstade gå. Fortsatte ändå, på reina einvisbessin, hela planerade lenkkin. Gick en stund, typ varje kilometer. Intalande mig att det var remodeling fase av riihäb. Vischful tinking änd långschått, såo soo mii!

Det infekterade/inflammerade har gett sig, och skoskavet är på läkningsvägen. Med extrahjälp av kära svägerskans speschöl triitment. MenMen, nå FajvFingärs blir det inte på lördag. Däremot start nog, sannolikt. Tänker anlita merrel bare access och ta det mycket lugnt. Och gå mycket. Och käka mycket :o)  Tänkte idag att janå nog ska man väl klara femton timmar av det här, Gå, varvat med keta. Åtminstone så länge det tåjmar som idag. Så att ketaset var helt smärtfritt då jag hade gått en bit...

(och så kommer man så långt man kommer)

...ifall det blir värre än så, eller skoskavet akutar igen. Då är det raatobussi som gäller :o(

Janå virihoevila, ser fram emot trevlig stockholmskeikka, tillsammans med min kära fru. Som är ein utomordentligt bra resesällskap! 

Efter att ha påbörjat satsningen redan i november. Och tykstat ha en bra utveckling till "huntti på 3 dar" och Kåkkelby 6h. Då var jag inspis och anmäla och skaffa träningsTpajta och jiihaa! Baket det har det mesta som har med SUM-förberedelser att göra kräppat sig. Knädet, eller iliotibiala bandet, tolkade jag som avslutat kapitel i och med jakupas maraton. Och så började det spöka igen. Därför är jag nu temmärligen led och sur och håglös inför SUM-ketaset. Tvivlar på att det blir nå fler uppdateringar inför. Men vem vet. Blir troligen en kort barfotavända på onksdagen. Steja nu tjuunad i vilket fall som helst. Så går du åtminstone inte miste om nå överviktigt!