söndag 20 oktober 2013

jogging och frigörande andning

Andning hör till mina passionerandaste intressen, har faktiskt sysslat med det väldigt länge. Dock utan nämnvärd uppmärksamhet under hittilsa livets första halva. Från studietiden minns jag vagt kroppskännedomsträningens (KROK) andningsinslag, medan det riktigt aktiva intresset väcktes i samband med ett par kurser i början av 90-talet. Ledaren var en enastående kunnig och sympatisk människa, en norsk fysioterapeut och psykolog vid namn Berit Heir Bunkan. Hon kallade sin metod "psykomotorisk fysioterapi" och grävde sina rötter bland bl.a Wilhelm Reich, no less. Sen dess har andningen haft min -ibland mer och ibland mindre- delade uppmärksamhet!

Jag kan på rak (eller egentligen ergonomiskt tangentbordskrokig) arm erbjuikka två huvudsakliga argument för att andningen förtjänar våran uppmärksamhet:
-andas utan medvetenhet är ungefär som att äta med uppmärksamheten åt annat håll, du överlever men går miste om upplevelsen, njutningen
-diverse omständigheter, varav oläkta emotionella sår och undertryckta känslor förtjänar nämnas, bygger in spänningar i kropp och andning. Lösningen och läkningen av dessa är i bästa fall svår, och i realistiskaste fall omöjlig, utan mycket intimt umgänge med sin egen andning

 Det finns åtskilliga system och sätt för att påverka andningen, själv förespråkar jag fri och naturlig andning. Jag gillar och hyllar olika övningar och metoder som jobbar bort styvhet och spänningar ur de muskler, leder och reflexer som är engagerade i andningsrörelsen, men avskyr alla försök att åstadkomma en frisk andning genom att härma naturlig andnig. När någon talar om att vi ska "lära oss andas rätt" får jag lust att slunga relativt stora möbler (eller möjligen ganska små fordon) på vederbörande, hur välment den än är i sitt uppsåt. Uppdraget är tudelat:
-lära sig hålla uppmärksamheten på andningen, utan att samtidigt styra den
-få bort alla hinder, spänningar, låsningar, knutar och styvheter, som hindrar andningens frihet i kroppen

Kunde skriva många långa inlägg om de här grejerna, och de kanske dyker upp här framöver, den som andas får se...

Låt oss nu ta ett gigantiskt löpsteg över till joggingen!
I ärlighetens namn vill jag börja med att erkänna att jag inte är någon löpare, samtidigt som jag vill skryta med att jag joggar med både regelbundenhet och njutning. Diilen med mig själv är att bara jag förmår mig att löpa minst ett pass i veckan så har jag befrielse från att pressa mig såpass att det upplevs ansträngande på ett motbjuikkande sätt. Det är en bra diil.

Tills för inte alldeles länge sen andades jag i takt med stegen, x antal steg under inandning och y antal steg under utandning. Ibland kunde jag också styra mer av andningen till buken, om den började kännas alltför ytlig. Det fungerade helt bra som kondisträning, och används för allt jag vet aktivt bland seriösa som oseriösa löpare, dock anade jag ingen koppling till min besatthet med andning.



.

I våras eller somras nån gång, började jag experimentera med fri + medveten andning under löpningen, och det utvecklades till något nytt. Min löpning blev varken bättre eller sämre av det. I själva verket misstänker jag att det stal så mycket uppmärksamhet, att ifall målet hade varit kondishöjning så hade det kunnat tilåme vara kontraproduktivt. Men upplevelsen fördjupades och njutningen klev till nya nivåer. Inte som genom ett trollslag, tvärtom: det förekom och förekommer frustrerande stunder när det inte lossnar, när inget verkar tåjma som det ska, när jag bara vill ge upp och skita i allt.
*då ger jag upp och skiter i allt -och börjar pånytt nästa gång- alternativt fortsätter tills det lossnar eller tills rundan är gjord*

Behållningen är den obeskrivligt tillfredsställande känslan av att mellangärdet flyter upp och ner i egen takt, befriat från stegen som tickar på per autopilot, (kropps)väggarna så mjuka och eftergivliga att de knappt känns. Varje inandning som den första munfullen av svalt vatten när du är riktigt jæfvligt törstig!

Bonusbehållning uppstår i de fall där någon gammal spänning lossnar och ger tillgång till material att jobba med, varom också kunde skrivas × antal inlägg...

2 kommentarer: