Hårdköran i onsdags genomfördes i skönt ketasväder. dryga tie grader och regn. Pulsen hölls, troligen just därför, avsevärt lägre än föregående hårdpass. 161 mot 168 i snitt. Farten bara marginellt bättre: 4:50 mot 4:54. Men trots allt bättre, vilket kändes kul och nålite uppmuntrande.
Hoppas i hemlis att det är tecken på spirande form. Och inte enbart ett resultat av gynsammare väderlek. Nästa hårding. På onsdagen. Tillika sista före jakupas hela eller halva. Kommer väl att ge besked.
Sen erbjuikkades två vilodagar åt foten. Men inte för rumpan.
På fredagen, som bestod av minisemppu, blev det en yammutrip till haparanda. Först dit tillsammans med patric l. Hamstrade några amaronear och en bunnahabhain på svenski sida och några motorpedsrelaterade grejsimåjsar på finski sida. Sen körde jag solokvistig till kalajoki, där jag hittade en kär fru. På hemvägen dinerade vi i himanka. Av alla ställen. Och jårs truli fick äntligen tillfälle att testa sriracha som kusin asmo tipsade om för redan ett par år sen. Najs och goov och spajs. Hemma igen var fötterna nog svullna, men mindre än brukligt tack vare stödstrumpor. Blir nog att börja använda dem på långköror, trots allt. Håkade även under dagen, att överloppsvätskan inte hade så mycket förvaringsspejs i fötterna. Utan behövde ut, så att säga. Pruppan var ganska öm efter. Mer än brukligt, sannolikt för att jag envist snarare än vist hade suttit i samma position hela dagen. Bara för att se hur det skulle påverka.
Men det var inget som inverkade menligt på gårdagens långlenkkiplaner. Har även tidigare håkat att sadelömhet inte verkar drabba löpmuskler. I samband med turkucitymaraton i höstas. Då jårs truli körde ner på fredagen och sprang PB (dåvarande, samt körde hem) på lördagen. En tuff och utmanande keikka alltsomallt.
Diggar utmaningar. Speciellt, vad det verkar, såna som utmanar uthålligheten?
Och att testa och töja bekvämlighetsgränserna. Och understundom laga sönder dem en smula.
Igår då, långlenkki inplanerad.
Planderad rutt var stor del av jeppis-runt och bennäs-edsevö. Hade hopp om broderlig draghjälp till en del av rundan, den bennäs-edsevöska närmare bestämt. Men pga omständigheter över vilka vi inte rådde, förblevo vi separata. Så det blev sololöpning. Men jag hade musik med så det var ok. Förr hade jag nästan alltid musik i öronen på ensamlenkki. Numera ganska sällan. Och då enbart på längre distanser.
Vaknade rätt sent och avnjöt bara ett glas mineralvatten och en bullet-kaffi. Tog en halvliter vatten med. Och så iväg. Som ramp ut till jeppis-runt valde jag kållbyvägen. Sen norrut mot laamos, och vidare j-r motsols. Via staffansnäs och till sandsundska rondellen. Då jag inte hittade nå småbröder tess där, tog jag en vända via gamla bennäsvägen. Där hittade jag ett par labbar jämte matte, men inte några större eller mindre bröder. Gav upp de broderliga efterspaningarna och återvände till rondellen. Därifrån den diggansvärda nypedbanan ut till bennäs. I bladholmen hälsade flugorna att nu har du kommit ut till landet. Ja hejhej. Vände norrut på 8ans pedbana. Här nånstans började pulsdriften bli märkbar. Och farten bedarra. Lågpulsambition igen förstås. Men efter tjufem kilsar är det helt acceptabelt. Litet, ehuru nog så välkommet, tecken på att formen är på väg åt rätt håll, det också?
När jag vände mot stan igen, vid edsevö, fick jag svalkande fläktar mot anletet. Och flugorna svann för, för gott. Gott så. Tack vare intermittent molnighet och just den svalkande motvinden, hölls värmen hanterlig och medhavd halvliter räckte hela vägen. Som visade sig bli 38,6 kilsar lång. Rejäl långlenkki. Egentligen i överkant med mindre än två veckor kvar till jakupas. Men i lågpulsutförande säkert helt absorberbar.
Foten, tejpad och instuvad i saucony, betedde sig. Så inget tvivel om att den ska hålla för en helmara. I skor alltså. Sen en annan femma huruvida den tål en hård mara. Ens i skor. Janå beroende på väder och vind kanske hårdkörning inte ens blir aktuellt. Redan att fullfölja sin tionde mara vore najs och firansvärt. Fast nålite hårdare än gårdagens tempo behöver det nog gå
Efter gårdagens lenkki var jårs truli hög om en husvagn. Mycket sällan så efter lågpulslenkki. Behövs tydligen rejäl distans om farten är låg. Men ack så härligt!
På måndagen är folke j:s och jårs trulis planA att köra en jeppis-runta på fastande vamber. Mina tröga gubbeben kommer ingalunda att vara återställda till dess. Men lika bra att gräva ordentligt nu. Sen som sagt hårdlenkki på onsdagen. Och efter det påbörjar vi nedvarvningen och uppladdningen inför jakupas hela eller halva. Just nu. Äs vii spiik. Så lutar det en aning mer mot hela. Men hej, steja tjuund så får du veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar