barfota-2014 5) uppskjuten debut

I början av veckan utlovades vitt och brett +8ºC tills idag, vilket triggade en förhoppelse om barfotadebut. Men som den uppmärksamma och alerta personen kan konstatera så kom löftena, och därmed förhoppelsen, på skam. Tröstar mig med den briljanta insikten, att debuten trots allt kommer närmare för var dag som går!

Av förekommen anledning var jag något förvirrad när jag skulle funtsa ut någon lämplig runda för dagen. För långlänk talade det faktum att en beställd skviistuub levererades häromdagen...
(har nämligen ivrigt jaktat efter något att ha tjocktflytande gel i)
...emot långisen talade förra veckans 27,7 kilsare. Iofs återhämtade jag mig snabbt och problematikbefriat från den, så valet föll på min egen lilla halvmara. Och fajvfingärs.

Söis tankade jag den nya skviistuben med elektrolytspetsad chiagel och en gammflaida med gevönligt kranvatten, och kände mig synnerligen redi to gåo!

Ambitionen, ehuru osannolik, var att känna mig pigg direkt efteråt, alltså skippa de vanliga post-långlenkki-symtomen...
(illamående/magkramper, värkande ben, rittit tröitto, huvudvärk)
...och biliivitåårnåt, det tåjmade!

Största äran för det ska nog tempobesinningen ha. Genom att avstå från att pina andningen hållstade farten på rimlig nivå. Har klarat det förr på korta ketor, men aldrig >12 kilsars. Bland bidragande fakturor kan säkerlunda räknas aningen ökad kondis och minskad viktighet också, samt skonsammare ketasteknik. När barfotaketaset väl kommer igång, föreställer jag mig livligt att det också ska kunna tåjma som ivrighetsdämpare vad gäller överhastighet. Som njutningeketare är det på alla sätt gynnsamt att avstå från att stressa kroppstackaren i onödan, fast det är lätt att förivra sig!

ps: vespadebut blev det däremot idag, bara till och från alfabetiska stationen för koll av lufttryck i däcken, men äntå..