Idag är det en vecka sen jakupas maraton och gedignare semppukickoff, än den jag avnjutit, är svårligt att ställa sig före. Först maraton på fredagen. Lördagen i vilandets tecken, med gammaldagsbesök och musikalisk kvällsunderhållning i skepnad ungdomsorkester och bluesband. Söndagen rostades kaffi, ny blend som är helt sagolik. Sen for vi på morgonkaffi till nuorgam, det var en gedigen keikka..
( liten filmsnutt därifrån )
..som bidrog till att komma ner i verkligen djupt semppustadium.
Och visade att långa köror har väldigt mycket gemensamt med långa ketor. Precis som med löpning så behöver man komma förbi de första motstånden. Då hjärnan försöker antyda att det vore en bra idé att sluta nu, för denna gång. För att få tillgång till, eller ens förtjäna, de riktiga belöningarna och stadierna av njutning.
Vi mänskor är evolutionärt piskade att understundom mätta de receptorer som aktiveras i den här nivån av engagemang. Men det är ganska vanligt att man inte förmår sig att göra det av egen kraft. Krävs en del spirit, eller sisu. Och de är alldeles för himla lätta att mätta syntetiskt. Och visst gettar man övej med det också. Om man så vill. Sen kan man fråga sig om det är fullvärdigt mänskligt liv. Eller så kan man fråga mig. Som säger nig.
I onsdags klev jag ombord igen, på lenkkibanan. En tur-returvända till strandis, tillsammans med folke j. Och igår en morgonbrorunda, som fick fart på aptiten inför frukost. Även om den i sig inte innehöll någon fart att orda om. Idag ska jag troligen få med lillebror timo på en bennäs-edsevö-runda. Sen far de på husseresa, så behöver passa på. Den lenkkin är medium-lång. Och därmed första ickekorta efter jakupas. Skönt var det med många vilodagar. Säkert också bra för foten. Och mycket mycket skönt var det, att komma igång igen. Har känt att återhämtningen är igång, men inte fullbordad. Hoppas på tecken idag, att den tagit ytterligare ett kliv, saasii..
Finns en del maror att välja på här framöver. Men då formen är som den är, misstänker jag att det blir en träningsperiod för jårs truli. Kanske halva på venetialais, eller nåt i den stilen. Men nästa helmara torde bli LochNess och då bara som långlenkki/semppunjutning. Kanske till kankaanpää, kunde man hoppas att formen hunnit växa till sig. Så man finge uppleva ett rejält PB-försök ännu denna säsong..
Janå, steja tjuund så alldeles nu, så får du se och höra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar