Sårry. Men det betyder ingalunda att du inte behöver steja tjuund. Tyvärr. Sårry.
Janå idag hade folke j och jårs truli siktet inställt på staffansnäs-kiviloose. Startskottet gick 11:15 prick. Och sammanstrålning, som brukligt är, vid lockanberget. Eftersom morgonen framskred med antydelser om att dagens fruktade snöstorm kanske blir något oförskräckligare än värsta tänkbara, bestämde mig jårs truli för FYF-strumporna. Inte riktigt barfota, men märkbart tunnare än fajvfingärs.
Inför start kändes det behövligt att besitta den porselanska tronen en extragång. Men leveransen uteblev. Och då talar jag inte om trimning av inre organ något. Ålrajt, det är ju kortlenkki, så nog ska det väl klara sig. Begrundade jårs truli då.
Glad i hågen tassade jag iväg. Eller janå, garmin kråtade nålite med pulsmätaset. Så inte helt utan irritationsmoment. Hoppas den blir stadigare när vårvärmen äntligen kommer. Annars får jag överväga att ge den en omgång med gunnars hammare. Det skulle minsann lära den en läxa. Då skulle den aldrig mer visa fel puls!
(inte rätt heller, iofs)
Janåväl, tills vi sammanstrålade så hade den fått pejl. Så lyckliga i hågen tassade vi iväg mot staffansnäs. Vid lannäslund, givårtejk, utbrast jag att magen gör sig påmind. Men ingen pänik. Fötterna njöt. Nästan som barfota. Vid kiviloose konstaterade jårs truli att det vore oerhört trevligt att fjärta. Men att jag inte vågar. Pga orsaker och omständigheter. Och undrade försynt hur ketaskompisen skulle ställa sig till en pikuliten paus hos timo & lotta. De är ju så trevliga. Ni kan ju fast ha en pratstund så ser jag vad jag hittar på under tiden?
(till saken hör att jårs truli är ökänd för att inte tolerera stopp under några som helst omständigheter)
Som tur godkändes förslaget. Och jag kan varmt rekommendera deras fantastiskt bekväma bytta!
Efter det lilla stoppet var det väldigt ganska skönt att keta igen. Fast garmin hade åter en kråtig kilometer. Men sen pejlade den in sig och tåjmade resten av lenkkin. Förutom att den pep ivrigt när den hade sina täntrums, så var vi sällan i närheten av max lågpuls. Och när den bråkade så lufsade vi så sakta att det säkert skulle vara palauttava hölkkä. Ändå landade snittet bekvämt under den sexiga gränsen. Najs inaff. Sen hem och knäppa på bastun.
När jag tog av strumporna kom en smärre överraskning. Inte av den absoluta favoritsorten.
Sehär. Såhär. Efter två lenkkiar. Á femton kilsar, givårtejk. Väldigt trevliga kilsar, joo. Men värda typ $ 2,5 per kilsar? Neej :o(
Författade nyss ett sympatiskt litet mejl till barefoot company. Bifogade ovanstående piktur och bad dem använda sin fantasi till att gissa hurudana recensioner jårs truli kommer att spämma hela internetet med. Angående deras oerhört förträffliga produkt.
Janå den är inte dum som luras. Den är dum som låter sig luras. Det var en impulsbeställning när jag skaffade dem. Inte minns jag att jag skulle uttryckligen ha tänkt på det som en kalkylerad risk. Utan jag tänkte nog att kostar de åtti dollar så måste de ju hålla ett tag. Vi kan väl komma överens om att jag hade nålite otur när jag tänkte?
Janå nu vet vi det. Igen en gång. Verkar det för bra för att vara sant, så är det kanske det?
Hohum. Det var dagens första kalkon. Så småningom ska jårs truli ta itu med dagens andra kalkon. Till skillnad från dedär eländiga strumporna, ska den väl förhoppningsvis gå att äta i alla fall.
Åålrajtski denn. Härmed återfinns jårs truli i våga-vägra-strumpor-kampanjen. Helhjärtat och totalnjurat och komplettmjältat. Steja tjuund och beställ inget kräpp på nätet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar