utmaning på kommande

Så börjar årets första oxvecka vara till ända. Idag var vilodag från löpning och arbetsdag i rosteriet. Fem bätchar rostades, i vanlig ordning. Inalles 2,5 kg råkaffe. En laddning robusta från vietnam, två arabica från malawi och två från el salvador. Malawin är en favorit som hängt med länge och el salvadoren är en ny bekantskap. Råbönorna såg i alla fall bra ut, kasserade en (1!) böna på ett kg. De har haft en smula dåligt rykte, men lär ha fått ordning på kvaliteten. Rätt mörka rostningar. Te(j)stade idag redan, men vi får nog vänta tills imorgon för någon tillförlitlig bedömning.
På tal om imorgon så blir det första etappen på den nya utmaningen..

..avsikten alltså att keta en tjufemma per dag, må-lö.
En aning kyligt lär det bli de två första etapperna. Får stå ut med airtrim. Janå nog ska det väl gå an. Tänker nog fasta tills imorgon kväll, som vanligt. Men sen käka mer än jag brukar på måndagarskvällarna. Annars blir det onödigt tufft på tisdagen. Lär nog bli tillräckligt utmanande ändå.
Enligt polarflow är jag inte återhämtad ännu, efter gårdagens schyna tuffa pass...
(trettienkilsare i snömodd och ditofall, med en hård nia närmare slutet)
...vilket iofs passar bra, eftersom idag som sagt är vilodag. Imorgon är jag, alltjämt enligt polarflow, i balans. Tänker följa med, och dagligen rapportera på denna kanal, hur pf anser att ansträngningen versus återhämtningen utvecklas. Steja tjuund!
Gårdagens pass var något av en mental seger över vintern. Eftersom snömodd är bland det jobbigaste underlaget som tänkas kan. Än slintar det hit och än slintar det dit. Spelar ingen roll vad man har på fötterna. Eftersom slinten inte uppstår mellan sulan och snön, utan mellan lössnön och isen/hårtpackadsnön. Körde bajdövej med spyridon FajvFingärs igår. De brukar slita hårt på tårna i dylikt före, men det hjälpte att vaselina. Själva länken var helt ok. Med kul sällskap delvisar av vägen. Och bra känsla i kropp och ben. Skön fiiling baket också, förstås, efter såpass gedigen lenkki. Så nu känns det som att jag har knäckt ryggraden på den här vintern. Nåleess. Bara för att jag genomförde passet, så gott jag kunde, trots omständigheterna. Därmed inte sagt att nästa veckas låga temperaturer ses fram emot.
Andra, eller kronologiskt första, effektpasset den döende veckan, var onsdagens intervaller. Det var tufft. Huhhu! Fem hårda halvkilsar, med högre vilovelocitet än hittills. Dock inget nytt maxpulsrekord. Ska bli riktgit skönt att vila från hårda pass den kommande veckan. Även om en eller annan av tjufemmorna mycket väl kan bli tuffa på sitt sätt. Men planen är att hålla lågpuls genomgående. Eller genomspringande, borde det måhända heta?
Åålrajtski, steja tjuund så får du veta. Om vintern tar revansch, eller gubben segar och segrar. Och hur går det med återhämtningskurvan. Missa inte!