qigongare necesse est

Ifall denna blog ska vara vigd åt funderingar kring ämnen och aktiviteter som intresserar mig, vilket jag väl preliminärt föreställer mig, så kan man befara att qigong kommer att avhandlas till lust och leda. Vi får se hur det blir med den saken, nu vill jag i alla fall se om jag kan utreda hur jag hamnade in i qigongvärlden. Det är omöjligt att säga hur mycket av mina hågkomster som stämmer överens med hur det skedde i verkligheten och hur mycket som är efterkonstruktioner, men så är det väl med det mesta?

Säkert är att nyfikenhet om den fanns innan qigongen i början av tjugohundratalet blev tillgänglig här på hemmaplan, allra senast mot slutet av 90-talet. Inom svensk sjukgymnastik var den etablerad och det torde vara en av källorna för mitt intresse, sen omnämns qigong i en hel del litteratur om kampkonst som på den tiden intresserade mig. Jag läste nog en del böcker om qigong också, men fick ingen början på utövandet därigenom. Exakt vad i qigongen som väckte min nyfikenhet vet jag inte. Föreställningar om hälsosamhet torde ha spelat in, men kan neppärligen ha utgjort hela lockelsen. Månne inte föreställningar och funderingar kring ki-energin -som talades om i karatesammanhang- också hade sin betydelse, även om någon direkt hågkomst inte kan frammanas vid återblickandet nu.

I början av sommaren 2002 gör så qigongen intåg i jeppis, genom Petri Pelkonen som inbjuden av Fitness Club börjar dra träningar vid gamla hamn. Till första tillfället hade ett 70-tal nyfikna samlats, däribland jårs truli. Som parentes kan nämnas att Petri har berättat att han körde förbi först och tänkte något i stil med att "undrar vad de har på g där för skoj, som drar sådär mycket folk..", det tog sin tid och ett telefonsamtal till Milla (arrangören) innan han insåg att det var hans gäng! Jag placerade mig i första rad för att inte missa något och lite åt sidan för att inte skymma mer än nödvändigt, där förblev jag i praktiken så länge Petri drog träningar här i trakterna, som något av ett inventarium. Jag var som en svamp, nötte in grunderna och sög i mig detaljerna; helt såld direkt från början, långt innan jag ens lyckades "känna qi". I själva verket minns jag en gång när vi skulle leka med qi och Petri efteråt frågade hur många som kände nåt. Ett par personer sträckte upp handen och berättade om sina förnimmelser, jag tänkte "..jee rajt!". Det var först på hösten, sen träningarna hade flyttas inomhus till FC (som den tiden huserade i Prismakomplexet) som min första qi-känning plötsligt bara fanns där...
*WOW*
...ville aldrig sluta övningen, tänk om det försvinner!
Det försvann inte.

Minns tiden med värme, många nya bekanta och jag deltog i alla kurser och träningar jag bara kunde. Petri hade rätt stor repertoar. Svårt att säga varför det sa klick direkt, speciellt med tanke på att qi-känslan kom först senare, men på något sätt passade nog qigongen mig - och jag den! Det var relativt lätt för mig att ta till mig rörelserna, avslappnande och skönt, andningen -vars betydelse jag delvis redan kände- var central, men jag spekulerar för jag kan faktiskt inte riktigt sätta fingret på det.

foto: Ulla Linder

Sommarlägren började i krombi 2004 och slutade med 10-årsjubileum i Pörkenäs 2013 *RIP*. En rätt gedigen instruktörsutbildning, kallad livsbalans, hölls i krombi feb -06 till okt -07. Där var vi över 20 deltagare, varav inte många började dra träningar och säkert långt ifrån alla ens fortsatte med qigongandet. Själv var jag väldigt ivrig som nybakad instruktör, trodde ju att alla skulle vara lika eld och lågor som jag. Försökte dra veckoträningar och ordna kurser, tänkte t.o.m att det skulle bli en del av mitt levebröd. Det tog nog nästan fem år innan det slutligen sjönk in i min tröga skalle, att alla mänskor inte finner qigong riktigt lika oändligt spännande som jag :o)

Nåväl, numera är jag pensionerad från dragaset och lycklig qigongeremit, har sorterat bort kanske halva repertoaren eftersom jag inte behöver hålla mig med gruppvänliga övningar längre. Qigongar gör jag dagligen, oftast på morgonen innan jobb. Föreställer mig iofs att det kan ha hälsofrämjande effekter, men ivern eller motivationen är inte avhängiga det. Glöden är lika stark som någonsin och djupet på förnimmelserna så himla veej bijånd allt jag hade kunnat föreställa mig, att jag är beredd att sätta kroppsdelar i pant på att vem som helst som finge lika starka, konkreta och njutbara upplevelser ur qigongen, som jårs truli idag, aldrig någånsin skulle missa en enda dag!

ps: förutom Petri förtjänar åtminstone qrt och stina sina platser i min varma tacksamhet, uutan äär sko intt naa a vaartti ti naa!