barfota-2014 10) ..från början

Efter långfredagens långlänk, som trots avrundning blev 20 kilsar, har nu fotsulorna väsentligen läkt. Inte helt, men tillräckligt för att jag ska förklara dem redo för korta barfotarundor. Min första korta barfotalänk blev söis idag, eller ikväll för att vara exakt.

Ända sen jag införde måndagslänkar har jag hållit dem korta och lätta. Mest för att det är min "fastedag".
(det var min fastedag förr, men sen jag började måndagsketa har jag velat fylla på med lite energi baket, därav "")
Det har handlat om 7 kilsar + skriplona. Det känns förvisso inte som det vore nå problem att keta vidare baket en sådan minilänk. Även om man inte käkat nå den dagen. Men tillsvidare får det duga. Tycker inte det är så pölligt med mersmak heller, och mycket bättre än att inte få/kunna keta alls på måndagar. Som i vintras då vaderna var sjuka i princip hela tiden, hann just och just återställa någorlunda skick mellan två ketor per vecka. Så snart det började lätta och ge utrymme för tre ketor per vecka, införde jag ju måndagslenkkin. Nu är, bajdövej, vaderna inte sjuka längre alls.

Åter till kvällens runda, den var mer än hälften kortare än hittills kortaste barfotarundan. Dvs den första, som blev 16 kilsar. Det känstade bra och gick mycket lätt. Ända omaket var att det var temmärligen jæfvligt grus på en del av banan. Den sekvensen ville kroppen plötsligen trippa och ketaset var inte alls så avspänt och njutbart som annars. Janå, jag tänkte att det kan bööva härdas..

Nu baket känns det som om fotsulorna har fått en rejäl massage. Varmt och skönt och pittrande. Tvivlar på att det ska böövas nå stickasockor inatt. Tänker framöver fortsätta med barfota på måndagar, tills det böjar kännas alltför fjuttigt. Minst två veckor till, sen får vi se. Veckans mittersta runda brukar vara brorunda eller något i den klassen, så det får väl bli nästa anhalt för barfussingarna. Om och när det böövs.

Denna veckas återstående pass torde undantagsvis bli torsdag och söndag. Preliminärt adios(bro?)runda och sen nåt lite längre, möjligen ut mot fäboda, i fajvfingärs. Så har jag funtsat, och för oerhört rigida farbröder brukar rubbade planer inte höra till gevönligheterna. Därför är det bäst att inte planera så noga, men tå he foo se schölv...