...och det känns riktigt bra kan jag säga!
Alltså spräckandet av hundra är kuriosa, men själva ketaset är skönt och känns allt bättre.
Dagens runda blev blandat underlag, med en femma i östanpåspåret (spånbana) inbyggd i nån brorundeversion. De håller på med nå vägjobb, så jag istade inte fara den klassiska guldkustvägen barfota.
Det blev över 16 kilsar och känstade som att enda orsaken att sluta var att jag var framme. Inte ens fotsulorna pyylade det minsta. Att andning, ben och kropp i övrigt tåjmade utan besvär, tar jag som ett tecken på att jag var återhämtad baket lördagens långlenkki.
Funtsade under dagens ketas på djejkåbs ½-mara: fajvfingärs eller barfota is dö kvestschön...
(ketade några kilsar längs den banan, låt vara fel riktning)
...janå det hindar ju bestämma sig.
Några andra lopp eller loppliknande tillställningar, mer eller mindre utmanande, börjar också pricka in sig i kalendern. Till synes av sig själva?
Närmast har vi utterleden, där chefen har beviljat en tyky-tisdag. Det bli 24e. Några har tydligen tänkt keta och jag tänkte haka på dem och keta så långt jag orkar och traska resten. Fajvfingärs naturligtvis!
Sen då, som sagt, jakupas ½-mara på jeppisdagar.
Så har på nå märkligt sätt, via E:s presumtiva examensfest nästa sommar, ståkkhålms ultramaraton smugit sig in i planerna. Den går av stapuln 9e augusti och man får välja mellan 50 och 100 K...
(feg som jag är valde jag 50)
...hade alltså ijenttärligen tänkt sikta på s:holm marathon nästa år, men det kräppade sig så jag flyttade anmälan till årets ultra. Troligen oerhört klokt och sakligt, men inte helt säkert.
Åtminstone blir det en trevlig minisemppu tillsammans med kära frun!
Sist av de mer eller mindre inplanerade ska en åländsk dirre, av rang och dignitet, utmanas på ålands marathon i oktober.
..och ketaset blir som utbrustet baa kulare :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar