Och tidig start på roadtrippen. Gössi f anlände i tid. Först trodde jag att det åskade, men det var hans brakande hd. Eller janå en minut försenad, men på semppu kan man ju visa nålite överseende.
Sen lämnade vi inte å digga rovaniemi desto vidare, utan fortsatte till tornio för övernattning.
(efter att jårs truli med viss möda och omständigheter lotsat oss ut ur staden och ombord på rätt väg)
Hela första dagen avnjöts i ypperligt körväder. Najs.
Och på lördagen via harapanda för nå finvinfynd. Ett par amarone och ett par nebbiolo. Och så nå finskumpa. Och en moine kan eventuellt ha slunkit med, trots köpstopp (pga fullproppat skåp) på whiskyfronten.
Sen var det bara att köra hem. Ett par regn fick vi äran att uppleva. Och nå diaboliskt bred transport som inte släppte oss förbi. Nu minns jag inte om vi hamnade bakom den redan vid pyhäjoki eller om det var nålite senare, men vid himanka hade vi fått nog och tog en paus. Gössi dåinkkade in en pizza, men jårs truli som ju hade en kräftskiva att se fram emot nöjde mig med sallad. Goov sådan.
Sista etappen diggades i härligt körväder. Najs.
Härlig utfärd, som sig bör. Tradition med en rejäl utfärd tillsammans med gössi. Najs.
Ännu en bild, från första pausen:
Väl hemma hann jårs truli bara lasta av yammun och byta kläder, och sen tråmade kära frun in mig i bilen och så tjoppade vi iväg till kiviloose.
Oerhört väldigt goov mat och dryck och mjusik och trevligt sällskap. Mange tack till värdarna på numero kuusi. Najs.
Igår blev det också nå yammas. Fast bara nå oerhört lite. Då det var så körvänligt väder, så foro vi till oravais på nå burgers. Dock inte poro denna gång. Faktiskt strömming för jårs truli.
Ingen hit, to bii kvajt ånist.
Men najsinaff avslappnad söndagsköra och därmed blev det över tusen kilsar under den semppun. Vilket väl ändå gör att man kan tala om en ganska temmärligen lång semppu?
Vänsterknäet har fortsatt att bli bättre för var dag. Imorse såg det inte nå svullet ut längre. Annat än att vissa strukturer ännu verkar nålite tjocka. Men ingen uppenbar vätska i eller kring leden. Och under promenaden till jobbet kändes det helt bra. Knäet föreföll signalera att hej nu kan vi nog börja fundera på nå lenkki så småningom. Najs.
Ikväll nöjde jag mig trots allt med StairMaster. Svettigt värre. Utan besvär från knäet och behövde inte stöda desto brutalare på armarna. Vilket behövdes förra gången. Och gick bra att gå hem efteråt. Sen vågade jag mig på nå varsam rörlighetsgympa. Typ dynamisk stretch. Annars hyfsat men böja knäleden är nog begränsat ännu. Måhända baker's cystan som spökar och är i vägen?
Om och ifall allt fortsätter på den goda vägen och inget oönskat tillstöter, så blir det något försiktigt lenkkiliknande på onsdagen...
(imorgon tänker jag trimma diken änd staff)
...och om ifall inte, så avvaktar vi med oerhört gigantiskt tålamod. Efter två och en halv veckor löpvila, varav första veckan på kryckor, ska väl någon dag hit eller dit knappast vara hela världen eller halva pruppan?
Fast nog blir det svårare att tänka sig löplöshet, ju friskare knäet känns. Då jårs truli hade fullt sjå att ta mig fram kryckstödd så ville ingen fiber i hela gubben keta. Och så länge det har tagit sjukt i tid och otid, och sett obra och svullet och eländigt ut, så har det varit märkligt lätt att acceptera vilaset. Men som det är idag, så börjar nog fibrerna som önskar sig ut bli alldeles fler..
Janå vi säger väl att du stejar tjuund. Så då får du ju veta det som en person behöver veta. Nämligen hur det blir med kammbäkken. Och när det blir..
AAA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar