ich habe pläne

Nu har en vecka till, efter maraton & av semppu, förflutit i en plötslig hast. Jårs truli hade räknat ut att återhämtningen kommer att fortsätta trots beskedliga brorundor -givårtjek- dagligen. Och så gjorde den också, både enligt fiiling och enligt polaren. Hade egentligen hoppats vara återställd såpass att ha hunnit med ett hårdpass före yammukeikkan till kustis mökki. Och den startade på onsdagsmorgonen. Men formbeskedet kom först på tisdagen. Så det fick bli två vilodagar i sadeln, och så hårdköra idag, fredag. Vackert så. För nu har en briljant plan infunnit sig i stilla sinnet.
(såg en push för LKI halvmaraton, på fredag om ett par veckor, som triggade planen)
Hård lenkki idag, och dito nästa fredag. Sen LKI halvmara, och dito venetialais i kåkkelby därpå följande lördag. Det skulle få utgöra augustis hårdträning. Klevärt, inte sant?
Om. Utifall att. Händelsevis. Kroppen tar emot och svarar tilllfredsställande på den träningen, så kunde man nästan börja hoppas på PB-chans i kankaanpää. Trots att det har känts hopplöst avlägset den senaste tiden. Steja föralldel tjuund och följ med!
Här får du en ganska vacker selfie som tröst
(jårs truli lovade ju att öva hårt på dakkfejset och att se kool ut, tycker jag fick till dakkfejset relativt temmärligt och sådär förhållandevis dramatiska ögonbryn, men ser kanske inte så himlades kool ut denna gång, tyvärr, men skägget blev ganska litet och det är ju allttiili något)

Yammukeikkan till kustis mökki blev riktigt najs. En del strul med kära fruns yammus tändlås, då den hade tappat nyckeln under köra. Och hon hade bara en nyckel. Men tack vare att mats s snällt nog var och picklade med det, låset, så kom vi trots allt iväg. Tyvärr sade den provisoriska lösningen upp kontraktet redan vid första pausen i revonlahti. Men vi hade ju sett på då mats pynjade och fått viss koll på hur den är konstruerad. Så vi lyckades demolera den och tjuvkoppla, så vi fick fortsätta resan på varsin yammu. Annars hade planB varit att parkera kära fruns och tandema. Klart det hade gått så också, men vi diggar nog mera att köra varsin. Dessutom hade det stått i den dagens tidning att man ska köra varsin. Såheså. Och inkommande tisdag ska hennes yammu få både start- och tanklockslås kirrade. Så då skola vi vara goddtogåo igen.
Här får du en ganska vacker yammie som tröst.
(från kustis mökki, på morgonen, med immiga plexin och ännu inte redoga att hitta råoden)

På torsdagen körde vi hem via svenski sida. Över vid pello och ner till harapanda, alltså, från tornio hem nog på finski sida. Ganska många väder, inkusive regnskurar. Men lädret tåjmade. Finfin keikka! Otroligt tyst och skönt vid mökkin. Jårs truli hotade att brumma yammun på tomgång ifall jag inte funge sova pga tystnaden. Idén röstades dock ner. Inte utan viss bryskhet.
Idag således dags för första hårda passet i augusti. Och av den nya planen. Och baket jakupas mara. Ganska skrämmande. Rädd att det skulle vara plågsamt. Och rädd att farten skulle visa sig låg, trots plågsamhet. Janå, bara att blunda och dyka i.
Plågsamt blev det. Mycket riktigt och inte alls oriktigt. Andningen igen. Som blev plågsamt ansträngd och var den som begränsade farten. Pigga ben och enligt egen bedömning, avspänt löpsteg. Inte så mycket endoknark som jag hade hoppats på och tyckte mig förtjäna. Och index på urursliga 53. Alltså samma som på jakupas, om jag inte missminner mig. *kolla med polaren* Nep, stämmer mycket riktigt och inte tess oriktigt. Befarade katastrof och erfor viss reluktans gentemot att att kolla facit. Men vid närmare granskning visade det sig att farten nog var bättre än befarad. Och det gav en bra fiiling sådär i efterskott. Fast nog hoppas jårs truli tillbaka till formen från i höstas. Närmare bestämt att kunna riktigt njuta av hårda pass. Inte bara efteråt. Fast då måste nog andningen (syreupptagningen?) komma mer i paritet med resten av gubbeländet, misstänker jag,
Polaren ansåg också att jårs truli hade ansträngt sig rätt duktigt, efter att ha varit nere på "undertränad"

Kul i alla fall att kunna känna/inbilla-intala sig att man är igång igen. Ens nån liten aning.
Under semppupemppu har jårs truli synkkat ketandet med yammukeikkaset, så att jag running-striikat på mellandagarna och running-strejkat på keikkorna. Och det ska jag försöka fortsätta med den kommande (sista semppupemppu)veckan.
Steja tjuund som bara hen, vettja. Oerhört spännande augusti expekteras med oerhörd iver!
ps: här får du en sexbild som tröst
(den föreställer inköret till kustis mökkiställe)