barfota-2014 18) på ömma tår

Utterleden visade sig vara tuff, mest pga väldigt (på en gammal oteknisk fabrors skala) krävande terräng. Jag ketade alltså i fajvfingärs, barfota hade nog varit en smula knäppt. Förutom allt snubblas, snavas och alla islagna och sönderslagna tår, var det rötter, stenar, grovgrus på skogsvägar, som utmanade fötterna. De förstnämnda får väl arkiveras som smällar-man-får-ta och de sistnämnda som utmanande-och-utvecklande-härdning/träning-för-fussingarna.
Jag hade adios råodade till sexsjön vid drygt halva, djastinkejs, och vete tusan om det inte hade varit bäst att byta. Men det fullständigt ogrundade ryktet om en lindrigare terräng i slutet av leden (eller början, om man startar i lafåsbyyi), fick mig att avstå trots att en tå hade fått sig en rejäl smäll några kilsar före.
(den är förresten fortfarande inte riktigt lika bildskön som resten av mina hisnande vackra tår)

Icke desto mindre, och på tal om barfota, känns nog fötterna väsentligen återställda nu. Igår klarade de en tjufemkilsars jeppis-runt runda, låt vara i adios, utan att pÿÿla. Min preliminära plan är att morgondagens kvällsrunda skulle ske barfota. Föreställer mig blandat underlag, med spånbana involverad.

Det värsta med utterleden -i ketasbemärkelse, i övrigt är den en fantastisk satsning! djup bugning till skaparna- är att jag inte kan hålla ett lagom ansträngande tempo pga den svåra terrängen. Därför var det extrafantastiskt att få vrida ipi spjäldet nålite under gårdagens sprintlopp. En kul grej är att jag mycket väl kan tänkas inneha banrekod i fajvfingärsklassen :o)

Nästa arrangerade lopp till vilket jag har råkat bli anmäld är jakupas halvmara. Fortfarande ingen aning huruvida det blir fajvfingrat eller barfota, bortsett från att extrema väderförhållanden eller om jag får för mig att försöka prestera en bra tid (=under två timmar på gammfabbespråk) innebär såklart fajvisar.
(man är väl inte knäpp heller?)




[du måste inte svara på det där]

barfota-2014 17) fastlappinen

Denna veckas barfotatur fick vänta till idag, onsdag. I måndags ville jag testa hur min egen lilla halvmara skulle kännas baket en fastedag och det vågade jag inte göra barfota. Plus att jag hade dagens projekt i planerna: keta tre varv i östanpåspåret, med fastlappi på mittersta.
Halvmaran känstade bajdövej bra. På väg bort gjorde medvinden mig nålite närkke, med tanke på att jag skulle ha den emot mig på slutet då krafterna inte befarades vara riktigt ÿbermänskliga. Men det gick bra, nema pråblema.

Dagens tre varv gick också bra. Fastlappi var tänkt att gå under halvtimmen och det gick på tjusjuå½, medan uppvärmnings- och nedvarvningsvarven gick på cirkulus ½timmen respektive. Däremot tog fötterna mer stryk än beräknat. Jag hade tänkt att det är vååkindöpaark för dem, spånbana som det är. Men där misstog jag mig. På väg hem, dryga två kilsar asfalt, ömmade fotsulorna rejält. Ett hack i vänster trampdyna hade jag också lyckats ådra mig

Janå huvudsaken att de är i skick till tisdag nästa vecka, för då ska jag på friluftsdag. Chefen har beviljat tyky-dag :o)  Tänkte alltså delta i utterleden-jutskan, som jag väl nämnde i något skede?

Hoppas orka keta, om inte hela så större delen. Känner mig temmärligen förberedd egentligen, fast jag aldrig har ketat mer än knappa 35 kilsar på en gång och är synnerligen ovan vid terrängketas. Har trots allt ketat en hel del hyfsat långa ketor på sistone, varav tre senaste med varsin extrakvalitet:
-i lördags terräng
-i måndags på fastande mage
-idag med något tuffare fart på mitten (i självaste verket TUFF på min skala)
och nu väntar bara en kort och lätt länk på lördagen och sen en massa mat och vila, för att ladda energi i kroppen samt en massa spring i benen. Det ska bli KUL, påstår jag nu, men fråga föralldel på nytt på tisdag kväll :o)

barfota-2014 16) huntti

I och med dagens runda har jag spräckt hundra kilsar barfota...

...och det känns riktigt bra kan jag säga!
Alltså spräckandet av hundra är kuriosa, men själva ketaset är skönt och känns allt bättre.
Dagens runda blev blandat underlag, med en femma i östanpåspåret (spånbana) inbyggd i nån brorundeversion. De håller på med nå vägjobb, så jag istade inte fara den klassiska guldkustvägen barfota.
Det blev över 16 kilsar och känstade som att enda orsaken att sluta var att jag var framme. Inte ens fotsulorna pyylade det minsta. Att andning, ben och kropp i övrigt tåjmade utan besvär, tar jag som ett tecken på att jag var återhämtad baket lördagens långlenkki.

Funtsade under dagens ketas på djejkåbs ½-mara: fajvfingärs eller barfota is dö kvestschön...
(ketade några kilsar längs den banan, låt vara fel riktning)
...janå det hindar ju bestämma sig.

Några andra lopp eller loppliknande tillställningar, mer eller mindre utmanande, börjar också pricka in sig i kalendern. Till synes av sig själva?
Närmast har vi utterleden, där chefen har beviljat en tyky-tisdag. Det bli 24e. Några har tydligen tänkt keta och jag tänkte haka på dem och keta så långt jag orkar och traska resten. Fajvfingärs naturligtvis!
Sen då, som sagt, jakupas ½-mara på jeppisdagar.
Så har på nå märkligt sätt, via E:s presumtiva examensfest nästa sommar, ståkkhålms ultramaraton smugit sig in i planerna. Den går av stapuln 9e augusti och man får välja mellan 50 och 100 K...
(feg som jag är valde jag 50)
...hade alltså ijenttärligen tänkt sikta på s:holm marathon nästa år, men det kräppade sig så jag flyttade anmälan till årets ultra. Troligen oerhört klokt och sakligt, men inte helt säkert.
Åtminstone blir det en trevlig minisemppu tillsammans med kära frun!
Sist av de mer eller mindre inplanerade ska en åländsk dirre, av rang och dignitet, utmanas på ålands marathon i oktober.

..och ketaset blir som utbrustet baa kulare :o)

barfota-2014 15) spånbanorna testade

Kände mig stark på lördagens långa före-frukost-runda, liksom att jag kan keta åpå hur långt som helst och bara njuta...
(hade inte ketat sen måndagen, då det blev en timme på löpande bandet)
...så idag såg jag jätteivrigt fram emot en barfotarunda. Inte gjorde vädret förväntningarna lägre heller, på dagens ketas.

Jag har mårat och testat de spånbanor som finns här inom bekvämt barfota-räckhåll. Idag hade turen kommit till vestersundsbyspåret.

Har ketat på den kanske 1-2 ggr tidigare, med ketasskor, men aldrig riktigt diggat. Dagens upplevelse ändrar ingalunda på den slutsatsen, det blir nog helt enkelt aldrig min favvo. För backigt, bara uppför och utför för hela slanten. Inte har jag nå emot lite backar här och där, bat aj dråå dö lajn! Deras femma tycks inte heller vara fem kilsar, enligt min sportstracker. Eller så håkade jag inte riktigt var den börjar och slutar?
Gamla hamn och PieHi är ok, men lite onödigt korta. Min favvo, här på nära håll, är nog östanpåspåret.

Fast barfota och spånbana, det är nog en mätsch mejd in ketasheven.. passar som fot i fajvfingärs!
Asfalt börjar gå bättre, klarar nog några kilsar utan desto lessammare följder. Grusväg, med grovt grus alltså, är inte någon större hit. Det blir korta trip-steg och ibland nästan gå, fast å andra sidan är inte sånt underlag speciellt skönt med fajvisar heller.

Har aldrig deltagit i något lopp (om man inte räknar en rändåm sträcka i wcr nångång vejbäkvenn mitten av nittitalet), men nu har jag nog bestummit mig för att delta i jakupas halvmara. Vore på nå sätt en kul grejsimåjs att göra det barfota, men det tänker jag inte göra om inte fotsulorna känns helt redo för det. Det gör de åtminstone inte änninu.

ps: märk väl att fobbo-magen har krumpit nålite och digga min fina nya tajts, börjar meråmer känna mig som en löpare...
(och tvättäkta textilmotionär dessutom :o)
...inte som en riktig löpare, men som en löpare icke desto mindre