Och det är ju den som jårs truli har siktat på. Värrigare.
Inte helt, men nästan, nålite så att jakupas och LKI voro träning inför vasa.
I sig nog helhjärtade insatser och med hopp om goda resultat. Men utan att bjuda kroppen på riktigt optimala möjligheter till ÿberprestation.
Janå.
Återstår att se hur det optimala fångas till vasa. Åtminstone har träningsmängden smalnat av redan äs vii spiik.
Och så utgjorde ju AE-run en oerhört pärrfekt hårdlenkki. Mitt mellan LKI och vasa, som den dessutom var placerad.
Och jårs truli fick utomordentligt värdefull draghjälp av frank b, utan vilken jag inte hade lyckats driva upp tempo såpass från start. Så nog blev det en märkbart hårdare lenkki än jag hade lyckats få till på träning.
Najs.
Resultatet är inte så mycket att fundera på, speciellt som det är cirkulus tie kilsar. Äs åpåost to tietusen meter.
•senast jag rejsade i ett tiekilsarslopp var bajdövej bstucup 2015•
Men enligt garmin var snittempo 4:25. Givårtejk. Vilket är oerhört väldigt hårt på jårs trulis skala.
Oerhört.
Najs.
Dagen efter AE besöktes naapuuri för välbehövlig lihashuolto.
I lördags var någon sorts planA att göra en hamburgare i östanpå. Men med tanke på den synnerligen jobbiga spånmängden -som dränkte både fart, kraft, och till stor del löpglädje där senast- så hade den planen kasserats.
Därför siktade jag på en lördagslenkki som inte var ultrakort. Men utan att fördenskull vara lång. Och som gärna finge innehålla något/några pigga avsnitt.
Och eftersom vi skulle basta och käka på fåris, så blev det en jeppis-runt med start och avslut där. Den jeppis-runtan dekorerades med fem måttliga->hårda kilsar. Utspridda så typ var tredje kilsar var hårdare än bejsik distanstempo.
Något i fartlekstil.
Och tanken var att varje veto skulle vara hårdare än föregående. Det var de också, men inte snabbare. Ty motvind och backar bromsade ganska väldigt på nästsista. Som slutade ut mot staffansnäs.
Då bestämde jag att "läst one fäst one"
Så då sista skulle ha börjat precis vid foten till järnvägsbrons trehundrametersbacke, så sparade jag den till en kilsar senare. Men annars var tredje håål.
Och på slutet nedjogg, varav några kilsar tillsammans med kära frun.
Najs.
Det var en skön lenkki och ett kul sätt att smyga in en smula hårdträning, men med troligen förhållandevis låg totalbelastning.
Kan bli fler gånger.
Benen var pigga, nyhuoltade som de voro.
Denna vecka har jag planerat att keta några korta lenkkiar. Möjligen med några piggare avsnitt här eller där. Inte som hårdträning, utan bara för försöka att bibehålla den pigga känslan i steget.
Sen på lördag smäller det.
Tilåmed har jårs truli tänkt vara så oerhört ganska seriös, att jag ska dåinkka in en dylik under kommande dagar:
-låt vara på impulsär ingivelse när jag var och inhandlade mellanmål till veckan arbetsdagar-
Ett liv efter halvan?
Efter vasa avslutas denna halvmaratonsatsning. Oberoende om resultatet tillfredsställer eller icke.
Någon form av vag målsättning/förhoppning kunde vara 1:37:30...
•eller jag har försökt kalkylera och beräkna och gissa att under perfekta omständigheter och en bra dagsform kunde jag duga till nåt i den klassen•
...fast allt under 1:39 är förvisso oerhört lysande!
Sen är det ju som sagt ultra intervaller några veckor efter det.
Och före dem ska man väl borda hinna med en långlenkki eller två. Som jag har längtat efter med viss oerhördhet.
Senaste långlenkkin var i början av juli. På behörigt avstånd före halvmaratonsäsongen rullades igång. Och under halvmaraperioden har långlenkkis varit förbjuikkade.
Så nu värker det oerdentligt i långlenkkinerven.
Åålrajtski denn.
Du tar och stejar tjuund!
Vettja. Så får du veta hur det går med det ena och det andronde.
Fint, då har vi en diil.
Najs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar