Historiens tunga vingslag har lärt mig (vad vi finnar kallar kantapään kautta) att stor koffeinkonsumtion har sina nackdelar, av vilka infernalisk huvudvärk lömskt nog uppenbarar sig först när intaget stryps. En annan nackdel med hyperkonsumtion är att den uppiggande effekten blir försumbar, möjligen med undantag för dagens första dos. Låg konsumtion däremot, tillåter abstinens utan tillhörande besvär, och gör att de få dropparna blir ännu åtråvärdare och njutbarare. I själva verket utgör en goov espresso den intensivaste doft-smaknjutning jag kan ha, låt vara oblygt utmanad av en välgjord rökig singelmalt.
Problemet är att bra espresso sannerligen inte växer på träd. I våra trakter kan man få drickbar espresso på (allra högst) 2-3 kommersiella ställen, goov espresso på 0.
I större städer är drickbar vara norm, medan man kan få god-goov espresso på några få seriösa ställen. Vad finns då för alternativ till att laga egen?
(lida och plågas och våndas och klaga, såklart, men hur kul är det på en skala?)
Om heimlagat ska lyckas är färskt kaffe av hög kvalitet helt nödvändigt (förtjänsterna), sen gäller det snarast att förstöra det i minsta möjliga mån (minimera defekterna).
Om hur man förser sig med färskt kaffe av hög kvalitet, kunde jag utdraget orda, men det får anstå till senare tillfälle i så fall.
Det faktum att espresso extraheras genom att hett vatten pressas med högt tryck genom en dos kaffe, gör det löjligt lätt att förstöra. Det höga trycket gör att vattnet gärna söker minsta motståndets väg, därför är det förbaskat viktigt att pucken (kaffedosen) är bra lagad. Ett fenomen som kallas kanalisering är följden av svaghet eller ojämnhet i pucken, det innebär att mängder vatten strömmar fram genom en "kanal" och blir inte smaksatt som folk. Resultatet är surt och blaskigt kaffe, lämpat för vasken.
Kaffekvarnen är en av kaffets bästa vänner, om den är bra, och en notorisk kaffekräppare om den är undermålig. Kvarnen behöver mala tillräckligt fint för espresso (för grovt så rinner det igenom utan att plocka med sig tillräcklig smak - för fint igen så chokar det, kaffemaskinen orkar inte pressa vattnet igenom pucken), den behöver mala tillräckligt jämt (för att ge jämnt motstånd => jämn extraktion) och den får gärna vara snabb och lågmäld. På kafferisten ankommer att -förutom att hitta rätt malningsgrad (som passar kaffet ifråga och kaffemaskinen)- fördela dosen jämnt, alltså se till att det malda kaffet hamnar jämnt utspritt i filtret.
*många kafferister hävdar att tampningen skulle måsta ske med × antal kilos tryck, men det verkar inte stämma - åtm. med färskt och bra malt kaffe*
Det finns förvisso knep&trick för att kompensera en hyfsad (i motsats till bra) malning och fördelning, som jårs truli var tvungen att pynja med under förra kvarnens karriär, men jag rekommenderar varmt en ordentlig kvarn!
Själva kaffemaskinen behöver kunna ställa upp med pålitligt jämn värme och jämnt tryck, annars blir den något av en slumpgenerator.. en kafferoulette, och så vill vi inte ha det, tro mig! Här är kafferistens uppgift att stoppa shotten vid rätt tidpunkt, vilket är när strålen (eller strålarna, om du kör duppelpipigt) börjar bli genomskinlig och tunn ("fisi" å blaskig). Man kan också extrahera med fastställd tid eller volym, men då blir det kämpigare att hitta och behålla rätt malningsº
Janå, låt dig väl smaka.. det lär bli mer kaffirelaterat här framöver, men jag lovar att välja ett annat ämne för nästa inlägg. Goov kaffi är utomordentligt intressant och det som intresserar är lätt och roligt att skriva om, men däremot misstänker jag att just det här livselixiret är njutsammare att dofta och smutta på - än läsa om!
Kul att du bloggar igen!
SvaraRaderajup, tack!
Radera