barfota-2014 9) adios adios a.k.a det våras för shortsen

Efter långfredagens överivrighet, som resulterade i blåsor och ömhet...
(möjligen smärre inflammation i tramdynorna ett dygn baket)
...har jag klokt och ståndaktigt avstått från såväl barfota- som fajvfingärsketas hela gångna veckan.
Det har blivit två medellånga, lugna, pass i adios. Men nu är det adios adios!
Inte für immer, men för idag åtminstone :o)

Redan i onsdags lustade det starkt att dra på fajvfingärs för brorundan i kvällssolen, men den kloka farbroderns förnämliga förnuft fungerade. Idag ser jag fram emot en vända till ådö fiskehamn och tillbaka, med förskräcklig iver. Det blir fajvfingers, och det ser jag ännu livligare fram emot.
De små förhärdade -bokstavligen- klumpar, som blemmorna lämnade efter sig har jag försökt behandla nålite så de inte ska skavas loss och dra med sig en massa skinn från fotsulan. Det vore okul.

Igår, när jag traskade hem från FC, var det så soligt och varmt och skönt. Rena rama vårvädret. Den kyliga vinden som härskat i luftrummet var som bortblåst. Då föddes drömmen om shorts. Fajvfingärs och shorts, vore det inte nåt för dagens fiskehamnsexpedition. He ska gaa, liksom!

Håll alltså ipi ögonen efter något i den där stilen idag!

Själva barfotaset tänker jag, preliminärt, återuppta på måndagen med en kort runda. Om fötterna verkar vara i skick. Sen sakta upptrappning, med målet att klara fullvärdiga länkar barfota. På samma sätt som jag sakta men säkert har byggt upp toleransen i fajvisar, så jag numera tål åådänttliga länkar i dem. Utan att fara illa alltså.

Vi syns ute i ketasspåren hörni, njut och digga kolossalt!