inför kyrönjokimaraton

Såsom traditionen ivrigt påbjuder, har det blivit dags att författa ett närkkeinlägg. Så här kvällen före. Igår och idag har varit vilodagar. Utom för tuggmusklerna. Som inte har fått vila nå. Stinn och fet som en välgödd kyrkrotta, sitter jårs truli i riklajnärn äs vii spiik. Packning och iordningsställande inför morgondagens keikka är på hälft. Jag vet av erfarenhet att det är bäst att ställa så långt som möjligt kvällen före. Annars ligger jag hela halva natten och planerar igenom vad som ska ställas på morgonen. Janå nog hittar jag på nåt att planera och obsessa över ändå, iofs. Nån märkvärdigare nattsömn räknar jag inte med. Ty jag har tyvärr inte lyckats intala mig att det bara är en lenkki. Som inför toholampi. Då gick det bra att sova. Men nu står ära, berömmelse och framtida lycka på spel. Veck och A.
Några åtgärder har jårs truli faktiskt utfört, utöver packeri. För att ens nålite öka förutsättningarna för ordentlig sömn. Som att bara ta en espressoshott ikväll. Onum sed leonum. Och ställt bäkapp-väckelse kl 8 fast jag vet att jag kommer att vara vaken då. Lekte tilåmed med idisen att trappa upp till flumrummet och göra en riktigt låååångsam "5-zang". Sööövande! Men fullt så seriöst kanske jag ändå inte ork ta det.

Till dinnär hade vi lagat "runner's pizza"

Den lät sig väl smaka. Huvudsakligen av jårs truli. Om det går bra imorgon så kan vi sälja riseftet och bli oerhört rika och därmed såklart oerhört lyckliga i alla våra dagar. Najs.
Lagom eldig behöver den åt allra minstone vara. Och så tillräckligt med espresso imorgon bitti. Eftersom taktiken med den rejäla energiladdningen bygger på förmågan att producera peristaltik och leverera själva laddningen sen energin är sugen ur den. I god tid före startskottet smäller skiten ur en. Om man säger så.

Därmed torde risken för energibonk imorgon vara minskad till en rimlig nivå. Och ifall det blir sådan bonk så beror det på för hård öppningsfart som resulterar i för hög andel glykogen i bränslet, på fettets bekostnad. För det är glykogenet som tar slut. Fett finns nog så det räcker till oerhört många maratonar. Balansgångstricket är att hitta en fart där mixen sparar glykogen tillräckligt, så det med eventuella påfyllningar under loppet av loppet, räcker i dryga förtitvå kilsar.
En annan tänkbar bonk är att man drager åpå sig för mycket syra. Tileksempel i motvinden, där man väl nog behöver mata på temmärligen duktigt om man ska bibehålla spiiden. De rackandes jæfvlarna har nämligen trissat upp vindstyrkeprognosen med en meter per dag. Under veckan som gått. Eller janå håller på att gå äs vii spiik. På måndagen var prognosen till rejsdej 1-2 m/sek och idag bjuds det på 6-7 m/sek. Och då är den nog redan en faktor att ta med i den ekvationistiska kalkylen.
Janåväl. Bra att ha något att skylla på, om det går dåligt. För varmt lär det i alla hursomhelsta fall neppärligen bli.
Också kramper änd staff kan leda till bonk.
Janå nästan hellre en smula för ivrig början och nån sorts bonk. Än för mesig början och halvdant resultat trots hård avslutning. Även om det är trevligt att kunna sluta starkt och keta om folk mot slutet. Och surt att bli omketad, utan att kunna svara tess.

Utrustning. Jårs truli har packat ner KSO-evo. Alltså de lättaste och tunnaste FajvFingärsarna. Eventuellt kommer nåt robustare fajvispar med som bäkapp. Men troligare inte.
Tajts har också sökt sig ner i väskan. Och det är oomkullrunkeligt...
(oomkullrunkeliga tajts, det oozar nååleess av nån sorts ömkansvärd heroism)
...vad det blir på överkroppen vets det ännu inte. Men något blir det. Och säkert nå lippis och handskar. Garmin kommer med och får mäta pulsen optiskt. Om den nu tåjmar. Men jårs truli tänker löpa helt på känsla, så i övrigt får den hålla sig gömd under ärmen. Förutsatt att det blir långärmat. Vilket det nog med till visshet gränsande sannolikhet blir.

Eftersom jag inte vet vad kan sikta och hoppas på för tid, så får den uppenbara sig vid målgång. Om jag nu kommer så långt, vill säga. Dock. Om det finns synlig klocka vid varvning så kanske jårs truli nog slungar ett eller annat ötgega på den.
Utan att veta hur sannolikt det är, hoppas nog jårs truli på personbästa trots störande blåst. Huruvida jag alls är i form för PortEllen (=sub3:30) vet jag inte. Har ju aldrig klarat något i närheten av det, så ingen aning hurudan kondis man behöver för att kirra den utmaningen. Men erkännas bör. Inte lär det gå att undgå en viss besvikelse om PB uteblir. Fast nog har man ju överlevt det också.

Efter kankaanpää ifjol. Där jag hoppades på PB och drömde om PE..
(saonds fämiljar?)
..hade vi dinnär och whiskytejsting med samma usuala suspekter som är inviterade till imorgon. De kanske blev ganska väldigt sura över att inte få nå vettig whisky. För den gången blev det över två minsar från rekord. Fast i så fall dolde de det iofs hyfsat väl. Men denna gång blir det nog gråt och tandagnisslan och sannoligt skällor och gisslan. Om vi inte sliter sönder folien på någon rackare som är ens nålite småädel.
JaaaDu. Det är minsannerligen så oooliiidligt spännande, att jag förstår mycket väl att inte heller du kommer att få någon sömn inatt. Menhej, Då kan du öva på att steja tjuund istället. Najs!
För snart nog återkommer jårs truli med den rafflande rejsrapporten från kyrönjokimaraton. Och då vill du inte ha stejat det minsta lilla otjuund. Eller ostejat det minsta lilla tjuund, för den delen!