haggisbrännaren

Bra där!
Att du har stejat vederbörligen tjuund, trots tystnaden härifrån. Men jårs truli har sidu varit upptagen med att frossa haggis och smutta whisky. Inte minst talisker. Eftersom damlaget roadade oss till skye, så föll det sig naturligt. Jag har testat ganska många talisker och aldrig råkat på någon som inte är mycket bra eller bra mycket bättre. Deras guidade tejstingtur var också lysande.
Från destilleriet importerade jag två utgåvor. Den fullständigt ÿbersuperba 25:an och en destillery only. Och från täxfrii fick en "skye" och en "dark storm" följa med hem. Najs.
Fina naturupplevelser också. Och två av morgnarna fick jag till morgonlenkkiar. Korta och lugna, men i alla fall. Det var så backigt att det närmast kunde kallas alternativ träning.
Tre gånger haggis blev det, under resan. Smaskens. Och en F'n'C. Ätbart.

Före resan försökte jag mig på ett pass med ett nålite hårdare inslag. Verkade komma undan ostraffad, tills lördagen. Tre dagar efter alltså. Då var knäet styvare och ömmare än annars.
("hårda" passet som straffade i efterskott, eller stillasittandet, eller rändåm?)
Första morgonlenkkin på skye började med styvt och ömt knä, men det lindrade vartefter. På onsdagen var det bättre.
Natten till fredag kom vi hem. På fredagen kändes knä bättre än på länge. Igår, lördag, dags för morgonlenkki. Före frukost, för att få fart på haggiska fläsket. Så man inte behöver släpa omkring med det i berlin.
Hade diilat med ketaskompisen folke j, om jeppis-runt. Men han drabbades av förhinder. Jårs truli genomförde ändå som planerat. Dristade mig tilåmed att trycka på nålite mot slutet. Inte för att något att skryta med hände, men snittempo klämdes i alla fall ner till 5:41.
Och idag är benen limina, snarare än att knä har klagat. Men vi ska inte sälja björnen ännu, om det är värst på tredje dagen efter stressen. Saa sii..

Nålite plagg fyndade jårs truli också från skottland. Och på tal om fynd. Just före vi åkte iväg så fyndade jag en måttligt begagnad kaffimaskin. En LaMarzocco GS3. En sån har jag drömdreglat efter i över fem år. Men nya är pikulite dyra. Så nu börjar vi ha kafferiet i skick. Najs.

Sláinte!
Hittills har kafferisten bara påbörjat leka&lära-processen. En gedigen maskin är det. Och en skönhet. Ser nog ivrigt fram emot att fortsätta utforska den.

Janå vi får se om knäet är på bättringsvägen, eller om det ilsknar till igen på den tredje dagen. Och hur kafferisten börjar komma överens med kafferiets nya drottning. Och hur de sista två veckorna inför berlin maraton utvecklar sig.
Och om det dyker upp nå hårdare målsättningar än finishermedalj...
(gårdagens 5:41 hade ju nästan ruckit till fyra timmar)
...steja alltså oerhört tjuund!