Vänsterknäet har varit smärtfritt en vecka nu. Givårtejk. Kvar finns nålite svullnad och medföljande inskränkning i böjlighet. Och de sakerna har, frustrerande nog, inte ändrat nämnvärt under den smärtfria veckan. Mildare på morgnarna och något tydligare på kvällarna.
Det är ju på det viset att löplusten stiger brant i smärtans frånvaro. Redan i onsdags hade jag tänkt försöka mig på en försiktig trevara, men valde att ge det ett par dar till. Satt en timme på motionspeeden i stället.
Men nu får det räcka!
Åtminstone en försiktig mikrolenkki på försök. För att se vad som händer. Ifall det verkar tåla det lika bra som de alternativa passen, så går det säkert att införa en del lenkkiar i väntan på något som liknar full återhämtning. Med andra ord att sista svullnaden och styvheten försvinner.
Denna vecka har jårs truli lustigt nog sovit oerhört bra. Trött på kvällarna, varmed tidigt i säng. Bra djupa sovor. Trögstartad på morgnarna, men helt bra dagar. Tills i kveis, då segade jag nålite längre, i semppupemppuglädje. Men före tolv var nog gubben isängdumpen.
Och lång sovmorgon. När kära frun steg upp tänkte jag att jag försöker hitta en liten snooze ännu. Och så vaknade jag tjugo före tie. Najs.
Nu har jag druckit nålite, i väntan på att få dumpa extralasten. Men ska nog tassa ut på trevaren, före brunch.
MenHej, vi pausar här och så återkommer jag senare idag. Ska jobba i rosteriet på beketmeddagen, så då kan jag berätta hur det gick. Blir ändå en del "dötid" när man inte behöver ha uppmärksamheten på rostningen. Åålrajtski denn, vi säger så..
*några timmar senare*
Jup. Drog på mig shortsen och FajvFingärs (KMD). Brydde mig inte om att byta T-pajta då det skulle bli sån ynklig mikrolenkki ändå. Varmt och soligt, över tjugo grader.
Valde en gammal favvorunda, från vejbäkkvenn när jårs truli var ivrig bådibildare och sju kilsar räknades som lenkki.
(på den tiden var brorundan lånlenkki)
Tog garmin med, inställd på lågpuls. Tänkandes likasåbra.
Det hela började hyfsat trögt, med lindrigt till måttligt ömmande knä. Närmare bestämt utsida knä. Alltså inte det ställe som blev akut sjukt och kryckband jårs truli, utan det ställe som blev en smula tajt efter utterleden. Lågpulstempo visade sig bli riktigt superduperurursligt. Nära sju minsar per kilsar. Mycket nära.
MenHej. Efter tre veckors löpvila är sjuminsarstempo himmelskt.
Efter ett par kilsar släppte ömmandet och tassandet blev riktigt njutbart. Även om det nog känns att knäet inte är fitfåårfajt.
Nu några timmar senare känns egentligen inget speciellt, utom att det är nålite varmare än andra knäet. Just där på utsidan, som ömmade i början av "lenkkin".
Slutsatser av det hela?
Skönt för huvud och fötter att ens nålite få tassa, men inte dags att återintroducera nå seriösare löpträning ännu. Vi får följa med utvecklingen och avgöra från dag till dag när man kan stuva in nästa varsamma lilla runda.
Nu är sista bätchen kaffi i rosten, efter en skön brunch på terrassen. Ser ivrigt fram emot att få tejsta nykaffi. På förriga rostningen fingo ett par av bätcharna en ovanlig profil halvt av misstag, och den blenden blev så armahamandes goov. Så nu har jag testat den profilen på alla fyra arabicabätcharna. Robustabätchen tåårtschade jag kräppen ur enligt gammalt beprövat recept.
Här till vänster första bätchen ethiopian limu och under/till höger de välrostade vietnamesiska robustorna
Lär inte kunna hålla mig från att testa redan idag, även om de förväntas blomma ut och mogna dag för dag.
Åålrajtski denn, steja tjuund och följ med hur kaffi och knä utvecklas. Spännandare grejjer får man sannerligen eftersöka med oerhört ljus och oerhörd lykta!
*inga målsättningar, bara en dröm om att bli ketasduglig och kunna delta i berlinmaraton när vi far dit*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar