toholampirapport

Bra nattsömn, även om wattenclosetten besöktes med högre frekvens än brukligt. Janå knappast dehydrerad då, i alla fall. Trevligt sällskap var nästa goda nyhet. Tommy f joinade helt apropå och oförberedd. Supernajs! Helt überperfekt väder, dessutom. Både att köra och att springa i. Upplagt för en lyckad dag, neh?
Ute i god tid som vi voro, hann vi byta om och värma upp i lugn och ro. Vid uppvärmningen var jårs trulis puls så löjligt hög -tävlingsnerv eller fortsatt kråtas eller både och?- så jag bestämde att inte alls kolla pulsklockan under loppet. Det hade bara nojjat kräppen ur mig. Och förstört dan.
Ett sista skviis, efter uppvärmning, och så ut i solskenet och invänta "go"
*pang*
Inledde hårt, enligt planen. Ganska tidigt kom en uppförsbacke, som kändes i benen. Hjärnan sa "spara spara" men jag tänkte "nep, idag kör vi". Tillika mindes jag HHMs andra halva med fasa. Efter några kilsar kom insikten -det går för fort, den här spiiden klarar jag inte i tjugo kilsar! Men jag visste, att om inte den känslan kommer i början, så har jag öppnat för mesigt. Mycket riktigt började det kännas bättre mellan fem och tie. Liksom att nog går det att nöta på i den här farten ett tag.
Vid 7½, givårtejk (vändning på blindtarmen på första varvet) tog jag första klunkarna medhavd sportdryck. Funkade bra. Magen tog emot utan protester. Ju längre in i loppet, desto välgörandare kändes klunkarna. Tyckte mig ha nytta av det redan på halvan. Och föreställer mig att det blir än avgörandare på helan. Fast en aning klibbigt i mun, stundtals, så varva med vatten kan behövas.. eller så vänjer man sig?
Här är banan

inte helt obackig. Men det ypperliga vädret och blygsamma vinden förlät det. Helsoligt alltså. Var rentav rädd att få huvudvärk, då jag varken hade shejds eller lippis. Men det gick bra. Första varvet hade en utjämnande blindtarm, och var nåt i stil med tretton kilsar. Andra var knappt åtta. Ansträngningsgraden var hög. Snäppet över häppiländ. På slutet ganska mycket över. Helt enligt planen. Som dels skulle möjliggöra PB och dels garantera ett stenhårt pass, i bästa PortEllen2016 anda. Förutom normala känningar, blev vänster framfot sjuk under sista fem. Sisådär. Få se hur det utvecklas. Behöver tas hänsyn till när resten av aprilens träning ska skissas upp. När 40-skylten kom, hälsades den med glädje. Även om den inte gällde jårs truli. Den betydde ju att det var bara drygt två kilsar kvar. Man kan springa halvmara på olika sätt och med olika mål och syften. Men med jårs trulis avsikter idag, så hade något varit fel, om den inte hade varit välkommen! Vid tjugoskylten. Som de facto gällde jårs truli i oerhört hög grad. Tog jag en sista klunk sportdryck. Och försökte initiera något som påminde om slutspurt. Den försvårades av ett rejält motlut i början av sista kilsarn, men tanken räknas?
Känslan var mycket bra. Hade kört hårt, med tuff taktik. Och hanterat hjärnans konstiga idéer, som oundvikligen dyker upp, temmärligen förtjänstfullt under hela halvan. Om man får utbrista så själv? Ett hårt och tillfredsställande lopp, och pass.
Och resultatet var lysande. Om jag uppfattade rätt så sa spiikern 1:40:17. Egen polar stoppades på 1:40:20 så det förefaller helt rimligt. Får visa sig. Men i överkant av förväntan och högt över befaran. Vad än som är fel. Om något är fel. Så tycks det inte vara kondis i alla fall. Skönt kvitto på det.
Nu förtjänar och behöver gubben i allmänhet, och vänsterfoten i synnerhet, lugn och återhämtning. Sen ska vi se och beskåda vad som komma skall. Ett aber dock. Du behöver steja tjuund med otadlig uppmärksamhet!
ps: cavan kommer att öppnas
ps-2: duktig gubbe!
ps-3: tommy f lät schangdåbelt gubben "vinna" => han får komma med fler gånger :o)