jakupas maraton 2016

Tuff och idiotisk taktik, vad det sagt. Och numera gjort. Tack vare tommy f blev taktiken tilåmed tuffare än tänkt. Planen var nog att köra hårt, alltså på hög ansträngning, första varvet. Och sen ta sig runt andra på sätt eller annat. Men eftersom tillfälle bjöds så hakade jag på tommys turbofart i början. Eller så länge jag dög därtill, Vilket visade sig vara ett fyrtal kilsar. Då redan visste jag nog att bonken var oundviklig. Hade kastat ett getöga på pulsen och konstaterat att den var på tok för hög. Och fortsatte i så hög takt jag orkade ännu till kanske tie kilsar. Där nånstans kom första bonken. Janå det var ju bara trettitvå kilsar kvar..
Vid husbilen fick jag nya flaidor av hannah. Och påhejor av det najsa gänget där. Och bestämde mig för att söka häppiländ och ligga där så länge det tillståndet fanns tillgänglig. Tänkte liksom att kanske det går att skölja de värsta syrorna ur musklerna genom måttlig framfart. Häppiländ visade sig vara tillgängligt tills 18-19 kilsar, givårtejk. Före varvning fick jag igen fräscha flaidor, av min kära fru. Hade verkligen ingen lust att keta ett varv till. Ingen lust alls. Kändes faktiskt rejält motbjudande. Bra tillfälle att träna viljestyrka.
Ut till staffansnäs var andra varvet förhållandevis plågsamt. Kroppen ville gåvila. Hade liksom lovat mig att jag får gåvila hur mycket jag vill, som muta för att förmå mig att inte bryta vid varvning. Det var jobbigt, men jag försökte ändå hålla igång, för att det inte skulle ta så himla länge. Hade ju ett skumpapaardej att isäntä.
Just före järnvägsviaduktsbacken började vaderna krampa. Lindrigt. Men tog det ändå som en ursäkt att gå uppför..
(passade på att filma en videohälsning, men den blev så kräppigt exponerad så jag ids inte ladda upp den)
..tillika välkommen vila för pulsen.
Sen dog jag. Och för varje död gick det att ladda lite nytt liv genom gåvila. Förstås blev löpsträckorna kortare och gåditorna allt längre. Nu hade vaderna -och underbenen över huvudtaget- börjat krampa ganska besvärande. Och ena baklåret lindrigt. Och magen. Typ andningsmuskulaturen, snarare än inälvorna. Kraft fanns nog, men var inte så lätt att använda, om vi säger så.
Vid andra husbilen fick jag nya flaidor igen. Av min kära fru denna gång. Och blev erjuikkad en öl, som jag inte vågade tacka ja till, i rädskap om att inte hitta mållinjen. Fortsatte gå-jogga. Vid slussarna hittade jag jonas e, som jag djåjnade. Vi tröstade och peppade varandra i ganska många kilsar. Och diilade om att klara fyratimmarsgränsen. Med fem-ish kilsar kvar började vänsterfoten ömma lindrigt. Med ett par kilsar kvar kände jag endokannabinoidkicken. Bigtajm. När jag smellade barnen. Lade in en tillstymmelse till slutspurt. Inget tog sjukt mer. Inklusive foten. Bara att njuta och kuta. Vid en kilsar kvar gick jag iofs femti meter, men det var bara för att bekvämt få i mig sista supen vitargo.
I mål trött och lycklig. På 3:56 nånting. Hög som en husbil.

Tog en bansku och en mugg saft. Och så packade kära frun in mig i bilen och råodade hem mig.
Några supportrar dök upp för skumpapaardej. Det var najs. Vi satt på terrassen hela kvällen. Janå mellan varven röikte och fundeerade vi karlakarlar vederbörligen. Lyckad dag alltsomallt.
Vädret var nog för tufft för mig att springa i. Och starten var åt skogen för hård. Men det var ju planen också. Att inte tänka på konsekvenserna, utan ta dem som de kommer. Eftersom det var tionde maran visste jag att jag inte kliver av i första taget. En liten missräkning/bonus (beroende på hur man ser det) var att bonken var så fullkomlig redan före varvning. Pannbenet fick en aning mera träning än det beggade fåår. Janå det kommer väl väl till pass. Under något framtida pass.
Kramperna var besvärliga. Överlägset krampigaste loppet jag upplevt.
Kul grej under dagen var alla kommentarer i stil med "du har ju skor!?!"
Nästa år ketar jag barfota. Kom ihåg var du hörde det först.
Fast steja föralldel tjuund. Blir ganska många viktiga nyheter före det nog.
ps: nu helvila ända till onsdag
pstvå: foten mindre sjuk än under/efter kvevlax (som bara var ½a) = bättringsväg
pstre: tuff gubbe!