torsdag 27 juli 2017

uppåt vägarna

Semppupemppu igen då. Många små denna "sommar". Najs hittills, sen blir det till att utvärdera när det börjar bli mörkt framåt vintern. Om och huruvida gubbraatet har fått tillräcklig vila.
Under juli månad har jag jobbat tre dagar per vecka, och i augusti ska jag ha lediga fredagar. Sen blir det ju ett par resor i september. Varav berlin är tänkt som maratonresa. Hur det blir med den saken återstår att se. Janå berlin blir det, om inte annat så turismus. Drömmen är inte längre att knäcka 3:30 utan snarare att över huvudtaget kunna keta. Av förekommen anledning.

Dagens MRI-bild visar baker's cystan i vänster knäveck. Och den förmodade broskbiten inuti cystan. Den första (sagittala) bilden har ett streck genom sig, och det strecket visar på vilken höjd den andra (axiala) bilden är skuren. Bägge bilderna är från FS sekvenser, vilket betyder att de är FluidSensitive och det vita är således vätska. Den andra bilden är spegelvänd, kunde man utbrista. Dvs om man skulle glo på vänsterknäet uppifrån så skulle egentligen cystan vara på insidan. Medialt, alltsåledes den sidan som är närmare högerbenet.
De är bra och kula att leka med, de här moderna viewprogrammen som följer med MRI-CDarna nuförtiden.
Cystan är inget jag grubblar mig fördärvad över. Utan tjångar upp bilden för skojs skull och som oerhört behövlig undervisning i MRI-tydning.
(av reaktionerna på förriga bilden att döma :o)

Knäet har egentligen blivit bättre för varje dag. Någon enstaka dag kan ha kännts som att det stampar på stället. Men de flesta dagar har inneburit en tydlig förbättring jfr föregående. Nu sjätte dagen utan krycka och andra dagen promenerandes till och från jobb. Det går inte bra, men det går.
Jårs truli har hunnit testa nålite alternativ träning också. Motionspeed går helt bra för knäet, men är allra fruktansvärt töögigast. CrossTrainer känns inte helt bekvämt för knä, men är något mindre töögigt än peeden. StairMaster är i paritet med CT för knä, men med kanske nog bättre förutsättningar att avlasta mha armarna. Och den överlägset otöögigaste av de tre som jag hittills testat. Alla är ju low-no impact, så inte är jag orolig fast det känns nåilte. Och helt klart ska de där övningarna vara helt symtomfria, förrän vi kan ens börja fundera på att tänka på nå lenkki.
StairMastern var faktiskt såpass positiv överaskning, att jårs truli överväger att plocka in den som vakio kompletterande träning också sen jag kommit igång med ketas igen. Den skulle också kunna ge oerhört väldigt ganska behövllig benmuskelträning. Som skulle kanske avlasta nålite de gubbigt kaputtsluta knäderna.
Typ byta ut en lenkki per vecka mot ett pass på SM. Klevärt, inte sant?

Det innebär såklart att ännu en av årets lågprio målsättningar kräppas. Eller janå egentligen har den här oplanderade löpvilan redan kräppat den i praktiken. Och nåot to self. Ingen målsättning med årsmängd till nästa år! Förbjudet! Det är ju inte som att jårs truli skulle behöva motiveras att keta mer, liksom.. juh

Eftersom det inte är aktuellt att drömma om lenkki ännu. Let ölåon långlenkki. Och vädret prognosas varmt och mysigt så det kaplar i buskagerna. Så söker sig funderingarna osökt till nå roadtrip.
Och då poroburgare i rovaniemi fastnade på jårs trulis hjärncell, öppnar det ju för en utmärkt möjlighet att få bort den därifrån.
Därföre medborgare, därföre. Imorgon bär det av norrut. Mot sommarhettan. Tillsammans med gössi f på sin HD. Det ser jag oerhört ivrigt fram emot. Vi brukar ha oerhört väldigt gemytliga utfärder. Vore neppärligen ämnat att förvåna, om det blir så denna här gången också.
Yammun är tankad och däcktryck och olja kollad, ivrig och redo att rulla. Eller janå sidväskorna ska hakas fast. Att packa i om man sku råka fynda någon trevlig amarone i harapanda. Men plexi får stanna hemma. Om man ska täckas åka med gössi och hans astuffa HD. Plus att det blir säkert ingenting mindre än hur allra fläktande skönt som helst, i värmen och hettan och skönvädret. Najs.

Fast till lördagen behöver vi vara hemma tillbaka. Ty då vankas kräftskiva. Också något oerhört najs att se fram emot. Inte ska det behöva bli några större störtfloder av tårar pga uteblivna lenkkiar, under denna här semppupemppun, trots allt. Även om längtan växer för varje litet framsteg som knäet uppvisar.

Ållrajtski denn. Hördududu. Du gör bäst i att lÿÿda och steja ganska väldigt tjuund.
(och håll föralldel ett öga på fejsbukk och/eller instagram, ty där kan råka ploppa upp nå helt och hållet fantastiskt bildsköna bilder från roadtrippen)

AAAaa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar