nedtrapptrull

Imorgon ska inspande Ingo keta marathon på mallåkra och själv ska jag en vecka senare keta samma distans (ehuru naturligtvis oerhört mycket långsammare) på ålandet. De riktiga löparna tycks bruka minska träningen inför (större) lopp. Och det tycker jag låter som en gooär idis! För två veckor sen ketade jag trettiåtta kilsar och förra lördags ketade jag tjugoåtta och idag ketade jag åderton...
(nåja, enligt sportstracker då, som iofs har en förfärlig ovana att gena i östanpåskogen)
...känstade lite fjuttigt för en lördagsketning, vilket är nålite av meningen också. Liksom att kroppen lämnar en smula otillfredsställd och benen laddas med en massa extraspring.

Dagens runda blev en förlängning av barfotasäsongen. På många sätt lyckat. Dels fick jag inte riktigt åådänttligt upp värmen i fötterna, vilket gör mig temmärligen helhjärtat beredd att borsta av barfotingarna och stuva undan dem i nån gömma tills våren.

Och dels börjar jag förnimma någon sorts mättnad med spånbaneketaset, så det blir ingen väsentlig pÿÿl eller tandagnisslan när skidrarna ockuperar östanpåspåret.

I onksdags ketade jag ett riktigt viidipi spiidpass, enligt planerna i förriga inlägget. Det gick bra och höll liv i hoppet om möjligheterna till en tid under fyra timmar på åland. Men det var på nå sätt som om det sku ha spookat i dagens löpning. Jag hade lite svårt att hitta balans mellan teknik, tempo och andning. Det brukar jag inte ha barfota i östanpå, där jag har nött åpå ganska så många varv denna säsong. Janå jag har ju två korta pass den kommande veckan att hitta rytmen...
(och kräppar det sig så har jag ju rätt många kilsar på mig på ålandet)
...måndagens fastedagspass och onksdagens aptitretare inför söndagens särdeles spännandis spektakel.

I övrigt känns kroppen stark (låt vara på ett gammfarbroderligt sätt) och kondisen bra (enligt min egen referensram), så det skulle nästan vara nååleess antiklimaktologiskt att fejda in i vinterdvalaträningen utan ännu en rejäl utmaning...
(en prick över det proverbiala i:et, kunde man kanske utbrista)
...med andra ord ser jag ivrigt fram emot ålandskeikkan. Det bli ju neppärligen rokogare av att vi ska träffa trevligt folk där!

..och hoppeligen har den dåtida dirren nappat på min utnaming, åtminstone halvisan  :o)