barfota-2014 21) sensommarfiilis

Det har varit en bra sommar med mycket ketas, varav knappt tvåhundra kilsar barfota. Nå än lever barfotasäsongen så nog kommer tvåhuntti att spricka! Igår var första barfotalänken sen jakupas halvan...
(först måstade fötterna återhämta sig baket halvan och sen istade jag inte riskera nå onödigt inför stockholms ultran)
...det blev ett par mycket sköna varv i östanpåspåret, jämte dit- och tillbakaväg, inalles femton kilsar. Fötterna var onödigt känsliga, tyckte jag. På asfalten alltså, den känstade hårt och småstenarna vassa, men spånbanan var idel njutning! Tänker mig nån liknande jutska nästa måndag. Över huvudtaget tänker jag hållas mestadels på spånbana med barfotaketaset resten av säsongen. Annars också gäller det att ta ut all njutning från den otroligt fina östanpåbanan, innan de får för sig att börja skidra där!
Antydan till (vägrar ta H-ordet i min tangent) sensommar i luften, faktiskt, och i kveis ketade jag med långärmat rentav

Minns tydligt fjolårets sensommar, hur mycket lättare det blev att keta när det började bli svalare.
(faktiskt en bidragande orsak, låt vara i skuggan av fajvfingärs, till den gnista som tände löpglädjen på flera cylindrar än någonsin för mig)
Jag antar att det temmärligen myckna ketaset, varav en hel del i värme, är orsaken till att det inte känns nån väsentlig skillnad i år. Dvs jag har inte lidit nämnvärt av värmen.

Efter djejkåbshalvan riktades blicken mot stockholm. Förutom diverse korta -och aningen okortare- rundor, blev det ett långpass med bara dryga veckan kvar till ultran. Det var kanske för nära för kroppen, men känstade böövligt för knoppen. Min längsta länk dittintills (utterleden oräknad, för den var av förekommen anledning inte bara ketas) var 35 kilsar och avståndet till 50 föreföll stort. Därför gav jag mig på en kåkkelby home-run, med avstickare via bodö, vilken sporttrackades till 41 kilsar. Det gav nog självförtroende inför ultran, eftersom jag kunde tänka att baa en kilsar kvar av nästsista varvet. Och sista varvet lär man kirra -tavalla tai toisella- för att drämma till med ett ingouttryck.
Visade sig också att SUM blev en mycket trevlig upplevelse, som lämnade massor av mersmak...
(såg att anmälan till nästa års -prelmn dat. lö 8/8-15- öppnas första oktober, kåmin mee!)
...och precis som jag hade föreställt mig: 6 varv respektive 8 kilsar visade sig helt hanterbara.
Tiden blev, enligt min skala, super. Drygt fem timmar och en kvart. Jag hade, utan att pessimisma eller mörka, föreställt mig sluttid på 5.30-6.30 om allt går någotsånär smärtfritt. Min officiella marathon(mellan)tid blev 4.27.53. Roligt att ha ett officiellt marathonresultat utan att ha deltagit i något marathon :o)  och tajm to biit när det väl beger sig (eventuellt på åland i oktober?). Borde inte vara helt omöjligt, dels med tanke på att jag ju måstade spara lite krut till sista varvet (8 kilsar) och att det var hyfsat varmt. 4.25 kunde vara en realistisk målsättning, utan att därmed vara beredd att plåga mig nämnvärt, eller för den delen speciellt kånsöörnad över resultat hitellerdit. Huvudmålsättningen i mina hittillsa lopp, vad jag försökt uppnå med träning och andra förberedelser, har varit att njuta så stor del- och plågas så liten del som möjligt...
...på jakupashalvan lyckade det bra med tanke på ork (i värmen!), men fotsulorna blev nog nålite ömma, medan stockholms ultran var mer eller mindre napakymppi!