siisöns end medmera..

barfotaset...
...har nog fortsatt. Precis som jag funderade för ett tag sen, har det blivit mestadels spånbana jämte dit och hem. Östanpå spånbana för att vara exakt. Men tyvärr måste jag konstatera att det håller på att bli dags att lägga barfotaset på hyllan för den här säsongen :o(

Inte pga av kylan -änsålänge- utan mörkret. Baket arbetet på kvällarna hindar det bli mörkt innan man har klarat av en försvarlig runda. Och i mörkret hittar jag inget njutbart, avslappnat flyt. Ögorna vill liksom ha koll på var jag klampar ner fussingarna. Janå nog på spånbana, men man ska ju dit & hem också. Klart man kan fajvfingra/adidasa transportsträckan, och inte ska jag heller säga att det är definitivt finito, men noo byri he lettast vaa lopi.
Imorgon tänker jag keta med Fitness Club som utgångspunkt, för att paardej-piiplarna som ska husera här hemma ska få paardeja ifred. Baket jobbet, alltså 18-tiden. Och då är faktiskt barfota, till gamla hamn och några varv där, ett av alternativen. Ett annat är kort fajvfingärsvända och komplettering på löpande band. Beror på väder och humör.

Rekordjakt å -slakt...
...har ju mitt i en plötslig hast börjat kännas lite småkul. Redan inför jakupashalvan hade jag lite funderingar på att klara under 2 timmar. Men värmen gjorde att jag fegade ur. Tassade som bekant barfota istället. Bra gick det ändå, enligt egen skala. 2:03 + skriplona. Sen fick jag chansen i sju sjöar och där klarade jag rentav den gränsen. Resultatet var nålite över 1:56. Två timmar känns som en stor gräns att spränga så nu vet jag inte inför nästa säsong vad man ska sikta in sig på, om det blir att delta i nå halvmaror då. 1:45 verkar som nästa signifikanta gräns. Och vem vet, kanske en gammal övervintrad farbror blir som ung och får såpass ambition att den börjar drömma i dylika svindelbanor?
Fast på nåt sätt intressantare och utmanandare är marathon. Där överträffade jag mina egna gissningar i kåkkelby. Hade inte planer att keta där, men det blevde så. Inför åland hade jag vagt funderat kring 4:15-4:25. Men redan i kåkkelby på veneziansk kirrade jag den distansen på 4:07 och skriplona. Därför tänker jag nog sänka ribban inför åland. Det må vara högmod, men jag sticker tappert iväg och jagar fyratimmarsgränsen om det inte är snö/storm eller förbaikkat backigt.
Liksom halvans tvåtimmar, är helans fyratimmar en stor grej för lilla mej. Vad ska man sikta på nästa säsong, ifall man vill delta i nå maratoner då? Förutsatt att jag repar till och klarar gränsen i höst då. I säsongens sista lopp. Janå de spekulationerna känns -märker jag- märkbart mer teoretiska, härifrån söligare sidan av fyratimmarsstrecket.

Vinterdvalan...
...inleds baket ålandsmaraton, som ketas av staplen 26.10 på officiell vintertid. Synd att inte starten går sommartid och målgång vinterdito. Man sku ha sitt livs chans att klara tre timmar :o)
Men nåja, får ju sova en timme extra i alla fall.
Under vinterdvalaset tänker jag inte keta nå hårda pass tess. Ska glida in i liknande låotek-version av lågpulsträning som jag gjorde i våras. Då blev det 2-3 månader. I vinter ska det bli mer. Förmodligen en hel del distans dock. Riktiga ketare brukar mäta pulsen när de ketar, men jag nöjer mig med att styra genom andningen.
Har nog några idisar bubblande i bakhuvudet, som kommer att göra lånintensitetsketaset högintressant. För en gammal bekväm farbror i alla fall. Återkommer om det baket åland..
...baket jag fått skryta mig fördärvlig om fyratimmarsunderskridandet ;o)