(hade inte ketat sen måndagen, då det blev en timme på löpande bandet)
...så idag såg jag jätteivrigt fram emot en barfotarunda. Inte gjorde vädret förväntningarna lägre heller, på dagens ketas.
Jag har mårat och testat de spånbanor som finns här inom bekvämt barfota-räckhåll. Idag hade turen kommit till vestersundsbyspåret.
Har ketat på den kanske 1-2 ggr tidigare, med ketasskor, men aldrig riktigt diggat. Dagens upplevelse ändrar ingalunda på den slutsatsen, det blir nog helt enkelt aldrig min favvo. För backigt, bara uppför och utför för hela slanten. Inte har jag nå emot lite backar här och där, bat aj dråå dö lajn! Deras femma tycks inte heller vara fem kilsar, enligt min sportstracker. Eller så håkade jag inte riktigt var den börjar och slutar?
Gamla hamn och PieHi är ok, men lite onödigt korta. Min favvo, här på nära håll, är nog östanpåspåret.
Fast barfota och spånbana, det är nog en mätsch mejd in ketasheven.. passar som fot i fajvfingärs!
Asfalt börjar gå bättre, klarar nog några kilsar utan desto lessammare följder. Grusväg, med grovt grus alltså, är inte någon större hit. Det blir korta trip-steg och ibland nästan gå, fast å andra sidan är inte sånt underlag speciellt skönt med fajvisar heller.
Har aldrig deltagit i något lopp (om man inte räknar en rändåm sträcka i wcr nångång vejbäkvenn mitten av nittitalet), men nu har jag nog bestummit mig för att delta i jakupas halvmara. Vore på nå sätt en kul grejsimåjs att göra det barfota, men det tänker jag inte göra om inte fotsulorna känns helt redo för det. Det gör de åtminstone inte änninu.
ps: märk väl att fobbo-magen har krumpit nålite och digga min fina nya tajts, börjar meråmer känna mig som en löpare...
(och tvättäkta textilmotionär dessutom :o)
...inte som en riktig löpare, men som en löpare icke desto mindre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar