kyrönjokimaraton 2017

Det blev ingen direkt ururslig sömn, natten till lördag. Riktigt bra fram till femtiden och någon slummerliknande grej ända fram till tie i sju. Helt ok, med andra ord och inga visor.
Första espressoshotten fick en tesked kokosfett i sig, för att trigga igång fettmotorn från morgonen. Mest för att hålla glykoförråden orörda. Sen -jämte frukost- blev det ett par shottar till, innan vi kom oss iväg. Ketaskompisen folke j utgjorde utmärkt sällskap. Och körde.
(den avdumpande aspekten av energiladdningstaktiken tåjmade, bajdövej, ifall du undrade)

Vi anlände till ylistaro vidpass elvatiden, givårtejk. Givandes oss lagom tid till nummerlappsuthämt, ombyte och uppvärmning. Ibland värmer jårs truli upp inför maraton, ibland inte. Svårt att påstå att det behövs, eller vad som är bättre.
Klockan tolv sa startskottet ungefärligen *pang*
..och sen trippade vi iväg. Jårs truli startade lugnt och sökte mig in i häppiländ liksom underifrån. Så de första kilsarna ketade jag om ganska många. Hela första varvet, bejsikli.
Benen och löpningen kändes lätta. Vinden var stundtals tuff, men flåsade ingalunda från svårast tänkbara riktning. Andra varvet kändes ännu bra, ehuru neppärligen lika lätt som första. Häppiländ nog. En granskan av stäts, nyss, gav vid handen att de flesta kilsarna slank under 5 mins. På första halvan.
På tredje varvet började matkan paina. Hittade nog nånsorts häppiländ, men annorlunda nu. Benen började kännas trötta och jaa.. tröttömma. Och stätskollen ser en höjning av pulsens takt. Tempot någotsånär bibehållet ännu. Givårtejk. Tyvärr sparsamt med sällskap nu. Tunnades ut rejält efter två varv. Inget okänt fenomen från de här obskyra små flervarvsloppen med halv- och helmaror tillsammans.

Mellan tjugofem och tretti började benen stumna. Liksom inte bara ta sjukta, utan att fjången i steget försvann. Stätsen visar att efter tretti var ingen endaste kilsar under fem minsar och många rejält över. På sista varvet började höger underbens utsida småkrampa. Gick bra att springa ändå, och det har hänt förr så kändes föga hotfullt. Men vid trettisju kilsar började vänster baklår krampa. Det blev såpass att jag måstade stanna och stretcha en smula för att få igång det någotsånär. Sen tåjmade det några kilsar. Och så kom det tillbaka en gång till. Var och en av gångerna tog något tiotal sekunder av stretch och småkrampömmade typ varsina kilsar. Givårtejk. Ingen biggie i dö bigg piktschör. Utan sådant som kan träffa in mot slutet av en tuff mara. Förhållandevis bra orkade jag mata på trots att benen allt högljuttare ropade efter tajmaot. Höll fast vid föresatsen att andningen styr och kroppen i övrigt får försöka finna sig i det. Den här gången började inte andningsmusklerna krampa. Eller ta sjukt överhuvudtaget. Najs det.
De sista få kilsarna var bra. Riktigt sköna. Med rejäla doser endoknark i systemet sen hjärnan började smella barnen.
(avskyr att vara övertydlig, men från "smell the barn" y'nåo?)

Hög som en hisnande husbil lufsade jag glatt över mållinjen. Och trampade på stället medan funktionären prackade med att få av mig nummerlappen. Sen när jag skulle fortsätta mot omklädningsrummet stannade han mig och gav den förhållandevis ynkliga medaljliknande grejsimåjsen. Jag blev nästan nålite rörd, liksom "våj kiiiiitos!!" Man kan vara en smula konstig sådär direkt baket en hård mara. Najs.

Först i omklädningsrummet kom jag mig för att stanna garmin. Så ingen aning då ännu vad det blev för resultat. Och så endohög att jag sket förhållandevis fullständigt i det. Tänkte, eller snarare insåg, att jag är nöjd. Jag gjorde bra ifrån mig, oavsett resultat. Eftersom jag ändå behövde vänta in ketaskompisen, som inte hade lika bråttom som jag. Så kunde jag lika gärna vänta på prisutdelning. Fast jag visste med säkerhet att jag inte var bland top-3 i klassen den här gången. Då torde man ju också få tillgång till resultat. För jag behövde ju veta hurpass jag får fira och belöna.
Utöver kroppens eget kemiska fyrverkeri.
Och lustigt nog visade det sig att de fyra bästa per klass belönades med, heter det trofé?

Heh. Eller *LOL* Nu har jag slarvat hem såna där manickelser från årets alla tre maratonar. Janå, tills jag börjar dra hem dem från nå stora lopp -med nålite fler än handfull deltagare per klass- kommer jag inte att se dem som nå annat än en småkul och ganska temmärligen onödig grej.
(niidless to sej: ejntgåna häpen)
Och tiden då. Resultatet. Nåjup 3:32:33
Alltså PB men inte PE. Najs. Najs!
Kan visst skylla på vinden och spekulera om aningen för hård öppning. Eller efterlysa draghjälp när den som bäst hade behövts. Men summa summarun. Man får aldrig ändå ut hela kapaciteten. Det kommer inget lopp där allt tåjmar till fulländning. Finns alltid något att skylla på. Och dessutom är jag -ursäkta uttrycket- skitnöjd! Som jag tjöötade inför, hade jag inga orsaker att på riktigt hoppas på under 3:30. Även om det såklart hade varit skönt att få det undanstökat.

På kvällen firade vi i glada och goda vänners lag.Stort och varmt tack till alla tokiga tÿÿpa, som förgyllde kvällen!  Kära frun hade lagat fantastiskt goov mat. Och jårs truli bjuikkade på goov kaffi och så tejstade vi några (tre) whiskyar.
-teerenpeli edsevö
-fettercairn fior
-laphroaig select
 Najs inaff.
Även om PortEllen låter vända på sig. Janåmen, tretretti är inte så himla lätt som vissa låter påskina. Tileksempel ingo j. Och på tal om den gode ingo. Som jårs truli brukar hässa med att jag knappar in på hanses försprång för varje säsong. Han kapade typ halvannan minut från sitt pers i paris. Och nu kapade jag nästan två minuter från mitt.
Hehe :o)

Janåsådärnålite. Nu ska du steja tjuund!
För sidu då får du veta hur återhämtningen, efter denna urladdning, kommer igång och tar sig. Och hur uppladdningen inför kåkkelby 6h börjar skönjas och ter sig.
(garmin gav måttliga 35 h i återhämtningssakko, så lovande..)

ps: idag tänker jårs truli inte sticka nosen utanför dörren. Till vårt vackra vinterland. Utan sitta här och gõtta mig över efterhöghetens behagliga bakgrundsrus.

inför kyrönjokimaraton

Såsom traditionen ivrigt påbjuder, har det blivit dags att författa ett närkkeinlägg. Så här kvällen före. Igår och idag har varit vilodagar. Utom för tuggmusklerna. Som inte har fått vila nå. Stinn och fet som en välgödd kyrkrotta, sitter jårs truli i riklajnärn äs vii spiik. Packning och iordningsställande inför morgondagens keikka är på hälft. Jag vet av erfarenhet att det är bäst att ställa så långt som möjligt kvällen före. Annars ligger jag hela halva natten och planerar igenom vad som ska ställas på morgonen. Janå nog hittar jag på nåt att planera och obsessa över ändå, iofs. Nån märkvärdigare nattsömn räknar jag inte med. Ty jag har tyvärr inte lyckats intala mig att det bara är en lenkki. Som inför toholampi. Då gick det bra att sova. Men nu står ära, berömmelse och framtida lycka på spel. Veck och A.
Några åtgärder har jårs truli faktiskt utfört, utöver packeri. För att ens nålite öka förutsättningarna för ordentlig sömn. Som att bara ta en espressoshott ikväll. Onum sed leonum. Och ställt bäkapp-väckelse kl 8 fast jag vet att jag kommer att vara vaken då. Lekte tilåmed med idisen att trappa upp till flumrummet och göra en riktigt låååångsam "5-zang". Sööövande! Men fullt så seriöst kanske jag ändå inte ork ta det.

Till dinnär hade vi lagat "runner's pizza"

Den lät sig väl smaka. Huvudsakligen av jårs truli. Om det går bra imorgon så kan vi sälja riseftet och bli oerhört rika och därmed såklart oerhört lyckliga i alla våra dagar. Najs.
Lagom eldig behöver den åt allra minstone vara. Och så tillräckligt med espresso imorgon bitti. Eftersom taktiken med den rejäla energiladdningen bygger på förmågan att producera peristaltik och leverera själva laddningen sen energin är sugen ur den. I god tid före startskottet smäller skiten ur en. Om man säger så.

Därmed torde risken för energibonk imorgon vara minskad till en rimlig nivå. Och ifall det blir sådan bonk så beror det på för hård öppningsfart som resulterar i för hög andel glykogen i bränslet, på fettets bekostnad. För det är glykogenet som tar slut. Fett finns nog så det räcker till oerhört många maratonar. Balansgångstricket är att hitta en fart där mixen sparar glykogen tillräckligt, så det med eventuella påfyllningar under loppet av loppet, räcker i dryga förtitvå kilsar.
En annan tänkbar bonk är att man drager åpå sig för mycket syra. Tileksempel i motvinden, där man väl nog behöver mata på temmärligen duktigt om man ska bibehålla spiiden. De rackandes jæfvlarna har nämligen trissat upp vindstyrkeprognosen med en meter per dag. Under veckan som gått. Eller janå håller på att gå äs vii spiik. På måndagen var prognosen till rejsdej 1-2 m/sek och idag bjuds det på 6-7 m/sek. Och då är den nog redan en faktor att ta med i den ekvationistiska kalkylen.
Janåväl. Bra att ha något att skylla på, om det går dåligt. För varmt lär det i alla hursomhelsta fall neppärligen bli.
Också kramper änd staff kan leda till bonk.
Janå nästan hellre en smula för ivrig början och nån sorts bonk. Än för mesig början och halvdant resultat trots hård avslutning. Även om det är trevligt att kunna sluta starkt och keta om folk mot slutet. Och surt att bli omketad, utan att kunna svara tess.

Utrustning. Jårs truli har packat ner KSO-evo. Alltså de lättaste och tunnaste FajvFingärsarna. Eventuellt kommer nåt robustare fajvispar med som bäkapp. Men troligare inte.
Tajts har också sökt sig ner i väskan. Och det är oomkullrunkeligt...
(oomkullrunkeliga tajts, det oozar nååleess av nån sorts ömkansvärd heroism)
...vad det blir på överkroppen vets det ännu inte. Men något blir det. Och säkert nå lippis och handskar. Garmin kommer med och får mäta pulsen optiskt. Om den nu tåjmar. Men jårs truli tänker löpa helt på känsla, så i övrigt får den hålla sig gömd under ärmen. Förutsatt att det blir långärmat. Vilket det nog med till visshet gränsande sannolikhet blir.

Eftersom jag inte vet vad kan sikta och hoppas på för tid, så får den uppenbara sig vid målgång. Om jag nu kommer så långt, vill säga. Dock. Om det finns synlig klocka vid varvning så kanske jårs truli nog slungar ett eller annat ötgega på den.
Utan att veta hur sannolikt det är, hoppas nog jårs truli på personbästa trots störande blåst. Huruvida jag alls är i form för PortEllen (=sub3:30) vet jag inte. Har ju aldrig klarat något i närheten av det, så ingen aning hurudan kondis man behöver för att kirra den utmaningen. Men erkännas bör. Inte lär det gå att undgå en viss besvikelse om PB uteblir. Fast nog har man ju överlevt det också.

Efter kankaanpää ifjol. Där jag hoppades på PB och drömde om PE..
(saonds fämiljar?)
..hade vi dinnär och whiskytejsting med samma usuala suspekter som är inviterade till imorgon. De kanske blev ganska väldigt sura över att inte få nå vettig whisky. För den gången blev det över två minsar från rekord. Fast i så fall dolde de det iofs hyfsat väl. Men denna gång blir det nog gråt och tandagnisslan och sannoligt skällor och gisslan. Om vi inte sliter sönder folien på någon rackare som är ens nålite småädel.
JaaaDu. Det är minsannerligen så oooliiidligt spännande, att jag förstår mycket väl att inte heller du kommer att få någon sömn inatt. Menhej, Då kan du öva på att steja tjuund istället. Najs!
För snart nog återkommer jårs truli med den rafflande rejsrapporten från kyrönjokimaraton. Och då vill du inte ha stejat det minsta lilla otjuund. Eller ostejat det minsta lilla tjuund, för den delen!

sista spiken

Om måndagens rune bergska vända var rena njutlenkkin, så var gårdagens brorunda något helt alldeles annat. Tröga ben, ideligen pipande garmin -> sakta tempo. Och längre återhämtningstid än efter måndagens, trots att den sistnämnda var något längre. Läs något mindre kort.
Vadan detta?
Till en liten del kanske saucony. Och till en pytteliten del kanske att jårs truli siktade på ett marginellt kaloriunderskott i måndags, för att ge förutsättningar till en rejäl energiladdning resten av veckan. Och till en lagom stor del kanske rändåm dagsform bara.

Idag var det löpande band på agendan. Med tanke på det förhållandevis väldigt vintriga vädret, får man väl påstå att jag hade prickat in den riktigt förträffligt?
(och det är inte takatalvi, så sluta tjata om takatalvi. takatalvi förutsätter att det hunnit vara ens nålite vår först och sen gör talvin liksom kammbäkk. i år har det neppärligen varit något annat än vinter och vinter och vinter och vinter och fakingjæfvlakräppvinter)
Janå hellre idag än på lördag. Om det nu blir nå bättre på lördag. Ifall lördagsvädret blir nåt som dagens, så lär det bli pannbensträning och långlenkki utan att ta ut sig alltför mycket. Och sikta på hårdmaraton nån bättre dag.
Och på tal om vårvädret, så tycks postiljonen ha ett något märkligt sinne för humor?

Det var alltså inte koppen hen eller det levererade. Den fick vara med på bild mest för att espresson i den var så obeskrivelsebart goov. Ej heller blev den sämre av att ha en 99% chokobit smältande på tungan medan den (shotten) extraherades. Våj njutning!
Och på tal om njutning så var löpande bandet helt ok idag. Barfota förstås. Och lugn grundjogg med superkorta vetor i pyramidform. Riktigt korta, alltså, typ 50-100 m. För att försöka locka nålite spiid i benen utan att belasta systemet nämnvärt.

Så nu är sista spiken lagd i spiklådan. I träningsväg. Inför lördagens mara. Dit det endast och bara är tre dagar kvar. Återsår att käka en himla massa energirik mat och vila en himla massa. Najs inuff!
Och skriva en himla massa närkkebloggar, mejbi?

Och på tal om skriva, så tänkte jag nämna hur det utvecklar sig med FYF-sockorna. Jårs truli skrev som sagt och pÿÿlade till barefoot company. Därifrån hörde de av sig och ville gärna komma till en anständig lösning. De bad om bilder på stumporna, för att studera passform och nötningsmönster. Vilket jårs truli hjälpsamt försåg dem med. Sen lovade de att skicka ett nytt par med nå förstärkningar. På dömsis bekostnad. Så det tyckte jag att lät acceptabelt. Så därför ska jag inte döma ut dem helt eller hållet ännu. Men visar sig inte det nya paret heller hålla, så får det vara. Kan ju inte börja skicka efter nya par efter varannan lenkki. Oberoende av vem som pröjsar. Men det tar några veckor att få det nya paret, eftersom de inte finns i lager. Så jårs truli beder eder att få återkomma...
...steja tjuund!

nedräkning

Ifjol hade jårs truli också planerat att keta i kyrönjoki. Och ha det som ett allvarligt försök till personbästa och möjligen tilåmed ner mot tretretti. Men så började vänsterfoten bråka. Och sen så fortsatte vänsterfoten bråka.
Bråkabråkabråka.
Till all lycka hann jag inte anmäla mig. Så jag behövde inte DNSa. Men ett par veckor före start insåg jag att det var kört. Inget kyrönjoki det året.
På så vis är det en hejdunderlig revansch redan att vara skadefri och se fram emot en helhjärtad insats på lördagen. Fem dagar kvar bara, änd kaonting..

Ikväll var vi, folke j och jårs truli, på en utfärd till rune berg. I lågpuls. Jårs truli har ju återhämtnings-/uppladdningsvecka och folke igen tänker starta i bastucupens testlopp imorgon. Så lågpuls passade som fot i fajvis. Fast det blev inte FajvFingärs ikväll. Utan det blev de trevliga FeelMaxarna

De blir inte anlitade så oerhört ofta. Lite i skymundan bakom alla FajvFingärs. Men de är väldigt bra minimalistskor. Med fantastisk barfotakänsla. Fötterna får verkligen jobba. Jag föreställer mig att det är bra för de små fussingarna att använda några olika skor. Och däremellan inte. Så på vis får de anstränga sig på olika sätt. Vilket både utvecklar dem mångsidigare och minskar risken för överbelastning. Föreställer jag mig alltså.
Kvällens lenkki trippade fram på väldigt lätta ben. Garmin pipade ganska ofta om hög puls. Eller inte direkt ofta, men ibland. Men snittempo landade ändå på 5:52 så det berodde nog mest på att benen var pigga och ville hålla pigg takt. För jag tycker inte att 5:52 är nå dåligt lågpulstempo.
Vädret var riktigt skönt ikväll. Riktig njutlenkki faktiskt. Trots garmins klagopip.

Någon bastucup blir det inte för jårs truli i år. Imorgon tänker jag mig istället en lågpuls brorunda. Bra och kort återhämtningslenkki. Kanske blir det nå nervöst svammel sen på kvällen. Eller så får du vila en dag från det. Men tjuund ska du steja!
Beklagar men jag måste vara oerhört sträng på den punkten!

suck! socks suck!

Nu är det, ska du besynnerligen veta, en vecka kvar till kyrönjokimaraton. Gissa om du kommer att få digga tjat och jomas under den veckan!

Sårry. Men det betyder ingalunda att du inte behöver steja tjuund. Tyvärr. Sårry.

Janå idag hade folke j och jårs truli siktet inställt på staffansnäs-kiviloose. Startskottet gick 11:15 prick. Och sammanstrålning, som brukligt är, vid lockanberget. Eftersom morgonen framskred med antydelser om att dagens fruktade snöstorm kanske blir något oförskräckligare än värsta tänkbara, bestämde mig jårs truli för FYF-strumporna. Inte riktigt barfota, men märkbart tunnare än fajvfingärs.

Inför start kändes det behövligt att besitta den porselanska tronen en extragång. Men leveransen uteblev. Och då talar jag inte om trimning av inre organ något. Ålrajt, det är ju kortlenkki, så nog ska det väl klara sig. Begrundade jårs truli då. 

Glad i hågen tassade jag iväg. Eller janå, garmin kråtade nålite med pulsmätaset. Så inte helt utan irritationsmoment. Hoppas den blir stadigare när vårvärmen äntligen kommer. Annars får jag överväga att ge den en omgång med gunnars hammare. Det skulle minsann lära den en läxa. Då skulle den aldrig mer visa fel puls! 

(inte rätt heller, iofs)

Janåväl, tills vi sammanstrålade så hade den fått pejl. Så lyckliga i hågen tassade vi iväg mot staffansnäs. Vid lannäslund, givårtejk, utbrast jag att magen gör sig påmind. Men ingen pänik. Fötterna njöt. Nästan som barfota. Vid kiviloose konstaterade jårs truli att det vore oerhört trevligt att fjärta. Men att jag inte vågar. Pga orsaker och omständigheter. Och undrade försynt hur ketaskompisen skulle ställa sig till en pikuliten paus hos timo & lotta. De är ju så trevliga. Ni kan ju fast ha en pratstund så ser jag vad jag hittar på under tiden?

(till saken hör att jårs truli är ökänd för att inte tolerera stopp under några som helst omständigheter)

Som tur godkändes förslaget. Och jag kan varmt rekommendera deras fantastiskt bekväma bytta!

Efter det lilla stoppet var det väldigt ganska skönt att keta igen. Fast garmin hade åter en kråtig kilometer. Men sen pejlade den in sig och tåjmade resten av lenkkin. Förutom att den pep ivrigt när den hade sina täntrums, så var vi sällan i närheten av max lågpuls. Och när den bråkade så lufsade vi så sakta att det säkert skulle vara palauttava hölkkä. Ändå landade snittet bekvämt under den sexiga gränsen. Najs inaff. Sen hem och knäppa på bastun.

När jag tog av strumporna kom en smärre överraskning. Inte av den absoluta favoritsorten.

Sehär. Såhär. Efter två lenkkiar. Á femton kilsar, givårtejk. Väldigt trevliga kilsar, joo. Men värda typ $ 2,5 per kilsar? Neej :o(

Författade nyss ett sympatiskt litet mejl till barefoot company. Bifogade ovanstående piktur och bad dem använda sin fantasi till att gissa hurudana recensioner jårs truli kommer att spämma hela internetet med. Angående deras oerhört förträffliga produkt. 

Janå den är inte dum som luras. Den är dum som låter sig luras. Det var en impulsbeställning när jag skaffade dem. Inte minns jag att jag skulle uttryckligen ha tänkt på det som en kalkylerad risk. Utan jag tänkte nog att kostar de åtti dollar så måste de ju hålla ett tag. Vi kan väl komma överens om att jag hade nålite otur när jag tänkte?

Janå nu vet vi det. Igen en gång. Verkar det för bra för att vara sant, så är det kanske det?

Hohum. Det var dagens första kalkon. Så småningom ska jårs truli ta itu med dagens andra kalkon. Till skillnad från dedär eländiga strumporna, ska den väl förhoppningsvis gå att äta i alla fall.

Åålrajtski denn. Härmed återfinns jårs truli i våga-vägra-strumpor-kampanjen. Helhjärtat och totalnjurat och komplettmjältat. Steja tjuund och beställ inget kräpp på nätet!

spekulatio necesse est

Nu är goda råd grisdyra!
Efter lihashuolto, bastu och chili-sin-carne jämte ett par glas rött, är jårs truli passligt slapp. Passligt, vill säga, om man har en slökväll framför sig. Men nu är det så illa ställt att ari's kafferi är utan goovkaffi. Så då behöver jårs truli utföra ett kvällsskift i rosteriet och dessutom utan goov kaffi att pigga upp mig med. Våj armades hammaren!
Får försöka kolla om det skulle ha lämnat tillräckligt med ååslappi i kvarnen, för att få ihop till en lajf-sejvär. Det skadar sidu inte att vara nålite småskärpt när man rostar kaffi.
Lihashuolton gick bra. Kanske inte så hemskt huttig idé att göra sånt i förebyggande syfte? Tidigare när jag besökt gode grannen har det varit i behandlande syfte. Inte skönt. Visst hittade han ett eller annat tajt ställe, som ömmade nå smått, men ingen tuskahikikylpy. Najs. Dessutom mer eller mindre garanterade han att det blir personbästa. Najs.

Och på tal om najs. Maj bejbi's kaming håom todej

Våj nååhandes. Nog var det najs att brumma igång henne där ute på alholmen imorse. Och nog var det najs att köra, ehuru fruktansvärt väldigt ovant. Men det kommer väl. Blir nog till att klä på sig rejält och bege sig ut på en liten miniutfärd, endera dan.

*Nu har bajdövej första bätchen -vietnamesisk robusta- kommit ut och andra -nicaraguansk arabica- åkt in*

Lite spekulationer då, och potentiell belöningslista, inför kyrönjoki:
Grundkondis har förefallit vara rätt god, efter den något konstiga vintern. Janå efter fjolårets försvarliga mängd är det måhända att vänta sig, även om lejonparten av den mängden utfördes i riktigt riktigt lusigt joggtempo?
Och på senare tid har även farten sakta och osäkert börjat svara på jårs trulis ansträngningar. Så därmed torde det finnas förutsättningar för en ganska bra tid i ylistaro. Men härpå följande spekulationer förutsätter, nota bene, någotsånära yttre omständigheter. Viktigast bland dem måhända inte alltför kraftig blåst.
Faktiskt, och med tanke på toholampi, känns inte personbästa otänkbart. PB med fem minuter, däremot, känns inte sannolikt. Någon hoppfull liten del i jårs truli skulle vilja tro, men i ärlighetens namn förefaller det orealistiskt på gränsen till omöjligt. Janå pers vore sannerligen inte fyskam. Över ett år sen senast. Och det finns ju gott om utrymme att placera sig på mellan gamla PB och PE.

*vid det här laget har två bätchar nica klarat sitt eldprov och första -av två- etiopiska harrar (arabica) värmer sig äs vii spiik*

Ska vi drämma till med något i den här stilen?
-DNS/DNF underkänt => skamvrå och osmaksatt mineralvatten.
-Genomfört lopp => godkänt och smaksatt mineralvatten.
-Under fyra timmar => drullegräns och siima.
-Under 3:50 => gnisseltandsnöjaktigt och fulkumpa.
-Under 3:40 => halvbra och finskumpa (men inte champagne).
-PB => bra och champagne.
-Under 3:30 => fullständigt ÿberdunderlysande och PortEllen.
En briljant och motiverande lista, if evär aj såå oann!

*nu är sista bätchen i rosten och rostmassi fick sig en shott av gammkaffi, att hålla koncentrationen med hjälp av*

På tal om PortEllen i allmänhet och goov whisky i synnerhet, så har jårs truli nålite tänkt mig nån blygsam liten whiskytejstning här på hemmaplan efter kyrönjoki. Typ för de som hänger med på keikkan och liknande konstiga typer bland de ivrigaste supportrarna. Vi har bara slatten kvar av den enda öppnade flaidan. Och skrytskåpet börjar vara fullt. Så det börjar bli dags att slita nålite folie. Jårs truli klämde dessutom in en 17-årig BenRiach idag. Som tur är skåpet temmärligen robust. Men för säkerhets skull tog jag ut den enda miniatyrflaidan som fanns där. En Kilchoman MachirBay. Den får bli rostmassis välförtjänta belöning.

*härmed är alla bätchar klara och rosten svalkar sig, återstår packning och undanstädning*
Rostmassi hälsar att belöningen var utsökt. Bästa Kilchomannen hittills. Rejält rökig doft med fruktig ton. Smaken mjuk och nästan avdunstande. Varm och bred eftersmak. 8+ av 10 sniffers.

Imorgon fortsätter vilo-/återhämtnings-/nedtrappnings-/uppladdningsveckan. Då blir det en kort lågpulsare, tillsammans med folke j. Tänker unna oss en femtonkilsare som belöning för extra vilodag idag, trots att garmin jåmar om 24 h sakko kvar, äs vii spiik.
Vad kommer garmin att säga efter morgondagens lenkki? Och hurudant lågpulstempo blir vi beviljade? Och hur nervös ska jårs truli hinna bli innan startskottet den 29e? Och hur ska färskkaffi smaka imorgon bitti? Så otroligt många och ooliidligt spännande frågor. Och enda du behöver göra för att få svaren serverade som i en liten sniffer, är att steja tjuund, som en rostmästare i väntan på 2nd kräkk!

hemlig metod numero cinque

Det var förhållandevis gastkramande spänning i luften igår. Ty jårs truli skulle pressa fram min sista hårdlenkki inför kyrönkoki. Ett tempopass med förhoppad snittspiid på 4:30-4:45
Låt oss rekapitulera:
-planen var att spetsa formen med några tempopass, målgaffeln har vuxit söis att 4:50-4:55 -> 4:40-4:50 -> 4:30-4:45
-första gick strålande i relation till satt mål = 4:50
-andra gick ännu strålandare i absolut bemärkelse, men medelmåttligt i förhållande till satt mål = 4:45
-gårdagens gick allra strålandaste i absolut bemärkelse, men sämst av alla i relation till satt mål = 4:40
Summa summarum tacknämlig utveckling och ÿbernajs att äntligen börja få nålite fart i gammbenen. 4:40 är verkligen ingenting att skryta med -som tempopassspiid- om man jämför med riktiga löpare, men en icke föraktlig spiid i jårs trulis värld.
Inte väl sen bastucup -15 (enda året jårs truli deltagit) har jag ketat nå distanser i högre tempo. Och aldrig tidigare på egna lenkkiar.
Hur det låter sig översättas i maratonprestation får ju visa sig. Och vad man faktiskt lyckas få ut av kapaciteten beror på taktik samt yttre förhållanden samt medmera...

Inte ens den ganska svårflirtade garmin föreföll helt oimppad med gubbraatets framfart. Även om den iofs spottade återhämtningstimmar som en pajad pajazzo femtipenningar. 47 h äs vii spiik, vilket kan översättas i typ 72 direkt efter lenkkin. Åu maj gasch!
Men den gav mig en ny och aldrig tidigare skådad VO2max uppskattning

Nu har jag ju inte haft den så himla länge, så jag vet inte vad den skulle ha ansett om kunton inför mina bästa maratonar. Så i sig ger varken tempopasstempot eller ovanstående 54:a någon desto rysligare optimism inför kyrönjoki. Men mot bakgrund av toholampi och 3:35:01 där..
(mot PB på 3:34:24)
..under ändå temmärligen apropåa omständigheter. Även om nog med ytterst vilsam vilovecka i bagaget. Så börjar det nog ändå kännas en smula optimistiskt. Som att förutsättningar borde finnas, såvitt jårs truli kan bedöma, till förbättring av personbästa.

Gårdagens lenkki företogs i fajvfingärs KMD (som Kommodosport tycks förkortas officiellt, snarare än KS som jag har brukat bruka). Redan på fridhemska vägen, under de första uppvärmnignsmetrarna, mäkte jag att en sten hade smugit sig ombord i vänsterskon. Hade ju kunnat stanna och ta ut den, men de brukar inte besvära nå, så istade inte. Resten av uppvärmningen och första halva tempodelen kände jag inte av den. Eller noterade i varje fall inget. Men sen började den skava och störa. Efter ett tag började det rent av ta sjukt. Janå inte kunde jag ju börja stanna där, mitt i hårdköraset. Tänkte att jag tar av dojjan och tar ut stenen före nedjogget. Men sen var det så endorfint och steget ändrade så jag tänkte att nåväl, så det fick vara. Det hade nog skavt rejält, men någon blåsa kunde jag inte se. Var nog såpass pitogt att jag haltade på det i kveis, men idag kändes det bara nålite svampigt. Och nu har ju vilo-/återhämtnings-/nedtrappningvecka inletts. Så det borde hinna bli iskick.
(KMDarna, som brukar gälla som något av favvoskor, håller inom paranjtees sagt, helt klart på att tappa mark gentemot KSO-evorna. Liksom blekna till nå sorts medelmåttor. Just nu känns KSO-evo som förstahandsval den tjunionde. Saa sii sitten)
Idag såklart torsdagsdeittipäivä och vilodag. Morgondagens lenkki utbytt mot extra vilodag och lihashuolto hos naapuri, för att riktigt ta uppladdningen till en ny nivå.

På tal om imorgon så tog goovkaffi nyss slut. Kris i kafferiet. Aapuuva! Så jag behöver rosta imorgon. I stället för söndag, som jag hade planeratA. Men kära frun ska på nå ständapkeikka på kvällen, så inte gör det nå. Imorgon skall jag också kuitta ut yammun från sin vinterförvaring. Om inte våren kommer frivilligt, så måste man väl ta i med hårdhandskarna?

Janå sådärnålite. Snart nog börjar jag säkert nervöst fundera och spekulera om upplägg och potentiella resultat. Gällande kyrönjokimaraton. Till vilken det är 9 dagar kvar, äs vii spiik. Kanske redan imorgon, för att fördriva tiden mellan bätcharna. Steja så armades tjuund, så får du ju se!

hemlig metod numero quattro

Påsksemppun var nog helt välkommen och behövlig. Tilåmed en aning trögt att komma sig tillbaka i jobb, tydandes på att avkopplingen tåjmat. Lenkki av olika slag drabbade tre av de fyra dagarna. Lördagen blev enda helviladagen. Igår dock "lenkki". Eftersom passet passade på löpande band. Garmin visade på 22 h återhämtningsbehov, så jag nöjde mig med lugnjogg med riktigt korta microvetor i pyramidmodell. Ganska kul och efteråt visade garmin faktiskt bara 19 h, trots att bara en timme hade förflutit.
(tolkar det snarare som "åhå, tog visst i nålite där igår när jag sakottade 36h, kårjar!" än "det där passet var vilsammare än vila, sehär jag plockar bort ett par sakkotimmar")
Tack vare att vetorna i toppen av pyramiden var i såpass hög hastighet, så räknas det som en hemlig metod, trots dömsis korthet. Liksom att ju mer man får testa på överhastighet, desto lättare borde marafart börja kännas, neh?

Dagens lenkki var rena återhämtningspasset. En cikoriavända tillsammans med folke j. Lågpulsvarning aktiverad. GPS-pulsen på 60 och några märkliga piikar med konstigt stigande puls. KAN tyda på begynnande nerträning, eller nå slajt förkylnings-/pollenkänning? Snittempo dock 5:53 så inget på det sättet alarmerande. Och bara vi klarar en hemlig metod till. Nämligen morgondagens. Så är det lugna puckon och jårs truli får inleda återhämtnings-nedtrappningsvecka inför kyrönjokimaraton 29/4. Och vad morgondagens hemliga metod går ut på vet du mycket väl, eftersom du ju har stejat tjuund..
..JU?
Janå som sagt tempopass. Med bred målgaffel denna gång, 4:30-4:45. Och nog vore det kul att kunna klämma någon-några sekunder ännu, per kilsar. Kul, och väldigt behövligt för självförtroendet. Men vi får se. Snart nog.

Inför kvällens lenkki hade jag tänkt att det blir antingen FYFsockorna eller saucony. Laidasta laitaan, om man plockar bort barfota respektive icebugs från ändarna. Då jag fick dundernjuta i fullkomligt underbara KSO-evo i söndags och barfotade på löpande band igår, så valde jag saucony idag. Ombyte förnöjer och jag ska bemöda mig om att ha dem med i rotationen så länge de håller.
KSO-evorna var så superperfekta i söndags, att de seglade upp som starka kandidater till kyrönjokimaraton. Jårs truli har dessutom fått ett nytt par, så jag behöver inte hushålla med dem trots att de är väldigt tunna och av lillabrors första par att döma schyna kulutustavara. Nya paret, som ännu är inlådade, är också synnerligen oerhört vackra:

Åålrajtski denn. Steja tjuund så får du alldeles veta hur morgondagens tempo-utmaning artar sig. Och vilka skor som får förtroendet till det passet. Och om det blir nå fler hemliga metoder. Änd staff!

hemlig metod numero tre

Ända sen jag började försöka kravla upp mig ur lågpulsträsket från början av året, har jårs truli haft ett vakiopass med i repertoaren. Det är jeppis-runt utan pulsvarning, inom häppi-länd men ändå rejält ansträngande.
Min tanke var/är att om det går i tempo kring 5:00 så borde jag vara redo att attackera 3:30. Alltså PortEllen. Med besynnerlig kånfidens dessutom. De första gångerna var det fullt sjå att rymmas under 5:50 och då kändes nog PE ouvrirandet väldigt temmärligen avlägset.
Senast det begav sig var folke j med, och då kom vi ner i 5:28. Vilket ju inte var så armades huttigt, ehuru neppärligen imponerande eller skvallrandes om PortEllen-kondis.
Idag hade det blivit dags att göra sista försöket före kyrönjoki. Fullt medveten om att 5-tempo inte skulle kunna komma ifråga. Men också medveten om att toholampi lämnade mindre än en minut från PB. Vilket jårs truli tolkar som att PB säkerligen inte behöver vara ouppnåeligt. Och att en fullskalig attack ner mot PortEllenska tider inte nödvändigtvis kräver 5-tempo på ovanstående lenkki. Även om det skulle krydda attacken med signifikant starkare självförtroende.

Hade drömt om sovmorgon, men gripenbergaren låg i sin gömma och kallade och pockade. Fetabetan i jårs truli kunde inte motstå kallelsen. Så uppstigningen skedde förhållandevis tidigt ändå.
(inom paranjtees kan nämnas att den -gripenbergaren- var något av en besvikelse denna gång, löste sig nästan själv)
Hade nog försökt fiska efter sällskap till dagens lenkki. Men förgäves. Fast inte haittade det nå, då fredagens långlenkki blev så välbesökt. Istället kunde jag starta när som det helst kändes redigt.
Vi hann besöka sandsund först, nog. För att skaffa inspiration till- och öka längtan efter motorpedssäsongen. Som ju nog närmar sig med velocitet. Även om den envetna noolan och vintern klamrar sig fast som en nästan oerhört envis igel. Jårs truli bokade in yammun på fortsättning av den söörvis som avbröts i höstas. Till 3/5. Och så är vi på jakt efter en nålite starkare glidare åt kära frun. Så om du har någon i tusenkubiksklassen -givårtejk- och vill byta mot en virago 535a så giv as ö kåål! Janå i något skede föreföll det vara dags att ikläda sig ketaskläder och ge sig ut på banan. Läs baanan, snarare än banan. Det sågs fram emot med välbehaglig iver, eftersom det visstes att man inte behövde höra på garmins ideliga pulsvarnande och att man var välkommen i häppi-länd.

Valde lockanbergska rampen ut, trots sällskaplig frånvaro. För att ändå få tjutre kilsar. Kändes lagom och behövligt, nu då man är ledig och alltihopa. I början var noolan i naaman. Men väl ombord på omfartsvägen gled den in bakom ryggen. Najs. Då blev det varmt och skönt och vinden buckade på i backarna. Njutning hela omfartsvägen. Sen vände det vid staffansnäs och noolan skulle med all makt tråma in sig i näsan på jårs truli. Rejäl näsa som jag är utrustad med, så rymstade den iofs. Men problemet är att slemhinnorna tenderar att svullna då de drabbas av kylig motvind. Och då blir det tungt att andas. Det har jag pÿÿlat om tidigare och det lär jag pÿÿla om igen. Försökte tänka på det som bra träning för andningsmusklerna. Men jobbigt är det.
Annars och bajdövej, är inte den här sortens pass det ivrigast rekommenderade i branschen. Fnyses ofta åt och kallas junk-miles. För det anses belasta onödigt mycket i förhållande till utdelningen. Jårs truli väljer att ha dem med på repertoaren ändå, för jag behöver något som inte är alltför avlägset maraton-tempo och ändå känns någotsånär njutbart. Och som sagt när jag någon fåfäng förhoppning om att komma upp i marafart på dem. Någon vacker dag. Eller ful? Fast den dagen skulle få en vackerhetens skimmer i jårs trulis uppfattning, icke desto mindre.
Janå okej. Dagens urakka landade pladaisk på 5:17 i snitt. Så det var ju ett skutt framåt, trots allt. Och en bra sak var att jag orkade hålla nålite högre puls än tidigare i år på dessa lenkkiar. 148 i snitt, mot det vakioga 144.

Huruvida det beror på att hjärnan håkat att vi överlever fast vi anstränger oss en smula mer, och därför tillåter mig att belasta hjärtat nålite hårdare utan att överväldiga med ansträngningsupplevelse. Eller om spiidträningen gjort benen starkare, så de klarar av att hålla högre fart på samma ansträngningsº. Vete tussilagon. Bra i alla fulla fall och onyktra kapsejsningar.
Ger ingen väldigt gigantisk kånfidens för nå PortEllen-attack, men peronbästa får nog passa sig jæfvligt noga, om det nu inte är riktigt kräppa förhållanden i ylistaro. Typ snöstorm, eller nå annat idiotiskt.

Janå åålrajtski. Jårs truli håller på med nå bidrag till dagens middag. Närmare bestämt en nötstek som puttrar i grytan. Så jag ansåg att det var lämpligt att sätta sig syssel med nå bloggas under tiden. Snarare än att jag nu skulle ha haft så himlades mycket ärende. Så därav dagens babbel. Men du ska nog ändå steja melodramatiskt tjuund, för i planerna befinner sig ännu två hemliga metoder. Och det vet du mycket lika väl som jårs truli. Att dem vill du neppärligen missa. Såheså. Steja således, utan desto vidare -eller ens snävare- dröjsmål, tjuund som en hungrig havsörn på spaning efter smarriga bichon frisear eller nå!

långfredags långlenkki

Som uppladdning inför årets upplaga av långfredagens långlenkki återblickade jårs truli på de två senaste årens motsvarigheter. Och kan konstatera att jag blir latare för varje år!
Kul och bra med bloggen. Inte en chans i europa att jag hade mindist vad vi hade för oss i fjol, utan. Let ölåon året före det. Allt nog. I fjol ketade vi påskadubbeln, med tretti kilsar på fredagen och dito på lördagen. En liten porukka på fredagen och timo l samt folke j som hjälpte jårs truli på lördagen. Slaskigt och klajtigt förefaller det ha varit. För två år sen ketade vi hundra kilsar på tre dar. To-fre-lö. 35+35+30. Då också i ett gäng på fredagen. Att sånt. Hoppas på ett gäng idag också!
Och dags börjar det bli. Ska lyfta upp den tunga gubbrumpan från riklajnärn och packa iväg till fitness club för att välkomna alla eventuella deltagare. Återkommer såklart med fortsättning på denna stårja, förutsatt att jag överlever passet. Rapporten kan tänkas utkomma först imorgon lördag, dock, för vi har nålite annat för oss ikväll. Ifall inte dagens lenkki blir superduperkort. För då hinner jag nog skriva färdigt idag. Men det vore ju oerhört mycket snopet. På en skala!

Åålrajtski. Lyckligen hemkomna. Och hinner skriva några rader innan vi behöver ställa oss iväg till nästa begivenhet. Om jag räknade rätt så var vi åtta pers plus jårs truli, som samlade sig vid fitness club. Och jag glömde att knäppa gruppfoto inför start. Som jag hade nå smått lovat åt milla j.
*skäms*
Vissa hade ketat dit, som uppvärmning. Och vissa hade bilat. Som jårs truli. Alla sätt är bra, men då fc lovade bjuikka på bastu så tänkte jag att om någon annan slutar på samma gång som jag -och ska basta- så kan nog jag också göra det. Annars hade nog jårs truli också ketat dit. Seliseli...

Janå vi tog kortaste rampen ut till jeppis-runt banan. Och vände nosarna norrut. Medsols, men motvinds. Riktigt iilaka noolan. Men den var ju oerhört befarad, så jårs truli och -hoppas jag ivrigt- alla andra, hade klätt sig äkåårdingli. Utlovad, eller rättare uppskattad, fart var 5:45-6:15 och vi började i/över 6:15 tempo. Garmin pipade ibland, ehuru ingalunda störande. Både pulsen och benen höll med garmin, som bjöd 36 h sakko inför start, att återhämtningen är ofullständig.
När vi klev ombord på omfartsvägen och vände söderut, fick vi kallblåsten i ryggen och då var det riktigt skönt.

Resten av porukkan avbildad av patrik v. Verkligen kul att folk hakar på, när man har nå sånt här på gång. Så stort tack till alla deltagare.. vi tar på nytt!
Vid sandsund tackade ett par för sig. Övriga fortsatte till staffansnäs. Och när vi vände där, hade vi vädret emot oss igen. Rena rama aprilvädret, bajdövej. Skön vårsol och snöbyar omvartaadär. Bland varvning råkade vi tappa ganska många medlöpare. Så vi var bara tre som inledde andra varvet. Folke j, jonas w och jårs truli. Varav folke vek av vid lockanbegret. För att hinna på kalas.
Jonas w och jårs truli uthärdade en försvarlig dos iilakanoola ännu, innan vi återigen fick visa den ryggen. Tempo på andra varvet var sannolikt en aning piggare. Ehuru neppärligen mer än slöjogg ändå. Jårs trulis ben var rejält trötta och slitna. Avsevärt mer än på slutmilen av lördagens 37a. Det var rena långlenkkifiilingen på slutet. Inte nå bonkvarning eller så, men bra uthållighetsträning. Efter järnvägsbacken tog vi genaste vägen genom kiviloose tillbaka till FC. Bägge två helt redo att avsluta långdagens lenkki. Mitt saldo slutade på dryga 35K, medan jonas som hade startat hemifrån fick ihop >37. Snittempo blev sist och slutligen 6:03. Varken bra eller rokot.

En företeelse som jårs trulli (in puntended) noterar med tacksamhet, är att pulsen inte längre verkar drifta hejdlöst ens tilåmed fast man börjar rada trettipluskilsare. Vilket den alltid gjorde förr. Även då formen och uthålligheten var i bra skick. Du får stå ut med så mycket missnöje och beklagomål här. Som nu på senaste tid, om den oerhört svårflirtade snabbheten. Och de oerhört slöa gubbebenen. Så då är det roligt att kunna bjuikka på något litet korn av förnöjsamhet och tacksamhet mellan klagomålen. Som en liten paranjtees.

Därmed blir det inga fler långlenkkiar för jårs truli innan kyrönjokimaraton. Men nog några hemliga metoder ännu, förrns det blir dags att inleda återhämtning/nedtrappning. Mer om det får du veta, genom den lämpliga metoden att steja tjuund!
Åålrajtski denn, därför uppmanar jag dig vänligt och bestämt att steja tjuund!

hemlig metod numero due

Våj styggelse vilka tröga ben jårs truli hade igår. Inte visste jag av någonting alls förrän det blev dags för lenkki. En kort och lugn återhämtande jogg avsiktades. Närmare bestämt en lågpuls brorunda. Benen var inte limina eller ens speciellt styva, men på något sätt ändå tröga och trötta och det var rigtigt svårt att hitta nåt flyt i steget. Pulsen antydde också att måndagens löpande band hade tagit på. Inte iofs någon katastrof med 6:00 i snittempo. En viss oro inför dagens planerade tempopass började nog infinna sig. Dock, efter att rekommenderad återhämtningstid visade sig bli ändå relativt måttliga 17 h, lyckades jårs truli intala mig ett nödtorftligt lugn.

Idag känns det förvisso helt ok, men det gjorde det ju igår också, tills jag försökte keta. Förra onsdagens hårda köra gav ett snittempo på 4:50. Vilket var på bättre gränsen av önskade 4:50-4:55.
*här har jag irl pausat från skrivaset och bl.a utfört dagens lenkki*
Till idag är målgaffeln bredare, nämligen 4:40-4:50. Så egentligen skulle förra veckans snitt duga, men nog vore det besvikelsesamt om ingen alls bättring syns. Jag har alltså ännu inte kollat stats. Enda jag vet är att återhämtningssakko var humongös

Såpass att den anges i dagar, istället för den brukliga enheten timmar. Åhå, liksom. Tilåmed värre än senaste 67 timmarna. Och med långfredags långlenkki i övermorgon. Janå jårs truli försöker intala/inbilla mig att det är bra träning att göra långlenkki i något bristfälligt återhämtat tillstånd. Om inte för kyrönjoki -någon skulle väl tilåmed väitta att det är för nära för långlenkki, tess, med bara ett par veckor kvar- så för kåkkelby.

Till dagens lenkki fick TrekAscent förtroendet. I kveis fanns det lite snö å is på banan, så jag ville djastinkejs ha en sko med bra grepp. Och det har TA. De är dessutom rätt snabba, brukar jag tycka. Och känns lätta och sköna att keta med. Inte fanns det nå kräpp kvar på banan, men om dagens tempomål har slagit sig till pållor, så behöver vi nog söka felet nålite högre upp än i skorna.
Det var en aning motvindigt i början. Ganska precis som senast det begav sig. Och sen medvind. Känslan var, också den, liknande. Först lidande och aldrig-mer-fiiling, sen medvind och endokick och hårt ansträngt men nån sorts semipervers njutning. Efteråt enormt hög. Redan på nedjogget. Därför ville jag inte heller kolla stats direkt, för att inte riskera att spoliera njutningen med dåliga nyheter. Men nu börjar det kanske bli dags att ta en titt. Eller vad säger du?

Jaha. Överdriven träning, påstår garmin. Nu tycker jag faktiskt den överreagerar. Inte sant? Snittpulsen var 154 och maxpulsen 177. Vad skulle det vara för överdrivet med det? Mesklocka!
Men iallafall. Snittempo var godkäda, för att inte säga goda, ehuru neppärligen lysande 4:45.
Förbättring från senast och faktiskt lika med sämsta godkännbara för nästa veckas tempopass.
(då målgaffeln är 4:30-4:45)
Janå nöjd med tempot och fiilingen. Riktigt nöjd nog. Blir kul och intressant att beskåda huruvida jårs truli kan klämma ytterligare någon sek/km nästa vecka. Och blir skönt med nedtrappnings-/återhämtningsvecka efter det. Kroppen känns inte speciellt sliten ännu. Annat än slut efter kvällens insats. Men än hinns det ju med ett och annat hyss.. nej jag menar pass. Juh!

Steja ganska armades tjuund, och följ med på den oooliiiidligt spännande nedräkningen till kyrönjoki. Med 17 dagar kvar, äs vii spiik...

hemlig metod numero uno

Janå jårs truli lovade ju att du skulle få veta hurudana hemliga metoder jag tillgriper, i akt och mening att skärpa kondisen till kyrönjokimaraton, som belöning för dina förtjänstfulla bemödanden om att steja tjuund.
Så här kommer första hemliga metoden, dåont traj dis ät håom.
Prognosen talade om grått och regnigt idag och ikväll. Därför tyckte jag att det var lämpligt att inlokalisera kvällens pass till löpande band. Och prognoserna slog in. Och jårs truli sprang inne. Det blev igen ett fartlekspass med vetor i pyramidmodell. Med lugn mellanjogg. Men till skillnad från hittillsa motsvarande pass, så gjorde jag inte bara mikrovetor. Speciellt i de måttligare temporna försökte jag hålla upp spiiden nålite längre. Kanske vi kan påstå att jag stretchade ut några av vetorna från mikro till mini. Oklart vilken effekt det har, men det var klart tuffare än med uteslutande mikrovetor. Svettigt värre och pulsen tjuppade iväg upp till >175 som mest. Och endorfinkick så det sjöng i polisongerna.
Kan hända att jårs truli blir en smula övermodig nu då kondisen verkar svara på träningen. Och i ivern biter större tuggor än jag kan svälja. Å andra sidan behöver jag väl nog chansa och balansera på gränsen nålite, om PortEllen ska ha nån chans att få korken av.
Nog ojade och våjade jag mig i vintras när kondisen bara dalade. Janå desto kulare nu att den stiger. Det gäller att passa på att njuta och kaveera så länge man kan.

Garmin håller som synes med om att det faktiskt inte såg nå bra ut då i vintras. Och att det ser ganska väldigt mycket bättre ut nu. Vad det nu sen berodde på. Vill minnas att vi diskuterade och spekulerade om diverse suspekter. Kanske det helt enkelt är så att (uteslutande) lågpulsträning ger helt ururslig kondis. Men å andra sidan tycks det ge en stabil bas, att bygga kondis på sen man väl ålar sig upp ur lågpulsträsket. Janå mene ja tiedä!
Jag fick 26h i sakko från dagens pass. Och det var också avsett som hyfsat hårt. Så imorgon blir det kort återhämtningsjogg. Och ingen blogg. Så du behöver inte steja så väldigt oerhört tjuund imorgon.
Men. Och åter Men.
På onsdag blir det, som du mycket väl kommer ihåg, nytt tempopass. Och målet är att skviisa snittempo ner till 4:40-4:50 gaffeln.
Hur ska det gå?
Ja inte vet jag. Men steja tjuund så får du ju reda på.
Med onsdagens skola också veckans hårda pass vara avklarade. Enligt planA. Men så på långfredagen så blir det såklart "Långfredags Långlenkki" och om jag lyckas samla och skramla ihop till ett smärre gäng så startar vi kl 12 från Fitness Club och tassar åpå kring jeppis-runt banan tills vi anser oss färdiga och klara. Så välkommen med!
Fitness Club har lovat att bjuda på bastu efter förrättade värv. Eller kanske snarare varv?
Åålrajtsi denn, 19 dagar kvar till kyrönjokimaraton.. änd kaonting..

en solskenshistoria

Jårs truli var morgonpigg igår. Hungrig på frukost och ivrig att komma iväg på dagens långlenkki. Vi diilade om start vid elvatiden. Trots bara en morgonespresso, för att inte stressa pulsen inför lågpulsketaset, tåjmade peristaltiken ÿpperligt. Bra där!
Ganska nervöst inför. Det var liksom utvärderingsdags, för effekterna av toholampimaran. Har kroppen lyckats ta hand om belastningen på ett bra sätt, eller tog det mer än det gav? Närmast var det pulsen i förhållande till tempo, som skulle agera markör. I andra hand tänkte jag att garmins återhämtningssakko kunde tas som antydan. Folke j och timo l (l som i lillabror) skulle djåjna. Timo var förhandsfarhågsen på hur benen skulle tåjma, efter nå keikka dagen före. Folke var kool.

Ivrig som jårs truli var, var jag redo redan typ tie före elva. Så jag tassade en omväg via fredsvägen, innan sökandet sig mot lockanberget. Benen kändes mycket pigga och fräscha och KSO-evo:arna på fötterna förhöjde löpglädjen och -njutningen ÿpperligare. Höll tillbaka nålite på tempo, dock inte hemåni att fördenskull kräppa njutningen. Taktiken var lugn njutfart och sakta in rejält då garmin pulspiper. I hopp om att det skulle hållas njutbart så länge som möjligt.
Hade ganska förhållandevis lite beklädnader, trots få utlovade ºC. Utanför dörren var det rysligt frysligt, men när kroppen hade fått jobba på en stund så blev det lagom. Hittade folke bland lockanberget. Han såg pigg ut. Vi lufsade iväg mot laamos och sen söderut längs omfartsvägen. Vid abc hittade vi timo, som konstaterade att han hade lördagspuls och hoppades på milt tempo. Vilket ju var kompatibelt med min plan.
Vi vände bort mot edsevö. Utanför snellmans hade en massa kevätkymppiketare samlats. Vi slalomade mellan en massa ivriga knattar. Kul!

Vi hade mestadels medliga vindar och skönt solbad i början. Tempo kändes lugnt och lätt, trots att vi höll helt bra lågpulsfart. På pedvägen länks rixåttan började vi märka att puljun tenderades dras isär. Och att önskade tempor inte var så kompatibla längre. Så istället för att kräppa allihopas lenkkiar, bestämde vi oss för att splitta. Folke j valde timos pejs, så jårs truli fick soloåka. Nålite synd, då det är kul att keta tillsammans. Och jag hade sett fram emot en gemensam långlenkki ganska väldigt mycket. Men vi hade ju nog hunnit med en dryg mil tillsammans då. Och kanske två med folke.
Benen var inte lika pigga längre. Fast heller inte trötta ännu. Nu var det inte lika självklart att hitta rätt tempo, men jag försökte pejla in det som kändes mest njutbart. Och garmin hade börjat göra en smula mer väsen av sig. Dock inte hysteriskt ännu.
Men.
Sen kom vändningen tillbaka in mot stan. Förbi lövö och mot sandsund. Nu först märktes det hur isande, och inte helt mesig, nordanvinden var. Här börjar garmin klaga på riktigt. Och farten börjar styras av den. Och bedarrar. På grafiken ser man tydligt hur dipparna kommer tätare. Efter typ två tredjedelar.

Man ser också hur kadensen sjunker, där som jag sa att den fräschaste piggelinen började sippra ur benen. Och man ser att pulsen börjar hållas jämnare där uppe nära lågpulstaket. En viss pulsdrift tyckte jag mig nog notera redan efter tjugo kilsar, men skitsvårt att urskilja vad som beror på motvind och vad på dittillsa distansen. Någon drastisk drift kom ändå inte och tilåmed bland de sista fem kilsarna, rymdes en eller annan subsexa. Spajkarna på sista delen torde vara mätfel. Eller hjärtspunk. Men troligare det förstnämnda?

Jårs truli gjorde en avstickare, men vände tillbaka pga snö/is, så i kiviloose såg jag folke j;s rygg. När jag kom närmare försökte jag påkalla hanses uppmärksamhet genom att vissla. Men han är så van vid att brudarna visslar efter honom, så det tog oerhört länge innan han reagerade. Men vi fick en kilsar, givårtejk, tillsammans genom staden. Najs! Vid kyrkan skiljdes våra vägar, och då hade vi bara respektive slutspurt kvar. Timo hade blivit dumpad i kiviloose, för han nöjde sig med halvmaradistans idag. Folke j fick minst trettifem och jårs truli fick trettisju, kilsar.
Det nästkulaste var att garmin bara sakottade 23 timmar. Vilket inte är nå mycket efter såpass lång lenkki. Och det kulaste var att snittempo hölls under den magiska sexgränsen. 5:56. Första gången under gränsen på ett långpass. Även om jag nog lyckats hålla mig under till 30 kils, på någon riktigt ruskigt lyckad långlenkki nån gång. Tycker du inte att vi kan konstatera att jårs trulis gamla gubbkropp klarade av den toholammiska maratonmödan då? Och rentav kunde dra nytta av den, som ett gigantiskt träningspass?
(Så då kanske 67 timmarssakkon från onsdagens tempopass var falskt larm. Garmin var ju inte med i toholampi, men registrerade förstås sviterna därifrån i sina mätningar efteråt. Kanske det var det som friikade den aot?)
Mycket najs!
Och mycket bra för självförtroendet. Och fördelaktar prognosen att klara sextimmars i kåkkelby, tre veckor efter kyrönjokimaraton.

För en stund sen spionerade jag på ingo j's resultat i paris. Han har klarat maratonet där på 3:26:34. Fantastisk prestation. Stor Grattis Ingo!
Imponerande och inspirerande.

För jårs truli blir det ännu halvannan vecka av hyfsat hård träning, innan nedtrappningen inför kyrönjoki kåmmenserar. Steja tjuund så får du veta vilka hemliga metoder och tricks jag tar till, för att åt allra minstone kunna kämpa för PB. Och i superduperhÿpergynnsammaste fall tilåmed kunna ge PortEllenkorken en värdig fajt.

TTiF

Thank Thor it's Friday!
Janå eller sådär vettu, sku inte tor ha blivit klar med sin dag, så skulle det ju inte kunna ha blivit fredag.
Dagens ketas var planerat, och blev, ett fartlekspass på löpande band. Lugn basjogg med mikrovetor i stigande -och sen sjunkande- tempo. Jårs truli var en liten aning orolig eftersom garmin hade sakottat 67 återhämtningstimmar från onsdagens tempopass. Alltså till lördagen kl 15! Kändes orimligt, och befarades nå klockfail. Men med tanke på en hård mara bara halvannan vecka tidigare, nålite olustigt. Pulskurva i förhållande till distans och tempo var inte nå hotfulla, då man jämför med förra tempopasset. Men skattningarna lär ju baseras på FirstBeatTeknologi, så man vet aldrig..
Janå inför dagens pass var det 23h kvar av sakkon. Och efter en timmes löpande band hade det tickat ner till 22h. Alltså som om man hade vilat. Så det lugnade nog förhållandevis ganska.

Så då är det bra fiiling inför morgondagen. Där avsikten är att det ska bli mer uthållighet än vetor. Möjligen och troligen lågpuls. Men med reservation att om det går riktigt tråksakta så knäpper jag av pulsvarningen.
Bra för uthållighet är chia. Säger de. Vem vet? Kanske det stämmer. Jårs truli diggar i alla fall uthållighetsutmaningar. Nålite.

Chiagelen hamnade bland rågmjöl. Och tillsammans bildade de en klump.

Som kanske hade gått att ta med på morgondagens långlenkki, som fjuul. Men den såg inte så aptitlig ut. Fast den doftade lindrigt av fulkånjak. Så jag förädlade den en smula. En försvarlig del av den får följa med ändå. Dock i digesterad form.

Runners's Pizza.
Jårs truli ser ivrigt fram emot morgondagens långlenkki. Inte minst för sällskapets skull. PlanA är riktning lockanberget där folke j ska djåjna. Sen en smärre krumbukt via laamos och så söderut längs omfartsvägen tills vi hittar en miniatyrbrorsa. Vid det laget är torde det bli dags för en utfärd via edsevö-bennäs. Och tillbaka till civilisationen via sandsund. Och sen öppet hur det hela avslutas. NajsNajsNajs!
Torde bli en smula över tretti för jårs truli. Minst. Kanske trettitre. Och det känns nog tillräckligt, egentligen. Men inte haittar det nå heller, om det skulle bli någon/några kilsar längre.
På långfredag blir det ju långfredags långlenkki, som du säkert har håkat? Mer om det så småningom.
Och ännu på tal om imorgon. Då ska också röksäsongen invigas. Är det tänkt. Mer om det också, så såningom.
Åålrajtski denn. Vi är överens. Du ska steja tjuund. Och därmed punkten och basta!

Need for speed

Med tre och en halv veckor kvar tills kyrönjokimaraton, börjar det bli panik i benen. Panik pga utebliven fart, närmare bestämt. Senaste tempopasset klarade jag av att klämma ner från 5:03 till 5:00 i snitt. Och det är ju urursligt. Urursligt i relation till målsättningarna och märkligt urursligt i förhållande till 5:05 snitt i toholampi. Det var alltså före toho.
Gåo figjör!
Jårs truli räknar med tre tempo-pass chanser. Att trissa upp spiiden med.
*här har jag bl.m.a varit på kvällens lenkki, dock inte kollat stats än*
Sen, sista veckan före kyrönjoki, behöver jag väl vila. Föreställer jag mig. Mer eller mindre. Har tilåmed bokat in mig för huolto till fredagen 21/4. Alltså som inledning av den viloveckan. Istället för den dagens lenkki. Duktig gubbe!
Målet är att snittempo på tempopassen ska bli ganska väldigt mycket bättre. 5:00 är ju inte så imponerande på ett kort tempopass, om maraton ska gå i 4:58 eller bättre. Eller vad tycker du?
Jårs truli hoppas på 4:50-4:55 på första. Alltså dagens. Som alltså har varit vid det här laget. Ska snart kolla stats. Beer vid mii! Och så nästa veckas mål kunde vara 4:40-4:50 och tredje = sista skulle följdaktligen vara 4:30-4:45. Bra plan va?
Drullegränsen är ny tresekundersförbättring. Alltså 4:57. Är dagens sämre än det så blir det att satsa på intervaller snarare än tempopass. Det hotar jårs truli kroppen med. Kroppen är inget större fänn av intervallpass. Är dagens 5:00 eller sämre, får det väl bli seppuku eller nåt..
Åålrajt, kanske dags att granska statsen då?
Pfjuuh! Tycks ha lyckats landa på exaktemente 4:50 på den hårda delen av dagens lenkki. Alltså är jag med i gejmet. En annan utomordentligt najs grej med kvällen lenkki, är att de gamla goda FajvFingärs Kommodosport (KS) fick begå säsongsdebut

De är helhärliga. Inte tog de heller emot nå grus att tala om. En något överraskande grej med kvällens pass, var att garmin sakottade hela 67 h återhämtningstid. Våååttt?!?
Minns inte vad de tidigare tempopassen renderat, men det känns länge. Jajå en vilodag får den ju nog. Men på fredagen blir det troligen ändå nå litet löpande bandande. Och på lördagen långlenkki. Dock lågpuls, misstänker jårs truli. Verkar, kul nog, som om man skulle kunna få sällskap på den långisen. Varken lillebrodren eller ketaskompisen folke j verkar nå desto fientligare inställd till tanken. Vore ju trevligt om KS-evoarna finge begå sin säsongsdebut då. Beror nålite på väder och rutt. Ajsbuggar blir det inte, tell juu vått!
Janåmen åålrajtski. Kanske steja sig tjuund nålite? Och få veta sanningen. Det återkoms kanske ganska säkert med en dos fiilingar inför lördagens långlenkki. Och rapport från den. Och så sitter vi ju som på nåldynor inför nästa veckas tempopass. Juh! Så steja verkligen tjuund!