Låt oss rekapitulera:
-planen var att spetsa formen med några tempopass, målgaffeln har vuxit söis att 4:50-4:55 -> 4:40-4:50 -> 4:30-4:45
-första gick strålande i relation till satt mål = 4:50
-andra gick ännu strålandare i absolut bemärkelse, men medelmåttligt i förhållande till satt mål = 4:45
-gårdagens gick allra strålandaste i absolut bemärkelse, men sämst av alla i relation till satt mål = 4:40
Summa summarum tacknämlig utveckling och ÿbernajs att äntligen börja få nålite fart i gammbenen. 4:40 är verkligen ingenting att skryta med -som tempopassspiid- om man jämför med riktiga löpare, men en icke föraktlig spiid i jårs trulis värld.
Inte väl sen bastucup -15 (enda året jårs truli deltagit) har jag ketat nå distanser i högre tempo. Och aldrig tidigare på egna lenkkiar.
Hur det låter sig översättas i maratonprestation får ju visa sig. Och vad man faktiskt lyckas få ut av kapaciteten beror på taktik samt yttre förhållanden samt medmera...
Inte ens den ganska svårflirtade garmin föreföll helt oimppad med gubbraatets framfart. Även om den iofs spottade återhämtningstimmar som en pajad pajazzo femtipenningar. 47 h äs vii spiik, vilket kan översättas i typ 72 direkt efter lenkkin. Åu maj gasch!
Men den gav mig en ny och aldrig tidigare skådad VO2max uppskattning
(mot PB på 3:34:24)
..under ändå temmärligen apropåa omständigheter. Även om nog med ytterst vilsam vilovecka i bagaget. Så börjar det nog ändå kännas en smula optimistiskt. Som att förutsättningar borde finnas, såvitt jårs truli kan bedöma, till förbättring av personbästa.
Gårdagens lenkki företogs i fajvfingärs KMD (som Kommodosport tycks förkortas officiellt, snarare än KS som jag har brukat bruka). Redan på fridhemska vägen, under de första uppvärmnignsmetrarna, mäkte jag att en sten hade smugit sig ombord i vänsterskon. Hade ju kunnat stanna och ta ut den, men de brukar inte besvära nå, så istade inte. Resten av uppvärmningen och första halva tempodelen kände jag inte av den. Eller noterade i varje fall inget. Men sen började den skava och störa. Efter ett tag började det rent av ta sjukt. Janå inte kunde jag ju börja stanna där, mitt i hårdköraset. Tänkte att jag tar av dojjan och tar ut stenen före nedjogget. Men sen var det så endorfint och steget ändrade så jag tänkte att nåväl, så det fick vara. Det hade nog skavt rejält, men någon blåsa kunde jag inte se. Var nog såpass pitogt att jag haltade på det i kveis, men idag kändes det bara nålite svampigt. Och nu har ju vilo-/återhämtnings-/nedtrappningvecka inletts. Så det borde hinna bli iskick.
(KMDarna, som brukar gälla som något av favvoskor, håller inom paranjtees sagt, helt klart på att tappa mark gentemot KSO-evorna. Liksom blekna till nå sorts medelmåttor. Just nu känns KSO-evo som förstahandsval den tjunionde. Saa sii sitten)
Idag såklart torsdagsdeittipäivä och vilodag. Morgondagens lenkki utbytt mot extra vilodag och lihashuolto hos naapuri, för att riktigt ta uppladdningen till en ny nivå.
På tal om imorgon så tog goovkaffi nyss slut. Kris i kafferiet. Aapuuva! Så jag behöver rosta imorgon. I stället för söndag, som jag hade planeratA. Men kära frun ska på nå ständapkeikka på kvällen, så inte gör det nå. Imorgon skall jag också kuitta ut yammun från sin vinterförvaring. Om inte våren kommer frivilligt, så måste man väl ta i med hårdhandskarna?
Janå sådärnålite. Snart nog börjar jag säkert nervöst fundera och spekulera om upplägg och potentiella resultat. Gällande kyrönjokimaraton. Till vilken det är 9 dagar kvar, äs vii spiik. Kanske redan imorgon, för att fördriva tiden mellan bätcharna. Steja så armades tjuund, så får du ju se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar