Kära frun var med i början och så mötte vi folke j vid lockanberget. Vid ett lämpligt skede tackade kära frun för sig och tassade hemåt, medan vi sökte oss söderut mot staffansnäs för att få omfartsvinden i ryggen. Den var rätt kall, vinden, även om den inte var hård..
Annars också wunderbart winterföre, torrt och najs, fast sandasgruset hade en tendens att söka sig in i mina spyridonskodon. Vi tog sandsundavstickaren, för att lenkkin inte skulle bli så himla kort ändå. Bara jeppis-runt, utan avstickare, brukar ge tjutre. Vidare norrut mot larsmokorsningen var det idel njutning. Jag höll koll på pulsen och anpassade takten efter den. Går nog lätt, numera, att hålla pulsen i önskad gaffel. Så något har nog skett. Kanske den största förändringen är att man har hittat ett steg som är bekvämt även i sakta fart?
Nog hade det varit kul att ösa på en stund, men vi visade prov på häpnadsväckande behärskning. Efter slussarna tog vi iofs en liten avstickare till. Via pedbanan mellan rune berg och jurtjyrkogården. Men det skyllde vi på att vi ville skydda oss mot den kyliga motvinden. Läpparna hade blivit så styva att det var svårt att prata.
(fingrarna blev också styva, trots handskar. svårt att manövrera klockan då jag kom hem, men fick i alla fall bastuugnen på :o)
Fötterna däremot, hade kallt i en knapp kilsar. Sen var det varmt och gosigt, trots strumpbefriat i spyridonFajvisarna. -12ºC är inte i närheten av gränsfall för FajvFingärs. Gissar att t.o.m barfota kunde funka?
Sen lufsade vi vidare till lockanberget utan vidare krusiduller. Där skildes vi med en diil om fastelenkki på måndagen. Då är återhämtningen äntligen över och vanlig vecka kåmmensar.
27 kilsar trillade in på saldot från årets debutlenkki. Bara resten kvar då. Och kroppen kändes oförskämt pigg och energisk efteråt. Fast helheten med nästan tre timmar ute i kylan, och rejält stretchpass jämte USD, samt en dryg halvtimme i saunan, gav ändå en såpass gedigen upplevelse att en rikaväridrink lät sig väl smaka. I riklajnärn, naturligtvis.
Nu ska jag ställa mig vid spisen. Och laga en runner's pizza. Som förhoppningsvis utgör fortsättningen på en svit med ganska väldigt oerhört goda middagar här i fridhemmet.
Glöggstek med blomkålsmos och harikåväär på afton, broilergryta med brysselkålar igår..
Steja tjuund nu, hörudu, så får du veta om årets saldo stannar på 27 eller om det blir ännu mer innan vi olvar letåoldövejntensbiifåårgaaden nästa gång. Och såklart huruvida pizzan får godkänt. Och annat vetbart av anmärkningsvärd betydelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar