Efter två hårda halvmaror, med knappa två veckors mellanrum -som i sig fylldes med ovanligt stor mängd- har jårs truli känt en smula handbroms i löpningen.
Inget direkt smärtsamt. Eller energilågt. Eller egentlig slitenhet. Äs satsch.
Men utan driv. Nååleess småseg och jumi i benen.
Därför blev gångna veckan tilåmed tunnare än planerat. Och på onsdagens barfota mikrolenkki började det lossna. Torsdagen erbjuikkade dessutom en skön vilodag.
Igår. Fredag.
Tänkte ge östanpåutmaningen en omgång till. Väl medveten om att det är långt ifrån slagläge änninu.
Joggade dit som uppvärmning.
WHAAAATTT?!?
Miljardtals kubikkilometer med nytt spån på banan, hrmpff!
Som om det inte hade varit alldeilis tillräckligt segt att keta på den från förr. Hur ska man nu ha ens skuggan av en chans att få nå fjång i fötterna?
Janå.
Tänkte att, åålrajt, det är ju träningseffekten jag är ute efter. Hög belastning på kondis och muskler. Låg belastning på bindväv och leder.
Men.
Hur motivera sig att ta i, när hoppet om halvhyfsade varvtider är begravd under oerhörda lassvis med spån?
Janå.
Det gäller att göra sitt bästa. Och se vad därav blifver..
Mot slutet av första varvet kände jag på mig att ansträngningen var hög och på önskad nivå. Så åkejj. Åtminstone ett varv.
Men vågar jag skåda tiden?
•med risk för att totalkräppa motivationen inför andra hårda varvet•
Äh. Jup. Chansar.
*kollade tiden och såg till min oerhörda förvåning och ännu oerhördare förtjusning, att det var en halvminsar bättre än snittet förra gången*
Najs.
Slöjoggade ett varv. Helt i enlighet med receptet för "hamburgaren".
Och sen visste jag att nu kommer nog fajting spirit att finnas. Let's go for "läst one fäst one"
Kämpade som en oerhörd galning i det mjuka sega äckliga spånet. Och lyckades knäppa ett till varv med samma tid.
Najs.
Men kampen fortsätter. Dock får oerhört gärna någon annan trampa ner banan. Så det börjar svara edes nålite igen.
Fast glad och lycklig över att jumin har lossnat. Och över förhyfsandevis formbesked i detta skede. nog.
Idag diggade jag ett lätt&lugnt "jeppis-runt" före frukost. Tillsammans med folke j.
Väldigt najs.
Och najs att löpsteget har återvänt, så man kan njuta av det svala sköna ketasvädret.
På onsdagen ska jårs truli delta i AE-run. Det blir troligen sista riktigt hårda passet före "vasaloppet"
•äs in vasa ½-maraton 1/9•
Efter det har jag bokat in lihashuolto. Som nog kan komma väl till pass, även om jumin som sagt lättat oerhört.
Baket det begränsad mängd. Möjligen med nå små semipigga insatser, för att hålla benen pigga och vakna och alerta och trögheten fjärran.
Fjuutschör.
Då jag bläddrade i arbiskalendern, föll blicken på ein ultra-intervall-evenemang.
Det lät för lockande, ehuru terräng, för att motstå.
Dock är det bara en vecka före kaunistomaraton, så den får stryka på foten. Som det nu ser ut, siktar jag på vanda i stället. Som träffar in två veckor baket ultra-intervallerna. 13/10
Janå.
Vanda är nog omtyckt så jårs truli ser oerhört ivrigt fram emot att få testa det.
Åålrajtski denn.
Fast nu böövär jag påminna dig en smula.
Att steja tjuund.
•hep•
Steja tjuund!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar