omkalibrering

Janå det ska jag säga er, att kaffi det blev goov det. Nå så ootroovligt goov kaffi, och hittills har det bara blommat ut till ännu bättre för varje dag. Jårs truli har inte jöutats lämna en endaste dag emellan utan att avsmaka härligheten. Om du skulle få smaka så skulle du alldeles helt säkert totalgaranterat dimpa av dån. Så goov är det faktiskt, oskojat!
Fullt så lycksaligt har det inte varit med ketaset. Inte nå totalkatastrof heller. Finns nog positiva grejer att ta fasta på, om man är på det humöret. Också. Såsom att inga ställen är sjuka eller ömma. Vädret och föret har varit rätt taskigt, så man behöver inte harmas över det. Hur nu det kan vara en positiv grej, men i perfekt ketasväder hade det varit småsurt att inte kunna njuta hejvilt av löpningen. Kunna och kunna, men eftersom jårs truli har fått för sig att köra lågpuls resten av året, så behöver jag ju göra det då. Om man så ska hålla sjuminuterstempo. Vilket jag dock inte riktigt har behövt. Ännu.
GPS-pulsen har nästan normaliserat sig. Har legat inom fem slag från det expekterade denna vecka. Medan tempo har måstat hållas nere vid 6:18. Utom i tisdagens värstaväder, då det paradoxalt nog höll för 6:13. Tilåmed idag på löpande band, 6:18.
Det är något som inte stämmer. Men vad?
Fortfarande inga symtom på förkylning, så vi får väl avskriva den teorin. Icke desto mindre som GPS-pulsen är nästan normal. Övertränad? Inte omöjligt med någon tendens åt det hållet. Med tanke på att GPS-pulsen trots allt är marginellt förhöjd, för det mesta. Och så råkade det ju bli en 37a och en 42a, ehuru långsamma, med bara en vilodag mellan sig. Innan jag kanske var helt 100-återhämtad från LochNess&Kankaanpää. Eller kanske snarare kvarhängande återhämtningsskuld, än övertränad. Äkta överträning skulle nästan säkert medföra nå småskavanker eller anpassningkänningar?
På det viset är det ju mestadels uthärdligt. Och till exempel idag på löpande bandet, inte helt oangenämt att tassa på. Trots långsamheten.
En annan gångbar teori, är att jårs truli har kräppat skiten ur kondisen. Genom just marorna. Före LochNess hade ju lågpulstempo på bra dagar hållits under 6 min/km. Sådana velociteter är ett minne blott. Vilket är ganska frustrerande, faktiskt. Och det är inte som att kurvan skulle visa nå desto ivrigare tendenser att peka åt nå gynnsamt håll. Trots extra insatt återhämtningsvecka och annars också reviderade (reducerade) mängder och längder. Nästan trärtom, om något.
Jåna det blir att tassa åpå. Åtminstone resten av året, i lågpuls. Ingen brådska med nå hårdare kondis iofs. Men skönt hade det ju varit att få löpa lite osaktare mellan varven. Fast mera tacksamt nog ändå, att inte lida av nån sjuk vänsterfot, eller liknande. Som i våras och somras. Så sluta pÿÿla nu, gubbraatet!
Imorgon planA långlenkki. Men. Till dagens tema. Omkalibrering. I något skede. För ganska temmärligen rätt länge sen. Ändrade jårs truli skalan till: kort = < 20 K medium = 20-30 K och lång allt över 30 K. Det var baserat på känslan, hur jobbigt det kändes att keta respektive distanser. I den bemärkelsen stämmer nog skalan än i denna dag. Men det har ändå blivit dags att ändra tillbaka till den gamla. Som följer: < 15 = kort. 15-25 = medium och > 25 = lång. Sen kan vi ju addera en bonuskategori: > 35 riktigt lång. Denna skala är alltså baserad på hur hårt det verkar taxera en gammal skröplig gubbkropp, snarare än på hur jobbigt det är att genomföra.
Därmed räcker 25-30 imorgon. Om nu GPS-pulsen, helt mot all förmodan, är tillbaka ända ner på helnormal och lågpuls tillåter klart bättre drajv i steget än på senare tid. Så då får det nog gärna bli nån kilsar över. Men annars max 30. Max. Och därmed punkten och basta!
(disciplineradare gubbe får man leta efter)
Idag har vi gäster. Gamle bekantingen stig och dens nya kompis. Som är en förtjusande förtjusande dam. Hon tyckte att jårs truli var den särdeles bästa pizzabagaren hon nånsin sett. Och helt oöverträffad som kafferist. Tyckte hon också. Att jårs truli var. Inställsamt smicker? Kunde man ju då misstänka. Men hennes ärliga uppsåt var neppärligen att ta miste på. Hon hade inga baktankar över huvudtaget. Endast ett par baktassar. Och de var -och är- också synnerligen förtjusande. Här ser du bildbevis. Pixie är den genomärliga och stig är den suddige

Därmed torde det vara dags för dig att steja tjuund. Snart nog får du veta hur lång lenkki det blir imorgon. Och om vi får sova nå med en massa vovvar i huset. Och huruvida kaffi blommar ut till ännu goovare. Du kan föralldel också titta in till kafferiet. Och få smaka på det goova kaffiet. Så du inte behöver befara att kafferisten driver över. Men i så fall bör du ta en peedjelm med dig. Så du inte slår dig sönder och fördärvad. När du svimpar dån, av den oerhört hisnande upplevelsen!