färskt från fridhem

Första femdagars arbetsveckan sen före midsommar. Undra på att axeln tog stryk. Jårs truli blev tilåmed tvungen att avboka typ hälften av fredagens besökare och har intatt burana för första gången på nie år. Bävar inför kommande vecka; dens både nätter och arbetsdagar.
Men janå det tåjmade att keta igår, utan problem och att yamma idag, utan större problem.
(värst i bägge exemplen voro på- och avklädning)

Hela veckan har kafferisten ivrigt bekantat mig med LaMarzoccon. Det är en helt fenomenal maskin. Känslan när man pysslar är inte ojämförbar med när MidnightStaren flyttade hem. Nålite övervälmande och nåmycket förtjusande. Prylar gör en inte lycklig. Sägs det. Och det är säkert sant. Men att hantera gedigen overkill kvalitetsutrustning tenderar nog att klistra ett småfånigt flin på nördens anlete.
På fredagen tog gammkaffi slut. Innan jårs truli hann få det riktigt bra inpejlat. Men ett pass i rosteriet med högerhanden i fickan, och vips hade 2½ kg råkaffi förädlats. Dessutom fick jag hem nakuPFet till LMon. Och det förtjänar nog färskt kaffi, för att inte säga kräver.
Hade egentligen tänkt panta på rostningen tills efter berlin, så det inte skulle behöva stå och gamlas medan vi är där. Menmen vi hinner ha mycket skoj med det redan innan vi far. Så att. Vackert söis!

I måndags var benen så limina efter lördagens jeppis-runta, att jårs truli kuittade ut en vilodag. Men i tisdags fick vi till en rune bergsk runda, ketaskompisen och jag. Fast i fredags var det igen dags att vilodaga. Pga axeln den gången. Mer för att jag hade sovit så förbaikkat dåligt, än för att det befarades omöjligt att keta, äs satsch. Igår, lördag, morgonlenkki. Ketaskompisen drabbades återigen av förhinder, så det blev solo. Tog ett kort och hårt pass. Inte snabbt, men hårt.
Senaste motsvarande inträffade just före skottlandskeikkan. Då blev knä surt efteråt. Med apex på tredje dagen. Och snittempo var hisnande 5:25. Igår var snittet 5:20. Något mindre erbarmligt, ehuru erbarmligt nog. Så det förslår. Men glädjande nog har inte knä surnat till något. Än, i alla fall.
Nog ska det väl bli nå små sakta joggar i början av kommande vecka, enligt planA. Och på söndag om en vecka således berlin maraton. Mer om det med utsikter och målsättningar och strategier senare.

De senaste åren har jårs truli stannat kaffi(läs: espresso)shottarna på blonding. Eftersom doseringen är nålite småprackig att hålla konstant med liten mängd bönor i hoppern...
(och tilåmed malningsº kan falska om extraliten mängd)
...så är det ett bra sätt att få de allra flesta shottarna i någorlunda balans. Sen man väl lärt sig den konsten. Ett tag använde jag nog vågen väldigt mycket. Och antecknade och pratade för mig själv. Och hade mig. Hemåni att min kära fru till sist inte visste om jag sa nåt till henne, eller bara mufflade för mig själv.
Men som sagt. Det extra skalades bort med tiden, och en tåjmande rutin fann sig in.
Men nu. Med ny kaffimaskin. Ehuru begagnad. Men ny för mig. Vilket dessutom gör att kvarnen är som ny. Alltså dens resultat beter sig alldeles olika på LMon än det gjorde på Bezzeran. Såklart. Så nu är vågen fram igen. Och kafferisten mumlar och mufflar. Och har mig. Ivrigt.
(anteckningsblocket har jag dock klarat mig utan, i stort sett)
Det är en läroprocess. Men ivern är inte att bli färdig. Utan att pynja åpå. Najs.

Förriga kaffi var över en månad gammalt. Det lyckades jag inte riktigt få i balans på LMon. Och före det hade vi ett par påsar av Roger's Coffee. En singel och en "espresso blend". Singeln ids jag inte orda så mycket om, men espressoblenden var utsökt. Jårs truli var allt nervös inför egna nya blenden. Tänk om den blir sämre! Vad ska jag göra då? Sälja rosten och börja köpa Roger's?
Igår var det dags att te(j)sta. Det gick väl en 4-5 shottar innan malningen var helt rätt. Men ingen av dem var slaskshottar. Fast janå några halvor for nog i slasken, för att inte koffeinförgifta försökspersonen alldeilis. Sen när det helt tydligt var i balans, var det nog gott. Riktigt überfärskt löjligt läckert gott. Men något saknades. Basen fanns. Det kraftiga bottnet och krämiga oljigheten från en rejält rostad robusta. Och syrligheten. Den klara fruktiga deffen från de läckra arabicorna. Framför allt förandes tankarna till etiopiern av dem. Men mellanregistret var dämpat. Det söta nötiga chokladigt fylliga som förväntades av honduranen.
Var det ett misstag att rosta all arabican såpass lätt? Borde man ha rostat en bätch av var nålite mörkare? Eller honduranen nålite mörkare?

Men förtröstan kunde ha hysits. Ty idag var bilden en annan. Så vi skyller på den överdrivna färskheten, där syran tenderar överrösta. Tills bönorna fått släppa ur sig nålite gas.
Dagens bästa koppar var nog utan tvekan den bästa espresso jårs truli någonsin diggat. Åt allra minstone i paritet med. Med reservation för bias. Naturalmente. Men kom och tejsta själv, om du otror!
Jag hade tänkt tjånga upp en bild av en perfekt espresso, men var så uppslukad av njutningen så kom inte ihåg att knäppa tess. Så här får du en bild av kafferiet som tröst. Med mina favvotampers i förgrunden:

Och det förväntas ändå blomma ut till ytterligare fulländelse, innan det börjar bli nå sämre. Färska kaffit alltså, inte tampersarna.

Jårs truli tänker inte sätta det i förhållande till Roger's. Det vore på ett flertal sätt -som jag på rak arm kunde räkna upp, och kanske några till- orättvisande och ogörligt. Men kan nog rekommendera. Om du vill ha en bra espresso och har möjlighet att hålla dig med färsk "espresso blend" siik nåo föördör! Då behöver du inte rosta eget, ifall du nu inte till äventyrs vill just det. För i så fall rekommenderas det sjävfallet mycket ivrigt!

Bezzeran är, som jag kanske nämnt, på väg till kiviloose. Där den hoppeligen ska få bo och trivas ett tag. En lämplig kvarn har vi också hittat, som kompis åt den. Jårs trulis Compak K10 har inga problem att göra LaMarzoccon rättvisa. Den är bejsikli lika overkill bland kvarnar, som GS3an är bland kaffimaskiner. Så den får inte flytta med till kiviloose något.

Janå vi säger väl att du stejar tjuund då. Så kommer funderingar inför berlin. Och rapporter från kafferiet. Kanske nålite kafferisttips rentav. För att kittla nyfikenheten?