onsdag 12 juli 2017

gräsänklingens hundliv

Vänster knä utsida svullnade mycket riktigt upp igen, efter måndagens intervallpass. På ett diffusare sätt än tidigare. Plus, det har känts en smula varmt de senaste dagarna.
Nog hade det varit trevligt med en kort lätt lenkki, eller två, men har förefallit klokast att vila. Och fast jårs truli inte längre är någon farbror, utan har blivit gubbe, så är ju klok alltjämt mitt midelnejm.

Idag blev det gräsänkling av gubbstackaren. Och hundskötare, till råga på eländet.
Kära frun blev bjuikkad på nå keikka och fick med sig stigs människa. Så då dumpade de stig hos jårs stackars stackars truli.
Under kvällens kakkapromenad lyckades jag föredömligt avstå från att trudelutta...
♫♪ I should go jogging.. not walk-the-dogging.. ♪♫
...och stig, han kakkade föredömligt han.

Imorgon blir det också vilodag, oberoende hur knäet ser ut. Så kanske man med nålite tur kan hålla kvar planen om långlenkki på fredagen.
Idag såg det bajdövej ut så här:
temmärligen robust, neh?
Fortfarande inte sjukt, trots tecken på inflammation. Alltså värme och svullnad. Det känns inte heller tajt på samma sätt längre. Annat än att det såklart är tajt av blotta svullnaden. Fast å andra sidan kan ju föralldel svullnaden tänkas dölja en distinktare tajthet.
Janå jag föreställer mig att det ska vara ok, sen inflammationen fått ha sitt förlopp. Vilket neppärligen borde ta mer än ett par-tre dagar. Väl? Och sen är det bara att njuta kräppen ur fredagens långlenkki.
Oberoende av den föreställningens realistiskhet, så hjälper den mig att digga de här vilodagarna med oerhört rofyllt sinnelag.

Janå vad är nu det nå, du stejar tjuund så får du lämpligen följa med utvecklingen.

AAAaa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar