ide god idé

Det är inte speciellt vanligt för en trög och rigid gammal farbroder som jårs truli att nya intressen får plats i livet, men bland mina tämligen få hobbysar finns det faktiskt en nykomling som tagit plats med väldig fart. Vi pratar vespa! Det var lindrigt uttryckt något av en högoddsare att jag ens skulle våga testa, för att inte tala om fastna för, något sådant. Det är inte så att jag skulle sakna uppskattning för fartens tjusning, men något större behov av fartupplevelser har inte gjort sig gällande.. och rask promenad har räckt gott och väl för att stilla den mån som ändå uppstått.

Egentligen är det min kära frus fel. Eller rätt. Det hela hade sin grogrund i en rad märkliga sammanträffanden som resulterade i att frun körde en retromoped och jag i sinom tid skaffade en vespamoped för att hinna med henne, vilket jag för övrigt ändå inte gjorde. Med god hjälp av fortsatta sammanträffanden kom det sig att vi i månadsskiftet juli-augusti skaffade riktiga vespor. Onödigt sent på säsongen, befarade vi då, men sensommaren och hösten har ju varit superba. Det har blivit många långa och korta köror och fina upplevelser.

Men. Oundvikligen har säsongen lidit mot sitt slut och numera rent av glidit förbi det. I fredags höll vi värdigt och vemodigt gravöl över en härlig säsong, tillsammans med några goda vespavänner, som händelsevis också råkar vara våra vänner. Och idag plockade jag in batteriet och ställde vespan för vintervila.
Sov gott, min vackra italienska!

Några längre färder har det inte varit fråga om denna inledande säsong, från korta rundor till dagsutfärder. Inga övernattningar än så länge. Ibland ensam, ibland med kära frun och några gånger i grupp. Alla varianterna har sin tjusning.
En kulig grej är att välja ett ställe som antas lämpa sig för qigongande, och sen åka dit och gonga. Fast det görs helst utan allför många kompisar med, annars är nog risken stor att de övrigas tålamod skulle prövas i övermått. Dock har min kära fru utstått ett par sådana keikkor.
Nästa säsongs färdidéer håller redan på att kläckas i fantasierna och på skrivborden, vidlyftiga veteraner drömmer om europa medan nervösa nybörjare håller perspektivet nordiskt.
Många långa mörker väntar innan det blir dags att ladda batteriet för en ny säsong. Hoppas inget akut behov att tjusas av fart tänds under tiden, eller alternativt att den raksa promenaden behållit sin magi...
krypa ner i ide, likt björnar och vespor, vore måhända ingen dum idé?