Hur armades har det hunnit bli söndag igen?
Janå genom kronologiskt framskridande, hur annars?
Precis exakt som planerat, avstod jårs truli från nå hårt pass utomhus denna vecka. Så det blev idel distanspass. Samt tisdagens inomhuspass, med halvtimme på löpande band och halvtimme på trappmaskin.
Kändes helt ok. Inte saknade jag tempopass eller fartlek. Inte annars och i oerhörd särskildhet inte med tanke på svalkan.
Men igår var det dags för veckans viktiga. Tanken och planen var att utmana häppiländtempo. Som ju var enda svarta markeringen i förra veckans protokoll.
Väderutsikterna var utmärkta. Strålande sol och väsentligen vindstilla.
Men kallt. Speciellt från morgonen. Och då ju lenkkin skulle ketas av stapeln före frukost, var det angeläget att inte starta alltför sent.
Janå bra med kläder och på med airtrim. Testade tilåmed nå brillor som gössi f lämnat hit för x antal år sen. För att skydda ögonen från kylan, snarare än solen. All ljusterapi som erbjuikkas emottages med ivrig tacksamhet, den här tiden på året. Men det tåjmade något sämre än rokot. Ty de immade igen fortare än boltas ussi kan keta huntti.
Så de hamnade i påketten.
Airtrimen däremot tåjmade till belåtenhet från början. Men vid 10-12 kilsar, givårtejk, då glykogenet i benet började tryta. Och den proverbiala eldaren fick skyffla högre % fett i brasan...
(fett kräver som bekant [mycket] mer syre än glykogen, att utvinna energi ur)
...så då ökar andetagsbehövligheten. Då började det bli en flaskhalskänsla. Vilket i ärlighetens namn kräppade häppiländkänslan en eversåoslajt smula.
Janå ingen hätä, bara att anpassa tempo därefter. Och efter andra och sista drickapausen (hade med två 1,5 dls flaidor som glupades vid 9 resp 18 kilsar, av dagens 24) började jag alternera mellan trim och utan. När jag tog av masken kändes det som flaskhalsen var borta...
(antydandes för den optimistiske, att häppiländtempo kunde vara ännu piggare i pärfekt temp)
...tills kylan hade kräppat slemhinnorna och filtret behövde tas på igen, för att värma upp.
Klädsel i övrigt visade sig överdriven. Blev alldeles varmt. Hemma igen var kläderna genomblöta. Och i bastun orkade kroppen inte svetta trots hetta.
Men.
Nytt häppiländtempo såg dagens ljus. Najs.
Här alltså det nya protokollet:
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5 / OK / +/-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:49 / 4:30
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:19 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:04 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55
Det är förvisso inte nå nära att jag ska få gå åål-in i ett maraton. Men det har åt allra minstone börjat röra på sig nålite. Garminkondis iofs förbaikkat subbornt. Fast då ska vi komma ihåg att det "bara" behövs tre feta gröna "OK" för klartecken.
I dagens läge ligger faktiskt just häppiländ bäst till, förutom redan kvalificerade matchvikten.
På eftermiddagen och kvällen verkställde vi en oerhört väldigt fiffig idé. Nämligen HalvHemliga Tapas.
Förutom att det blev ganska väldigt gott, trots att de flesta rätterna var improviserade chansningar. Så var det superkul att förverkliga. Najs.
Och framöver?
Nästa vecka bli lugn träning och hallimaraton på lördagen. Jårs truli är ju redovisningsskyldig inför och efter maraton. Så här följer planen. Som bajdövej är identisk med fjolårsditon, och därmed kan tänkas ge en relativt trovärdig inblick i årets form, trots submaximal insats.
Första sexti varven i lagom ansträngande njutfart. Sen förti varv hårt. Med ökande ansträngning per tie varv. Och fem sista nedjogg.
Om och utifall pulsmätningen tåjmar, så ska pulskurvan bevisa komplians. I annat fall brukar man få bra detaljerade varvtider efteråt, som får utgöra bevis för att jårs truli har hållit avtal och diil.
(kolla tillbaka "reset button" från 29/9-17 om du i misstag har råkat glömma löftet)
I fjol på hallimaraton blev resultatet någonstans i 3:42-3:43 trakten, om jårs truli inte missminner mig.
Det blir fjärde året i rad. Tradition. Najs.
Och utgör ett av vårvinterns riktiga nyckelpass. Som ska bidra till att PortEllen omsider ska kunna utmanas.
Följande riktigt vägande nyckelpass blir enligt plänA toholammin talvimaraton. Där turen har kommit till halva distansen i år. Och varifrån jårs trulis personbästa på den distansen härstammar. Bärande två år på nacken.
Fast sådan rejäl vinter som råder i år, så tvivlar jag på utsikterna för gynnsamma förhållanden i toho. Ganska länge tills 7/4 iofs. Men avsikten är att pricka in några halvor i år.
Och den uttalade målsättningen att putsa PB gäller för hela långa året.
Åålrajtski denn.
Då gäller det att steja tjuund, med obeveklig koncentration.
Kommer nog med nå närkke-inlägg inför hallimaraton, även om inte insatsen är max. Jårs truli ser ivrigt fram emot att keta i shorts och T-pajta och tunna fajvisar. Och bland en massa kula tÿÿpar. Najs.
Så steja tjuund!
ps: kollade fjolårets hallimaratonresultat och det var mycket riktigt 3:42:13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar