vaken och naken

God morgon tÿÿpa!
Jårs truli håller på att vakna. Har bara hunnit knäppa igång LaMarzoccon och trappat upp för en pikuliten morgonqigong.
"5-zang"
Så jag tänkte att våtdöhekk, knäpper väl igång datorn också medan jag nu är här uppe, och inleder dagens bloggas. Sagt och gjort.

Dagens lenkkiplan är morgonlenkki. Och ett av januaris viktigaste nyckelpass. Nemmärligen ett måttligt långpass med hårt parti. Närmare bestämt vidpass halvmaradistans -givårtejk- som uppvärmning och så en hård tia plus nån kilsar nedjogg.
Ett hårt men något av favvopass, för jårs truli.
Tanken bakom är att man ska lära sig keta med hygglig rytm fastän kroppen inte längre är superfräsch. Det brukar kännas välkommet med ökat tempo och ansträngning när så är dags, för då har benen vanligtvis hunnit börja bli nålite segtrögtrötta och mår bra av tempoväxling. Sen kan det bli en smula slitsamt innan hårdtian är över, men det hör liksom till sakens natur.
Det som en smula intimiderar idag, är nysnön som kommit. Snömodd har dels en förmåga att suga musten ur klena gubbars ynkliga ben och är dels inte nå större fröjd att keta i. Fast men janå, påjnten är ju att keta på hög ansträngning med mustursugna ben. Så träningseffekten lär nog infinna sig, om blott gubbskrället förmår anstränga sig.

Nu så ska jårs truli trappa ner tillbaka och dåinkka in ett par espressi, givårtejk. Och förbereda frukost så man har nå kiva att se fram emot när det börjar ta emot därute. Och så fortsätter jag på detta blogginlägg nålite senare. Nog ska vi väl få det klart ännu idag. Eller senast imorgon?
Och på tal om saker att se fram emot, så funtsar jag nå smått på att ta dagens nedjogg barfota. Barfötterna behöver ju sidu nålite tränas inför stundande träningsläger. Najs.

God dag tÿÿpa!
Jårs truli är vaken. Har hunnit uppleva en strapatsrik långlenkki och frukostat och bastat och lunchat och boschat. Diggar efterendorfinerna. Och tänkte fortsätta med det här inlägget.

Lördagsmorgonslånglenkkin.
Senast i november utförde jårs truli den här typen av långlenkki. Då förärades jag med draghjälp i skepnad av pasi a på den hårda delen. Det gick undan. Vill minnas att inga kilsar av den (hårda delen) tog över 5 minsar den gången. Huhhu.
Idag var förutsättningarna annorlunda. Med dåligt före i skepnad av snömodd. Och med en isande motvind längs omfartsvägen. Och annat, skulle det visa sig.
Redan första gången vid fabriken började kråtaset. Då snäppade bandet till min trogna telefonochflaidhållare...
*snäpp*
...blev till att tråma telefunk och flaidor i jackfickorna. Obekvämt. Dumpade hållaren i drivan *skäms* ska promenera dit imorgon och städa undan den, ifall den ligger kvar.
Sen vid slussarna började magen knipa. Åhå, redan? Janå vi slänger väl ner en vattenslurk då. Föreföll att tåjma, men känningarna återkom. Till saken hör att jårs truli hade tronat på den porselanska trenne gånger inför start.
Det brukar innebära full garanti.
Jasså, janå, snart strandis. Nog täcks man väl, som hyfsat frekvent kund, tassa in på deras faciliteter utan handlingsberedskap? Menhej, fåris nästan lika snart. Och då hinner leveransen säkert bli ännu imminentare och stöket blir oerhört raskt utfört.
Diil.
*bäädd moov*
Hade rentav hunnit få fårholmensbron inom synhåll när den intestinala signalen signalerade att dispanstiden hade runnit ut, och mycket mycket väldigt snart skulle något annat också göra likadant.
Ålrajtski denn. Där fanns ett rejält trä, tror det var en gran, med godtagbar snöhöjd under.
(eftersom kräpp is nåon to häpen ökejschönli, är jårs truli i regel rustad för eventuellt pappersarbete på mina rundor. så även idag. så det var inget problem)
För att undvika alltför smaklös explicitet kan vi väl konstatera att nästan all syntet, som befann sig mellan naturens biproduktion och själva naturen, hann undanröjas. Nästan.
Diskrepansen i tajming säger mer om peristaltikens beslutsamhet än om den i sista semisekunden svikande sphinkterns kontraktila kapacitet. Om vi säger så.
Eftersom boschen är en smula otymplig och därmed föga lämpar sig med på nå desto längre lenkkiar, så fick snön sköta den akutaste vården av det syntetiska. Och därav boschasbehovet sen här hemma.
Och nu talat vi inte nå mer om det, utom att konstatera att jårs truli härefter kan klejma ett eftertraktat epitet:
jag är äntligen en riktig löpare!
Ansträngningen var väl sådäär. Försökte ta i och försökte visualisera pasi a ett par steg före, när det kändes onödigt trögt. Men janå..
Nedjoggen barfota var en något mindre än lysande idé. Snömodd och kall vind övertrumfar rejält uppvärmda fussingar. Så nu vet vi det. Men uppiggande.

Åålrajtski denn. Det var vaken det. Entäs naken?
Janå det blir svårare det. Ty då behöver vi taga till bildbevis:

Janåsådärnålite.
Återstår bara att kolla igenom protokollet då.
Bejslajn / Senast uppmätta / Målsättning:
-övervikt (kg): +5,0 / OK / +\-0
-tempopasstempo (min/km): 5:02 / 4:52/ 4 :30 
-häppiländtempo (min/km): 5:45 / 5:37 / <5:00
-lågpulstempo (min/km): 6:31 / 6:11 / 5:40
-garminkondis (VO2max): 50 / 51 / 55

Det enda som har ändrat är tempopasstempo. Som fick sig en liten putsning. Egentligen bara tillbaka till nivån från början av december. Men grön markering är alltid kul. Och najs.
Vikten var en smula ner ännu. Janå trevligt att få se fram emot att lassa in ännu mera mat och energi.
Najs.

Steja ganska tjuund nu!
Så du inte missar något viktigt, eller underviktigt, eller överviktigt, eller smått oanständigt..