road rage

Eftersom lågpulstempo har blivit något mindre bedrövligt för varje trevande försök till lenkki. Efter treveckors löpvilan. Så hade jårs truli inga planer på nå effektpass så länge den trenden håller i.
I förrgår var det fredag. Och då började min senaste semppupemppu. Som håller i ännu. Det var inget större fel på knäet, men inga tydliga tecken på förbättring heller. Så planen var att vila, och postponera lenkki till lördagen. Vädret hade varit yammuvänligt, men det blev bildag istället.
Jårs truli strittade iväg till ylöjärvi och bytte bort hyundaien..
(najs inaff roadtrip)
..blev inget fänsi. Tvärtom, nyförvärvet lyser med sin ofänsighet. Men.
"en bajkär med självaktning kan inte ha en bil som drar mer bränsle än bajken"
(gammalt yammu-ordspråk)
Så att..

Janå så på sätt fick jag ju den dagen av mig, utan att keta.
Igår firade vi mosters 70-årsdag. Så då blev det lämpligt att keta dit. Till fåris, där firaset inträffade. Via en smärre omväg.
Shorts och Tpajta och KSO-evo. Skippade vatten, vilket kanske inte var nå speciellt genialt, för det blev temmärligen varmt.
Avsikten var som sagt lågpuls. Och hopp om kanske lite längre. Än brorundans 12 kilsar, alltså.
Knä kändes rätt så bra faktiskt. Men pulsen :o(
Efter första tre kilsarna, med snittempo 6:58!!! Gav jårs truli upp. Stannade och avslutade passet. Knäppte bort pulsvarningen och påbörjade ett nytt pass. Fritt efter känsla, var planB.
Löpsteget kändes segt och onaturligt. Väkinäistä. Ingen större löpglädje eller -njutning. Även utan pulsvarning blev första kilsarn patetiska 6:15. Och pulsen skyhög.
Sen blev farten något högre för varje kilsar. Liksom pulsen. Snart nog började det kännas ansträngande. Men från knäet kändes egentligen inte något speciellt. Så jag tänkte att kanske lika bra att plåga sig nålite så kanske möjligen ett desperat förhoppningsvis, kunde det kicka nålite livsgnista i löpsteget.
*road rage*
Som bäst fick jag upp maratonfart. Som jag lyckades hålla i två kilsar. Sen var gubbfan helt slut.
Trots att jag slog av på tempot och slöjoggade resten. Kanske 2-3 kilsar. Så vägrade pulsen sjunka under 160. Garmin sakottade med 3,5 dagar; vila eller träna försiktigt.
Tanken föresvävade under hårdköran. Blir det kryckor igen imorgon? Men knäet kändes som sagt ganska bra.
Trots plågsamhet och rentutav skitdålig kondis och puls och värme och segt löpsteg, så fanns där njutning. Dels endorfiner och dels just att det inte var knä som plågade.
Efteråt ingen smärta i knä, men nog värme. Och en liten svullnad. Idag ingen säker försämring.
Om det visar sig ha klarat belastningen med äran i behåll, så blir det kanske en lågpuls kortlenkki imorgon. Är ju semppudag.

Idag hade varit bra yamsessiondag. Men dåligt väder. Så det blev bildag. Med kära frun. Hur oansenlig bilen än är, så är det ju nålite nyhetens behag.

Dessutom var jårs truli skyldig hushållet en maskinmanick.
Nämligen.
I fredags när jag lagade blåbärspaj så pärkkade jag caschewnötter. Med stavmixer. Den lät plågad. Så jag sa att om jag kräppar den så lovar jag att köpa ny. En ordentlig blender-mixer-grejsimåjsjutska. Och tajmingarnas tajming. Det var inte bara caschewsen som pärkkades.
Så idag gjorde vi oss ärende att skaffa en ordentlig blender-mixer-grejsimåjsjutska. Med en liten roadtrip som extrakrydda. Najs.

Imorgon som sagt sannolik lenkki. Varför inte morgonlenkki. Och sen sannolik yamming. Tyvärr ensam. De potentiella medkörarna jobbar eller är vilsna i lappland eller trasiga. Yanå yamming solo i solsken.. inge fel med det. Yolo liksom. LOL. Typ. Änd staff.

Steja süpertjuund!
För du behöver få veta vad road ragen resulterar i. Hur påverkas:
-lågpulstempo
-knäet
-löpsteget
-högpulstempo
Våj otroliga saker vad tjuund du behöver steja!