Valde att tömma skoskavsblåsan och tjånga compeed på. Egentligen var det inte av märket compeed, men enivej, blisterplåster junåo. Hade inget hopp om att det inte skulle bli värre, utan målsättningen var att det skulle störa lenkkin i minsta möjliga mån. Tåjmade. Såklart fylldes blåsan igen. Med aningen färggladare vätska än innan. Och växte till sig. Men hölls hel och ömmade bara måttligt under delar av länken.
FajvFingärs KS-evo fick sin jungfrufärd. Och det var kärlek från första steget. Ursköna skor! Tunna och mjuka. Stor skillnad från vanliga KS. Nästan som nästan barfota. Och det går bra att springa avspänt också på måttligt grusiga partier. Mycket meganajs. Fast tydligen inte så hållbara, av broder timos utslitna exemplar att döma. Men såklart, så tunna som de är finns det inte mycket att slita på, förrän foten är igenom.
(inom parentes behöver poängteras att blodblemman på inget sätt var KS-evornas fel, den fanns där från förr -se förra inlägget- och skorna lämnade inga spår på fötterna trots 39 kilsars premiärtur)
Tog med rändåmplej med små öronproppar, som är lätta att stuva undan om man vill vila öronen. Och hade lockat med timo som draghjälp. Värmde först upp ömsand i åtta kilsar. Kändes bra direkt från början, pigga ben och glada fötter. Njöt av nya fajvisarna och kyliga förmiddagsvädret. Sen hakade timo på vid sandsundsrondellen och då höjdes spiiden ett snäpp och ut till bennäs diggade vi den njutbaraste sekvensen av dagens pass. Svalkande vind, inte hård men tyckstade vara mot oss precis hela tiden. Det såkallade motvind-i-hela-landet-fenomenet. Janå sämre dar kan man råka ut för sånt. Vädret var nog helt perfekt för långlenkki. Efter abc vände vi mot laamos. Då fick jag efter lindriga förhandlingar broderen att hänga med tills min lenkki fyllde tretti. Och fira att snittet hållits under 6 min/km såpass långt. Bra där KS-evo! Sen vände han hemåt, och håvade in duktiga tretti för sin del. Bra där! Min puls hade börjat drifta redan vid tjugo, liksom senast. Om än inte riktigt lika brant. Och efter 28-30 bar det av på riktigt. Fick dock inprickat 36 kislar på bättre snitt än förra långpassets slutsnitt och gårdagens slutsnitt ekvaliserade förriga lördagens 6:05. Ehuru ett slag högre medelpuls, ändå kännandes som ett lindrigt framsteg.
(fötterna blev tröttömma mot slutet, men mindre än senast trots längre distans, så gissar att de är något otränade bara)
Garminen höjde också jårs trulis betyg (VO2-max uppskattning) ett steg. Om det var tack vare gårdagens insats eller för lång och trogen tjänst, framgick inte. Sån där konstigt motiverande liten grej, som inte borde ha någon betydelse i galaxen. Men har.
Idag kappis solens strålar med himlen och trädens löv om vackerhetspris. Så därför blir vilodagen inte någon vilodag för yammun. Huruvda det blir kort eller medel återstår att se. Beror på fiiling och eventuellt sällskap.
Från början av nästa vecka blir knappast nåt mer än rändåm brorundor eller motsvarande. På söndagen alltså LochNessMaraton. Sen riktigt rejäl återhämtningsvecka efter det.
Skotlandskeikkan är nog mer semester än något annat. Maratonet blir trullen på långlenkkitrippeln. Troligen med nån lite hårdare avslutning. Steja tjuund nu så får du följa med hur resfebern tilltar och vad som blir av blemman och annat som är värt-, för att inte säga behövligt, att veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar