okurant eller bara gammal?

I fredags var det dags för försiktig kammbäkk efter de två vilodagarna. Och efter överskridandet av det skenbart odramatiska 51-årsstrecket. Hade siktet inställt på en lugn halvtimma på löpande band. Dels var det ju återhämtningsvecka och dels är jårs trulis ben och fötter ovana vid bandet. Förvånande att bli tvungen att sänka tempo efter ett par kilsar i 6:00. På löpande band?!?
(i vintras gick lågpuls i 5:40 x multipla kisar)
Skumt, men tänkte att kanske de nya banden är helt annorlunda kalibrerade? Icke desto mindre låga förhoppningar inför gårdagens jeppis-runt. Dessutom känsla i kroppen, att allt är inte riktigt riktigt riktigt. Dock utan ens lindriga symtom på förkylning eller söis. Dessutom nummer två, är att det ju är nån sorts återhämtningsvecka alltjämnt, trots medium längd på lenkkin. Alltså jeppis-runt, som i sin kortaste skepnad ändå mäter kring tjugotvå kilsar.
Samma bobbor som här tidigare, som gör ett nytt försök? Nya bobbor, som gör sitt försök? Övertränad, som i vintras? Bara simpli gants ajnfakk plein åold gammal? Låt oss se:
-för bobbteorin talar känslan av inte huntti i kroppen. Och idag, söndag, antydan till tjockhet i slemhinnor i nosen. Som att man vill snyta sig ibland, men utan skörd. Mot den talar egentligen bara frånvaron av ijenttärliga symtom.
-för övertränadteorin talar pulsfenomenet. Att GPS-pulsen liksom arbetsditon är förhöjd. Ibland upp till tjugo slag. Mot teorin talar avsaknaden av småskavanker. Som fanns gott om i vintras. Vänster ljumske. Vänster ITB. Höger knä. Vänster fot. Låt oss föralldel inte glömma vänster fot. Inte uteslutet, men inte huvudmisstänkt heller, ok?
-för ålderdomsteorin talar det faktum att jårs truli fyllde år med bong och yrande hår.
Igår inför jeppis-runt var planen att hitta en avslappnad hållning och tomgångskänsla i löpsteget. Om man nu kan tala om löp i sådana velociteter. Eller snarare avsaknad av velocitet. Ingen koll på pulsen, annat än att lyda då garmin varnar för hög puls.
Mycket riktigt. GPS-pulsen visade med all önskvärd tydlighet att inte allt var riktigt riktigt. Minst tjugo slag över det normala. Jårs truli befarade frustrerande töögighet på banan. Men tack vare att förväntningarna var rimliga, så blev det ändå en njutbar tur. Värdigt framskridande i något om löpning vagt minnande. Och trots avsaknad av endokickar eller runner's highar, så nog är ändå fiilingen god efter dryga två timmar ute i friska luften och sola skenet. Med nån trivsam spåtifajlista i lurarna. Ganska rockig plejlist. Tror det var nåt metallicabaserat och även om några låtar var i mesigaste laget så var det mesta hyfsat hårt. Men efteråt, när jag USDade

så kom mitt i en plötslig hast den där diskopoppiga kisslåten, duvet
"..aj käänt geed iinaff åvjuu bejbee, känn juu ged iinaff åvmii.."
Blev allt rodnande av myötähäpeä. Våj huhhu! Såklart kan gravitationen ha bidragit, till kulören. Men ändå. Våj huhhu!
Hursom haver. På basen av märkligheten i pulsär aktivitet, bestämde jag att ändra nästa veckas planer. Som ursprungligen var rätt massiv mängd. Börjandes med åtminstone medium fastelenkki på måndagen. Nu blir det istället kort lenkki imorgon. Tidigast på lördagen lite längre, och veckomängden ännu måttlig.
Sen var det trevligt program. I kveis. Whiskytejsting, otroligt god mat med rökt kött och chilisås i huvudrollerna. Och en av galaxens skönaste bastuar. I trevligt sällskap. Jårs truli lade örat på kudden klockan tre inatt. Nåt bäd fåår ön åold faart, neh? Fast det gjorde i sin tur att dagens dagsverke kom igång rätt sent. Kaffirostning. Fast nu är sista bätchen i rosten, äs vii spiik. Och råkaffilagret tömt. Dagens skörd blev á 500 g (rå)
-robusta från jawa, här några sek före färdigt

-tvenne bätchar guatemala (arabica)
-tvenne bätchar etiopisk harrar (arabica)
Ganska mörkt rostat. Få se om det blir lika goov som sina föregångare! Stejande tjuund är ett sätt att få reda på..
och besökande ari's kafferi är ett annat.
Men steja tjuund behöver du i vilket fall som helst! Såheså!