konflikt

Måndagen innehöll andra palauttavande hölkkän efter UL. Benen var inte längre sjuka, men nog styva, svaga och otympligt svårsprungna. Lågpulstempo endast marginellt bättre än lördagens. Efteråt gjorde jårs truli en temmärligen rejäl rörlighetsgympa/dynamisk stretch. Det öppnade nog benen, men samtidigt irriterade det vänster knä utsida...

(på prick samma ställe som var sjuk efter UL-15 då resten av sommaren kräppades, man kan säga att leden tog en sista hämnd på leden)

...som blev en smula tajt och svullen dagen efter = tisdag.

Därför tveksam om lenkki alls på tisdag, men gjorde en varsam brorunda. Bara marginellt lättsprungnare ben, lika urursligt lågpulstempo, men nog ostyvare ben.

Då jårs truli mentalt har släppt utterleden med hel och hållenhet, så känns det som att kroppen borde ha släppt den också. Eller att den borde ha släppt sitt grepp om kroppen. Nåt såo. Därav konflikten. Rent förnuftsbegripligen är det ju inte så värst konstigt att inte återhämtningen har varit riktigt riktigt huntti ännu. Det var trots allt bara en vecka sen igår.

Så då tänkte jag att det nog är bättre att vila. Både knäet och benen och systemet. Fast en lågpuls brorunda är ju nästan vila..

Men så kom de räddande änglarna ante b änd his lavli vajf och terje b och sin förtjusande syrra, på goovkaffi. Så då var det end åf diskaschön. Extra vilodag emottogs med tacksamhet.

Knäets svulstighet har nog bedarrat. För att inte lura mig själv att intala mig själv att tjolahoppas i onödan eller önodan, har jårs truli tagit magiskt vackra fotografier. Och kan konstatera att det faktiskt blir bättre med oerhörd hastighet.

Känns också mindre tajt, för var minut som tickar. 

Därmed sagt och sjunget. Imorgon är det dags att påbörja den emotsedda intervallträningen, som ska markera början på satsningen inför höstens utmaningar. En halva eller två i augusti. Dels som jutskor i och för sig, och dels som viktiga steg mot ny maratonkondis.

Ny och förhoppningsvis bättre än evär.

Därmed är jårs truli också kåmittad att inte köra för fullt på jakupas. För det skulle störa upplägget. Däremot halvfullt möjligt att jag vågar mig på att starta barfota. Liksom inte hela världen eller halva pruppan om man behöver stiga av, om det ändå är närmast långlenkkisyfte. Men kul nog utmaning.

Risk för att det blir knäckebröd resten av sommaren, med på sin höjd smörblommor åpå, men nu är berlinkeikkan pröjsad. Också som ett manifest över kåmittmentet. 

Och för att cementera jakupas lenkkistatus, umgås jårs truli med planer på hyfsat okort långlenkki nästa veckas fredag. Alltså bara en vecka före jakupas.

Men.

Ketas jakupas, ska det. Fattas bara.

Och om inte du själv tänker keta, så ska du komma och heja heja heja utav bara sjutusan!

Inga undanflykter, tess, kan godtas. Lÿÿd! Med oerhörd otadlighet,

Och på båda varven! Lÿÿd!

Sen blir det såklart skumpafest på terrassen för sina hardkåraste anhängare. Förutsatt att jårs truli finishar.

Eftersom det vankas nå yammas imorgon, så får det bli morgonlenkki före start. Alltså introduktion av intervall. Tänker börja med submaximala 400or. I halvmaratempo eller något hårdare. Känns inte helt intimiderande eller som att det borde belasta alltför brutalt. Ordentlig uppvärmning respektive nedjogg, så blir det ändå en gedigen lenkki, som ger bra fiiling inför yammaset. Najs.

Blir intressant att se hur lätt eller svårt det blir att pejla in önskat tempo på 400orna.

Steja hej tjuund som en spanande snajpär, så håller du behändigt koll på den groteskt spännande fortsättningen och uppladdningen inför hösten och utvecklingen av intervallningen och andra kivoga keikkor!