desperado

Som ju tänkt och tunkit med stor iver och oerhört skarp hjärna, blev måndagen en skönt avkopplande semppudag. Liten morgonlenkki som aptitretare inför frukost och sen nålite soloyamming.
Lenkkin bedrevs i lågpulstempo. Som föga överraskande var långsamt.
Yammingen bedrevs i något olångsammare tempo, på mycketdels sköna MCvägar med lugn trafik. Huvudmålet var pihtipudas, som diggades en smula och deras oerhört berömda spjutkastarstaty fotograferades med föredömlig konstnärlighet.
En härligt avkopplande semppudag, som sagt. Najs.

Arbetsveckan har bara innehållit tre dagar, som härmed har avklarats med bravadur.
Igår på morgonen ansåg jårs truli att vänster knä var i bäst skick vad det har varit sen kråtaset började. Såg däför fram emot en bra brorunda till kvällen.
Men under jobbdagen började det kännas styvt och otympligt. Och myclet riktigt hade det svullnat upp en försvarlig del.
(tänkte att ska jag alternativträna eller brorunda i alla fall eller skita i det helt)
Sur och deppig och frustrerad och håglös, begav jårs truli mig ändå på en brorunda. I saucony, för vaderna voro ännu nålite limina. Nog gick det helt ok att tassa i det beskedliga tempo som garmin tillät med lågpulsinställning. Och nog var bakethumöret en smula odåligare än innan. Men inte var det någon hög höjdare.
Ej heller var det någon hisnande höjdare, att knäeländet var svullet och styvt ända från morgonen idag.

I något skede hann jårs truli tilåmed nudda tanken att ställa upp i lövö-run. Femman eller tian. För att få igång benen en smula. Även om LKI-halvan sedan länge är urhågenslagen. Men nu har både lusten och idéns förträfflighetsförefall vaporiserats med häpnadsväckande plötslighet och totalitaritet.
Tilåmed morgonlenkki. Som jag såg fram emot imorgon då det är nålite semppupemppu på gång igen. Har börjat te sig olockandare. Alternativ träning i skepnad eller annan förefaller mest sannolik just nu. Men janå vad ska nu inte det också duga som aptitretare inför frukost.

Hittills har knäet verkat söka sig i rätt riktning, sen det blev sjukt ordentligt. Om än sakta och knyckigt. Nu verkar det för första gången ha försämrats. Styvnad och svullnad då, nimenomaan. Ingen smärta. Och det koinciderar med att jårs truli för första gången är (desperat nog för att vara) beredd att tillgripa häxkonster.

Kålbladsomslag. Ett tips som dumpit in från multipla direktioner.
Kanske det blir morgonlenkki imorgon i alla fulla fall :o)
(jees praböbli)

Övriga utsikter för den närmaste framtiden är chilifest. PlanA är yammu och lördag. Eller lördag är väl nog fastslaget. Festivalen är fre-sö. Chilifest finland i tammerfors. PlanB är bilandes, ifall alltför bedrövligt väder utlovas. Ser inte nå huippu ut, äs vii spiik.
Blir kul att se vad de har hittat på i år. Och testa nålite spajsiga specialiteter. Och få med sig ett gediget lager chili i olika former, så man har för ett år igen då.
Jårs truli ska filtrera och beflaida fjolårets trinidad scorpio, som har legat i brenkku ett år nu. Blir kanske tejsting på kvällen, om vi kommer hem inom rimlig tid.

Åålrajtski bladi denn. Du får finna dig i att steja tjuund!
Så får du med oerhörd snarhet veta om det blir morgonlenkki eller alternativ träning imorgon. Och om det blir yammu eller bil på lördag. Och om trinidadscorpiolikören blir stark eller svag. Och om vi återanvänder kålbladen, eller hittar på nå ännu trevligare fredagsmysmat..