impulsköp

Imorgon är det dags för hårdpass igen. Nervöst nog, inte minst eftersom att förra gången var hyfsat plågsam. Janå det torde bli svalare åt allra minstone, än senast. Kanske mindre plågsamt bara tack vare det? Vi får steja tjuunda och se..
På lördagen blir det troligen chilifest. I tampere. Och i så fall vilodag från ketas. Vore najs att få till ett långpass på söndagen då. Men det förutsätter tillräcklig återhämtningsº efter hårdköran.
På tal om utfärder var kära frun och jårs truli på yammukeikka igen. Ons-torsd. Via kurikka där hennes yammu fick tänd- & tanklås utbytta. Och så till östra finland, dit bättre väder spåddes än till kustregionen. Fina köror på fina vägar och i fina naturor. Och så nålite köras på riktigt kräpp vägbyggeväg. Mindre kul och ganska okul. Och så fick vi digga ett par kloster. Bästa kaffet på hela resan hittades på valamo. Och bästa qi i en allé där, med enorma granar.
Idag mellandag. Iofs en lätt och skön brorunda, men inget ansträngande vare sig till fots eller på sadel. Däremot fick jag kaffimaskinen sörvad. Alltså såna där småsaker som jag klarar själv. Rengöring, avkalkning, byte av spridarfilter och packning. Sånt som väntat på lämpligt väder. Vilket var idag.
Och så tittade jag, på tal om idag, in hos en sportaffär nära dig. Helt rändåm och verkligen utan avsikt att handla. Tog inte ens med plåmsan in från bilen, med vilken jag av förekommen men oredovisad anledning rörde mig. Men så råkade jag hitta ett par bikila för femtilappen. I rätt storlek!
Janå varför inte. Tror och hoppas, om vartannat, mig kunna börja testa nålite försiktig barfota-/FajvFingärslöpning igen inom överskådlig tid. Kanske vi också kan betrakta jårs trulis impulsköp som ett uttryck för den hoppfullheten?

Ifall jårs truli överlever morgondagens hårdpass, återstår ju två etapper till av augustis planerade hårdträning. Nämligen två halvmaror. Den nittonde skulle det vara dags för LKI-halvmaraton och veckan därefter -fast på lördag, kåkkelbys venetsialais. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot dessa hårdköror. Skräck för att hårt ketas, som sagt, har varit så armahamandes mödosamt på senare tid. Och förtjusning för att jag hoppas hitta tillbaka till njutbar hårdkörning. Eller kanske rättare sagt till en kondis som tillåter sådan. Menhej. Steja föralldel avsevärt tjuund, så får du reda på hur det utvecklar sig!