MRI-utlåtande

Jårs truli åkte som sagt på utfärd till oulu i fredags, för att få vänsterknäet MRI-at. Med hopp om att få stressfraktur eller -reaktion uteslutna.
Det var helt najs utfärd, trots förekommande skurar. Hann tillbaka såpass att jag slank in via värkstaden för en första glimt av bilderna och sen via centralplan och digga starten på jakupas halva.
Sen åkte jag till husbilen och diggade resten av jakupas. Najs.
Något terrasshäng blev det inte, pga den förhållandevisa svalkan. Men avfirning av lillebrodrens oerhörda halvmaratonprestation icke desto mindre.

Igår fick vi vara med på en ännu hejdundrandare firning. Av en femtiåring. Med utomhusugnsbakta pizzor och levande musik och allt möjligt. Fantastiko najs.

Igår hann jag också granska bilderna x antal gånger. Och tyckte mig se nå antydan till benödem i skenbenet, någorlunda korresponderande med symtomen. Men också vätska bland pes anserinus, ganska väldigt korresponderande med symtomen.
Men såklart litar jag inte på egna tolkningar av MRI-bilder, utan väntade otåligt på expertutlåtande.
Den kvarvarande kryckan lämnades bort igår, eftersom det hade slutat ömma vid steg. Det har nog blivit mindre svullet och ömt för varje dag.

Idag påbörjades rentav alternativträningen. Satt och trampade motionsped en stund. Töögigt, men ändå skönt att få anstränga sig ens nålite, efter åtta dagar utan att röra sig ur fläcken. Och ständigt tröstätandes. Ja huhhu.

Och så kom meddelandet "dina resultat är färdiga.."
På en söndag, lustigt nog. Närkke närkke.

Broskskada i lårbensdelen. Inte där jag haft ont. Relevant?
Liten Baker's cysta, med liten broskbit i.
Mycket riktigt svullnad vid pes anserinus bursan.
Benödemet som jag tyckte mig se, omnämndes nog också i löpande texten, men fanns inte ens omnämnt i sammanfattningen. Så det tänker jag inte ta på något oerhördare allvar.
Alltså summa summarum ska jag nog alternativträna tills knäet är helt osvullet och symtombefriat...
(av allt att döma är det pes anserinus som smärtar)
...och sen varsamt tassa igång nå ketas. Hur länge det kan tänkas ta är svårt att prognosa, men med tanke på hittilsa förbättringstakten behöver det väl inte ta så oändligt superduperlänge. Men janå, det kan vara önsketänkande såklart.

Broskskadan då. Hur såg jag inte den. Janå jag letade förstås inte på lårbensdelen. Eftersom smärtan har varit nedanför ledspringan. Men med facit på hand är den obviös:

På bilden har jag skrollat fram till det aktuella området på fyra av fem sekvenser.

Åålrajtski denn. Du får i hedersuppdrag att steja tjuund. Så får du följa med hur rehaben framskrider och vad för alternativträningar jårs truli påhittar. Och så småningom återintroduktion av löpträning..

AAAaa