hemlig metod numero due

Våj styggelse vilka tröga ben jårs truli hade igår. Inte visste jag av någonting alls förrän det blev dags för lenkki. En kort och lugn återhämtande jogg avsiktades. Närmare bestämt en lågpuls brorunda. Benen var inte limina eller ens speciellt styva, men på något sätt ändå tröga och trötta och det var rigtigt svårt att hitta nåt flyt i steget. Pulsen antydde också att måndagens löpande band hade tagit på. Inte iofs någon katastrof med 6:00 i snittempo. En viss oro inför dagens planerade tempopass började nog infinna sig. Dock, efter att rekommenderad återhämtningstid visade sig bli ändå relativt måttliga 17 h, lyckades jårs truli intala mig ett nödtorftligt lugn.

Idag känns det förvisso helt ok, men det gjorde det ju igår också, tills jag försökte keta. Förra onsdagens hårda köra gav ett snittempo på 4:50. Vilket var på bättre gränsen av önskade 4:50-4:55.
*här har jag irl pausat från skrivaset och bl.a utfört dagens lenkki*
Till idag är målgaffeln bredare, nämligen 4:40-4:50. Så egentligen skulle förra veckans snitt duga, men nog vore det besvikelsesamt om ingen alls bättring syns. Jag har alltså ännu inte kollat stats. Enda jag vet är att återhämtningssakko var humongös

Såpass att den anges i dagar, istället för den brukliga enheten timmar. Åhå, liksom. Tilåmed värre än senaste 67 timmarna. Och med långfredags långlenkki i övermorgon. Janå jårs truli försöker intala/inbilla mig att det är bra träning att göra långlenkki i något bristfälligt återhämtat tillstånd. Om inte för kyrönjoki -någon skulle väl tilåmed väitta att det är för nära för långlenkki, tess, med bara ett par veckor kvar- så för kåkkelby.

Till dagens lenkki fick TrekAscent förtroendet. I kveis fanns det lite snö å is på banan, så jag ville djastinkejs ha en sko med bra grepp. Och det har TA. De är dessutom rätt snabba, brukar jag tycka. Och känns lätta och sköna att keta med. Inte fanns det nå kräpp kvar på banan, men om dagens tempomål har slagit sig till pållor, så behöver vi nog söka felet nålite högre upp än i skorna.
Det var en aning motvindigt i början. Ganska precis som senast det begav sig. Och sen medvind. Känslan var, också den, liknande. Först lidande och aldrig-mer-fiiling, sen medvind och endokick och hårt ansträngt men nån sorts semipervers njutning. Efteråt enormt hög. Redan på nedjogget. Därför ville jag inte heller kolla stats direkt, för att inte riskera att spoliera njutningen med dåliga nyheter. Men nu börjar det kanske bli dags att ta en titt. Eller vad säger du?

Jaha. Överdriven träning, påstår garmin. Nu tycker jag faktiskt den överreagerar. Inte sant? Snittpulsen var 154 och maxpulsen 177. Vad skulle det vara för överdrivet med det? Mesklocka!
Men iallafall. Snittempo var godkäda, för att inte säga goda, ehuru neppärligen lysande 4:45.
Förbättring från senast och faktiskt lika med sämsta godkännbara för nästa veckas tempopass.
(då målgaffeln är 4:30-4:45)
Janå nöjd med tempot och fiilingen. Riktigt nöjd nog. Blir kul och intressant att beskåda huruvida jårs truli kan klämma ytterligare någon sek/km nästa vecka. Och blir skönt med nedtrappnings-/återhämtningsvecka efter det. Kroppen känns inte speciellt sliten ännu. Annat än slut efter kvällens insats. Men än hinns det ju med ett och annat hyss.. nej jag menar pass. Juh!

Steja ganska armades tjuund, och följ med på den oooliiiidligt spännande nedräkningen till kyrönjoki. Med 17 dagar kvar, äs vii spiik...