Och ketaset har inte tåjmat nå bra. Tess.
Under lördagens lugna halvmaradistanslenkki ömmade vänster vad nå smått. Det gjorde den inte längre i måndags när jag testade en riktigt lugn brorunda för att avgöra om det blir normal träningsvecka eller fortsatt återhämtning.
Men efteråt.
Kroppen/benen kändes piggare, men långt ifrån pigga.
Pulsen var också konstigt hög. Iofs verkade mätningen kräppa betänkligt, men summa summarum visar nog den gamla skröpliga gubbakrõppen med all önskvärd tydlighet att den behöver tajmaot..
Nu har det hunnit bli kväll och jårs truli har hunnit tillverka en inälvskaffi till kära frun. Som i sin tur uppvaktade mig med oerhört goov gryta, ehuru utan kidneybönor.
Och före det hann jag ut på en lugn cikoriavända tillsammans med folke j. Vaden går raskt framåt och utgör ingen källa för oro. Återhämtningen även i övrigt på rätt väg. Det är inte längre kämpigt, om än inte ännu lätt, heller.
Med vilodag imorgon och kort&lugnt på fredag, torde nog jårs trulis gamla gubbkropp vara redo för ett rejält pass på lördagen.
Preliminärt.
Även om tröttheten och trögheten kommo som små överraskningar, är det vid närmare eftertanke inte så oerhört väldigt konstigt. Om jag utgår från- och inkluderar kotirataultra (ju 50K) och räknar två följande veckor, så blir kilsarmängden 217. Det är snudd på överkant för ett gubbskrälle som är van vid veckomängder kring 60-70
*och måhända neppärligen optimal återhämtning från sagda ultra, även om den var submaximal*
Förutom rejäl lenkki hade på lördagen emotsetts roffe w och wentus. Fick nyss mejl, dock, att han har inställt. Wentusarna skulle spela med nå ronander istället. Surt.
Någon som vill köpa våra biljetter, eller ska man försöka få pengorna tillbaka?
(lördag kl 19 rad två stolar 39&40)
Hör av dig ifall intresse!
I annat fall behöver du inte höra av dig. Bara steja tjuund...
...oerhört tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar